2011-12-01 | 15:23:08
Kapitel 40 - Look At Us Now
Förlåt för den långa väntan. Jag(Sofia) och Annie har pratat och kommit fram till lite saker! :) Jag sa att ni skulle få en nyhet, och det står efter kapitlet. Men läs kapitlet först. Det här kapitlet här helt skrivet av Sofia.
Tidigare: “Vi har saknat dig med! Nu får du ta och berätta allt på resan till Karlstad! Speciellt om Liam”, sa mamma med ett leende.
Tidigare:
Jag suckade åt henne, hon hade inte förändrats. Jag var nästan säker på att när de träffade Liam så skulle pappa ta ett prat med honom om hur viktig jag var.
Ett år senare
Jag satt vid köksbordet i Liams hus i Wolverhampton tillsammans med honom, hans föräldrar och mina föräldrar. Det var första gången mamma och pappa var här, men Liam och hans föräldrar hade varit i Sverige en gång tidigare och hälsat på. Mamma och pappa älskade Liam, hur kunde man inte göra det? Geoff och Karen gillade mig väldigt mycket de också, vilket jag och Liam var väldigt tacksamma över. Vi hade varit tillsammans i över ett år utan några större problem, förutom den gång jag var tillsammans med Harry ett litet tag.
Just nu satt vi iallafall och åt mat hemma hos Liam. Det var våra mammor som hade lagat maten, medan våra pappor hade suttit och pratat med varandra. Jag och Liam hade varit på hans rum och kollat på Toy Story, eftersom vi både två älskade filmerna.
Mina föräldrar hade varit här i en vecka och skulle åka hem imorgon. Jag hade flyttat till London och bodde med Liam. Jag och Mimmi gick i skolan tillsammans, eftersom hon bodde med Zayn. Emma, som är två år äldre än oss, gick inte i våran klass, men hon bodde med Louis. Niall och Amanda hade gjort slut för rätt länge sedan. De klarade inte av avståndet, och Amanda ville inte flytta till England. Harry var fortfarande singel, han hade haft något på gång med en tjej som hette Allison, men när han fick reda på att hon bara ville vara tillsammans med honom för att han var Harry Styles så gjorde han slut med henne. Efter det var både Harry och Niall singel.
När vi hade ätit färdigt maten gick jag och Liam ut för att ta en promenad. Solen lyste starkt och det var rätt varmt ute.
“How does it feel to start a new school, and in a new country?” undrade Liam
Jag skulle flytta in hos honom i London. Jag hade varit här hela sommaren, och nu till hösten skulle jag börja i skolan. Jag hade gått ett år i Sverige, och det var otroligt hur mycket jag hade saknat att ha Liam vid min sida. One Direction hade blivit större i Sverige, och nästan alla visste om att jag dejtade Liam. Pressen på mig blev tillslut för stor, när alla ville att jag skulle ringa honom så att de kunde få prata med honom.
“It feels good, I’m a little nervous”, sa jag
“It’s good to be nervous”, sa Liam och la sin arm runt mig.
“Yeah, I know”, sa jag, “It usually goes well, and I’ll probably like it”
“I’m sure you will”, sa han och log mot mig.
Jag log tillbaka. Hans leende var perfekt, och det finaste leendet jag visste. Det leendet som kunde få mig att må bra, även om allt annat var dåligt. Han böjde sig ner och våra läppar möttes. Jag svarade kyssen på en gång.
“Look at the love birds”, sa en röst.
Jag kände igen den australiska, blandat med Wolverhampton, dialekten på en gång. Det var Andy, Liams bästa vän, om man inte räknade med bandet förstås. Liam drog sig ifrån mig.
“Shut up”, sa han och knuffade lät på Andy.
“How does it feel, moving to London?” frågade Andy mig
“It feels amazing!” svarade jag, “But you’re moving to London too, aren’t you?”
“Yeah, I am”, svarade han, “Feels good for me too. Well I’m gonna leave you two alone now, bye”
Vi sa hejdå till Andy och han gick iväg. Liam och jag gick iväg till en sjö som låg lite avlägset från själva staden. Det var ingen annan där, så vi var helt ensamma. Jag drog med honom till bryggan och buttade ner honom i vattnet.
“Is it cold?” undrade jag
“It’s ok”, svarade han, “Help me up?”
Liam sträckte upp sin hand mot mig och jag tog emot den. Jag skulle precis dra upp honom, men eftersom han är starkare än mig, så drog han ned mig i vattnet.
“Thanks for that one”, sa jag och skrattade
“You’re welcome”, sa han och kysste mig.
Jag kände att han log, och det gjorde jag också. Jag var verkligen så lycklig över att jag hade honom.
“I love you, Liam”, sa jag
“I love you too, Rebecca”, sa han tillbaka.
“Call me Becky”, sa jag och skvätte vatten på honom
“Sounds more romantic if I say Rebecca, doesn’t it?” menade han
“Maybe, but I like it better when you say Becky”, sa jag
“Ok, then”, sa han, “I love you, Becky”
Vi gick upp ur vattnet och gick tillbaka hem till Liam i våra blöta kläder. Våra föräldrar frågade på en gång vad vi har gjort. Vi sa bara att vi hade badat och gick sedan in och bytte om.
Nästa dag stod vi på flygplatsen i Wolverhampton. Min mamma och pappa skulle åka hem till Sverige, och vi var där för att säga hejdå. Karen och Geoff kramade om de först, sedan Liam. Jag hörde att de sa till honom att ta hand om mig, och han lovade att göra det. Jag kramade de sist.
“Jag älskar er”, sa jag till både två.
“Vi älskar dig med”, sa de både samtidigt
“Ha det så bra i London, gumman”, sa mamma.
Vi sa hejdå och sedan gick de iväg. Vi gick till bilen och åkte tillbaka hem till Liam. När vi väl var framme hos honom gick vi upp på hans rum. Geoff åkte iväg till sitt jobb och Karen var på nedervåningen, jag vet inte riktigt vad hon gjorde.
“Feel like going to the beach?” föreslog Liam
“Yeah, if we don’t get wet”, sa jag
“Let’s go then”, sa han och flätade ihop sina fingrar med mina.
Vi gick iväg till stranden ännu en gång. Det var molnigt ute. Det såg ut som att det skulle börja regna när som helst, vilket det inte gjorde. Vi var snart framme vid stranden och den var tom idag också.
“I need to pee”, sa Liam helt plötsligt.
Jag kollade menande på honom.
“Well, I need to”, sa han
“Then do it”, sa jag, “I won’t look”
“I don’t mind if you look”, sa han och blinkade mot mig
“I don’t want to see you pee!” sa jag och skrattade åt honom.
Han gick iväg till ett trä. Jag kollade bort på en gång och gick istället ut på bryggan. Jag kollade ut över sjön. Den var inte så stor, men det var mysigt här. Det var några träd runt omkring. Man kunde svagt höra motorvägen i bakgrunden. Jag kände hur Liam la sina armar runt min midja och la sitt huvud på min axel.
“I love you”, sa han
“I love you more”, sa jag tillbaka och log
“Can you imagine that we didn’t even know each other one and a half year ago?” viskade han till mig, “And look at us now”
Jag vände mig och kollade in i hans bruna ögon.
“Yeah, look at us now”, sa jag med ett leende och kysste honom.
Jag satt vid köksbordet i Liams hus i Wolverhampton tillsammans med honom, hans föräldrar och mina föräldrar. Det var första gången mamma och pappa var här, men Liam och hans föräldrar hade varit i Sverige en gång tidigare och hälsat på. Mamma och pappa älskade Liam, hur kunde man inte göra det? Geoff och Karen gillade mig väldigt mycket de också, vilket jag och Liam var väldigt tacksamma över. Vi hade varit tillsammans i över ett år utan några större problem, förutom den gång jag var tillsammans med Harry ett litet tag.
Just nu satt vi iallafall och åt mat hemma hos Liam. Det var våra mammor som hade lagat maten, medan våra pappor hade suttit och pratat med varandra. Jag och Liam hade varit på hans rum och kollat på Toy Story, eftersom vi både två älskade filmerna.
Mina föräldrar hade varit här i en vecka och skulle åka hem imorgon. Jag hade flyttat till London och bodde med Liam. Jag och Mimmi gick i skolan tillsammans, eftersom hon bodde med Zayn. Emma, som är två år äldre än oss, gick inte i våran klass, men hon bodde med Louis. Niall och Amanda hade gjort slut för rätt länge sedan. De klarade inte av avståndet, och Amanda ville inte flytta till England. Harry var fortfarande singel, han hade haft något på gång med en tjej som hette Allison, men när han fick reda på att hon bara ville vara tillsammans med honom för att han var Harry Styles så gjorde han slut med henne. Efter det var både Harry och Niall singel.
När vi hade ätit färdigt maten gick jag och Liam ut för att ta en promenad. Solen lyste starkt och det var rätt varmt ute.
“How does it feel to start a new school, and in a new country?” undrade Liam
Jag skulle flytta in hos honom i London. Jag hade varit här hela sommaren, och nu till hösten skulle jag börja i skolan. Jag hade gått ett år i Sverige, och det var otroligt hur mycket jag hade saknat att ha Liam vid min sida. One Direction hade blivit större i Sverige, och nästan alla visste om att jag dejtade Liam. Pressen på mig blev tillslut för stor, när alla ville att jag skulle ringa honom så att de kunde få prata med honom.
“It feels good, I’m a little nervous”, sa jag
“It’s good to be nervous”, sa Liam och la sin arm runt mig.
“Yeah, I know”, sa jag, “It usually goes well, and I’ll probably like it”
“I’m sure you will”, sa han och log mot mig.
Jag log tillbaka. Hans leende var perfekt, och det finaste leendet jag visste. Det leendet som kunde få mig att må bra, även om allt annat var dåligt. Han böjde sig ner och våra läppar möttes. Jag svarade kyssen på en gång.
“Look at the love birds”, sa en röst.
Jag kände igen den australiska, blandat med Wolverhampton, dialekten på en gång. Det var Andy, Liams bästa vän, om man inte räknade med bandet förstås. Liam drog sig ifrån mig.
“Shut up”, sa han och knuffade lät på Andy.
“How does it feel, moving to London?” frågade Andy mig
“It feels amazing!” svarade jag, “But you’re moving to London too, aren’t you?”
“Yeah, I am”, svarade han, “Feels good for me too. Well I’m gonna leave you two alone now, bye”
Vi sa hejdå till Andy och han gick iväg. Liam och jag gick iväg till en sjö som låg lite avlägset från själva staden. Det var ingen annan där, så vi var helt ensamma. Jag drog med honom till bryggan och buttade ner honom i vattnet.
“Is it cold?” undrade jag
“It’s ok”, svarade han, “Help me up?”
Liam sträckte upp sin hand mot mig och jag tog emot den. Jag skulle precis dra upp honom, men eftersom han är starkare än mig, så drog han ned mig i vattnet.
“Thanks for that one”, sa jag och skrattade
“You’re welcome”, sa han och kysste mig.
Jag kände att han log, och det gjorde jag också. Jag var verkligen så lycklig över att jag hade honom.
“I love you, Liam”, sa jag
“I love you too, Rebecca”, sa han tillbaka.
“Call me Becky”, sa jag och skvätte vatten på honom
“Sounds more romantic if I say Rebecca, doesn’t it?” menade han
“Maybe, but I like it better when you say Becky”, sa jag
“Ok, then”, sa han, “I love you, Becky”
Vi gick upp ur vattnet och gick tillbaka hem till Liam i våra blöta kläder. Våra föräldrar frågade på en gång vad vi har gjort. Vi sa bara att vi hade badat och gick sedan in och bytte om.
Nästa dag stod vi på flygplatsen i Wolverhampton. Min mamma och pappa skulle åka hem till Sverige, och vi var där för att säga hejdå. Karen och Geoff kramade om de först, sedan Liam. Jag hörde att de sa till honom att ta hand om mig, och han lovade att göra det. Jag kramade de sist.
“Jag älskar er”, sa jag till både två.
“Vi älskar dig med”, sa de både samtidigt
“Ha det så bra i London, gumman”, sa mamma.
Vi sa hejdå och sedan gick de iväg. Vi gick till bilen och åkte tillbaka hem till Liam. När vi väl var framme hos honom gick vi upp på hans rum. Geoff åkte iväg till sitt jobb och Karen var på nedervåningen, jag vet inte riktigt vad hon gjorde.
“Feel like going to the beach?” föreslog Liam
“Yeah, if we don’t get wet”, sa jag
“Let’s go then”, sa han och flätade ihop sina fingrar med mina.
Vi gick iväg till stranden ännu en gång. Det var molnigt ute. Det såg ut som att det skulle börja regna när som helst, vilket det inte gjorde. Vi var snart framme vid stranden och den var tom idag också.
“I need to pee”, sa Liam helt plötsligt.
Jag kollade menande på honom.
“Well, I need to”, sa han
“Then do it”, sa jag, “I won’t look”
“I don’t mind if you look”, sa han och blinkade mot mig
“I don’t want to see you pee!” sa jag och skrattade åt honom.
Han gick iväg till ett trä. Jag kollade bort på en gång och gick istället ut på bryggan. Jag kollade ut över sjön. Den var inte så stor, men det var mysigt här. Det var några träd runt omkring. Man kunde svagt höra motorvägen i bakgrunden. Jag kände hur Liam la sina armar runt min midja och la sitt huvud på min axel.
“I love you”, sa han
“I love you more”, sa jag tillbaka och log
“Can you imagine that we didn’t even know each other one and a half year ago?” viskade han till mig, “And look at us now”
Jag vände mig och kollade in i hans bruna ögon.
“Yeah, look at us now”, sa jag med ett leende och kysste honom.
-The End-
Men nu, till nyheten. Det är inte riktigt slutet. Jag och Annie har som sagt pratat lite, och vi ska göra en fortsättning. Look At Us Now Del 2 - Där Harry har störst roll! :)
Kommentera nu. Vad ni tycker om novellen i helhet. Ni behöver inte skriva med dålig uppdatering, för jag vet att den har varit kass den senaste tiden.
Minst 10 kommentarer från olika IP-adresser, för att ni ska få en del 2!
2011-11-21 | 20:59:18
Kapitel 39 - You'll be Jessie and I'll be Buzz
Wohoo! Bra uppdatering, för en gångs skull! Haha :) Kapitlet är helt skrivet av Sofia
Tidigare: ’’Im pregnant!’’ sa jag högt och lät rädd.
Tidigare: ’’Im pregnant!’’ sa jag högt och lät rädd.
’’What?’’ sa Mimmi, Amanda och Emma samtidigt och vände sig emot mig.
’’Uhm, nothing…’’ sa jag och tog upp mobilen.
Drömmen hade verkligen inte känts som en dröm, jag sms:ade Liam och skrev ’’Wow, i just dreamt that i was pregnant!’’
’’Uhm, nothing…’’ sa jag och tog upp mobilen.
Drömmen hade verkligen inte känts som en dröm, jag sms:ade Liam och skrev ’’Wow, i just dreamt that i was pregnant!’’
När vi var framme vi killarnas lägenheter, följde jag med Liam, Mimmi med Zayn, Amanda med Niall, Emma med Louis medan Harry gick till sin lägenhet själv. Liam låste upp sin lägenhet. Jag möttes direkt av doften, det luktade nästan precis som Liam. Underbart. Han visade mig runt och vi ställde våra väskor i sovrummet. Efter det gick vi och satte oss i vardagsrummet. Väggarna var vita och rummet var rätt stort, vilket gjorde det väldigt ljust. Det var en brun skinnsoffa som vi satt på. Mittemot oss stod en platt-tv, och bredvid den en stor bokhylla, med en radio i och några skivor. Självklart också några böcker, bland annat Forever Young och Dare To Dream, som killarna hade skrivit.
“Since you’ll be going home to Sweden in a week”, började Liam, “Would you want to come with me to Wolverhampton?”
“Sure, I’d love too”, svarade jag och log mot honom.
Jag ville verkligen träffa hans familj, eftersom jag nästan inte visste någonting om dem.
“Louis, Zayn and Niall are asking their girls to come with them as well”, sa han.
Jag log åt hans ord ‘Their girls’.
Ett dygn senare satt vi på flyget till Wolverhampton. Vi höll hårt i Liams hand. Jag var rätt nervös inför att träffa hans föräldrar, om jag ska erkänna.
“You don’t need to be nervous”, sa han.
Han kunde läsa mig som en bok. Vi känner varandra rätt bra för att ha varit tillsammans i bara tre månader.
“But what if they don’t like me?” sa jag menande
“They’ll love you”, sa han, “It’s impossible not to”
“Aw, I love you”, sa jag och gav honom en kyss.
När flyget hade landat gick vi och checkade ut våra väskor. Vid det här laget var vi rätt vana vid att göra det. Det kom några fans som ville ta kort och få autografer. När det inte kom någon mer började Liam gå iväg och jag följde efter honom, hand i hand. Han gick i en bestämd riktning. En blond kvinna gick fram och kramade om Liam och jag släppte hans hand..
“Hi my boy, how’s everything been?” frågade hon och jag förstod att det var hans mamma.
“It’s been amazing! Can’t believe it’s happening for real”, sa Liam, “But I’ve missed you so much!”
När hans mamma släppt taget om henne gick hans pappa fram istället. De pratade lite och sedan hälsade de på mig.
“Geoff Payne”, hade hans pappa presenterat sig som. Som om jag inte visste hans efternamn, haha.
“Karen”, hette hans mamma. De frågade mig lite frågor och var väldigt trevliga. Något Liam hade ärft. Och sen såklart lite kommentarer som “She’s so cute Liam!”
Vi gick ut och satte hos i deras bil, jag och Liam i baksätet. När vi kommit fram till deras hus väntade två tjejer i 20-årsåldern utanför. De hälsade på Liam och kramade om honom. Nicole och Ruth, Liams systrar. Ruth var 20 år och Nicole var 22, vilket gjorde Liam till den yngsta.
Vi gick in i huset och Liam visade mig sitt rum. Hur ska jag beskriva det? Toy Story-dvder, Toy Story-spel, Toy Story-leksaker. Jag kunde inte hjälpa att skratt åt hur otroligt gullig han var.
“What’s so funny?” undrade han, med ett leende på läpparna
“You’re just so adorable”, svarade jag och log mot honom.
Han gick fram till mig och tog tag i min midja och krossade våra läppar mot varandra.
“I’ll be your Jessie and you’ll be my Buzz Lightyear, right?” sa jag med ett leende
“That’s right”, sa han, “You like Toy Story?”
“Love actually. Three of my favourite movies”, svarade jag.
Han gick fram till skrivbordet i sitt rum, där det stod en docka av Buzz Lightyear och en av Jessie. Han tog upp de och gick fram till mig.
“Want to play? You’ll be Jessie and I’ll be Buzz”, föreslog han
“Yeah, sure”, svarade jag med ett skratt.
Han gav mig Jessie och vi satte oss på golvet. Fjantiga? Ja, kanske det. Men man kan inte vara allvarlig hela tiden.
Det märktes att Liam var glad över att vara hemma. Han hade ett leende på läpparna hela tiden och han slappnade av mer, eftersom det inte var lika stressigt längre. Inte stressigt allt, faktiskt.
Veckan i Wolverhampton var underbar, men den kom såklart till ett slut och resan till Sverige närmade sig. Vi var i London på söndagen, vid flygplatsen. Jag och Mimmi hade inte gått in i gaten än, eftersom vi höll på att säga hejdå till Liam och Zayn. Vi hade sagt hejdå till Harry, Niall och Louis före vi åkte hit.
“I’ll miss you”, viskade jag när jag kramade om Zayn
“I’ll miss you too”, viskade han tillbaka, “And baking with you”
“Don’t mention it”, sa jag med ett skratt.
Jag tänkte tillbaka på när vi skulle baka muffins och Mimmi och Liam trodde att vi hade varit otrogna. Jag släppte taget om Zayn och gick fram till Liam och gav honom en lång kram.
“I’ll miss you so much”, sa han.
Jag kände hur en tår rann nedför min kind.
“I’ll miss you more”, sa jag och kysste honom
“I love you”, sa vi både samtidigt med ett leende.
Han torkade bort mina tårar och var själv tårögd. När vi sagt hejdå tog jag Mimmi i handen och gick iväg till gaten. När flyget kom satt vi bredvid varandra och pratade om allt vi hade varit med om, från resan till Norge till resan till London. Alla konserter, när vi träffat Amanda och Emma. När jag var tillsammans med Harry. Herregud, hur kunde jag göra så mot Liam? Vi pratade om hur roligt vi hade haft det och hur underbart allt hade varit.
När planet landade i Stockholm gick vi för att checka ut. Det var rätt mycket folk på Arlanda, men tillslut hittade vi våra föräldrar. Jag sprang fram till de och kramade först om pappa och sedan mamma.
“Tack! Tack! Tack!” var det första jag sa, “Tack för biljetterna till konserten i Norge!”
De skrattade åt mig.
“Fast jag har saknat er så mycket!” sa jag och kramade de än en gång.
“Vi har saknat dig med! Nu får du ta och berätta allt på resan till Karlstad! Speciellt om Liam”, sa mamma med ett leende.
Jag suckade åt henne, hon hade inte förändrats. Jag var nästan säker på att när de träffade Liam så skulle pappa ta ett prat med honom om hur viktig jag var.
“Sure, I’d love too”, svarade jag och log mot honom.
Jag ville verkligen träffa hans familj, eftersom jag nästan inte visste någonting om dem.
“Louis, Zayn and Niall are asking their girls to come with them as well”, sa han.
Jag log åt hans ord ‘Their girls’.
Ett dygn senare satt vi på flyget till Wolverhampton. Vi höll hårt i Liams hand. Jag var rätt nervös inför att träffa hans föräldrar, om jag ska erkänna.
“You don’t need to be nervous”, sa han.
Han kunde läsa mig som en bok. Vi känner varandra rätt bra för att ha varit tillsammans i bara tre månader.
“But what if they don’t like me?” sa jag menande
“They’ll love you”, sa han, “It’s impossible not to”
“Aw, I love you”, sa jag och gav honom en kyss.
När flyget hade landat gick vi och checkade ut våra väskor. Vid det här laget var vi rätt vana vid att göra det. Det kom några fans som ville ta kort och få autografer. När det inte kom någon mer började Liam gå iväg och jag följde efter honom, hand i hand. Han gick i en bestämd riktning. En blond kvinna gick fram och kramade om Liam och jag släppte hans hand..
“Hi my boy, how’s everything been?” frågade hon och jag förstod att det var hans mamma.
“It’s been amazing! Can’t believe it’s happening for real”, sa Liam, “But I’ve missed you so much!”
När hans mamma släppt taget om henne gick hans pappa fram istället. De pratade lite och sedan hälsade de på mig.
“Geoff Payne”, hade hans pappa presenterat sig som. Som om jag inte visste hans efternamn, haha.
“Karen”, hette hans mamma. De frågade mig lite frågor och var väldigt trevliga. Något Liam hade ärft. Och sen såklart lite kommentarer som “She’s so cute Liam!”
Vi gick ut och satte hos i deras bil, jag och Liam i baksätet. När vi kommit fram till deras hus väntade två tjejer i 20-årsåldern utanför. De hälsade på Liam och kramade om honom. Nicole och Ruth, Liams systrar. Ruth var 20 år och Nicole var 22, vilket gjorde Liam till den yngsta.
Vi gick in i huset och Liam visade mig sitt rum. Hur ska jag beskriva det? Toy Story-dvder, Toy Story-spel, Toy Story-leksaker. Jag kunde inte hjälpa att skratt åt hur otroligt gullig han var.
“What’s so funny?” undrade han, med ett leende på läpparna
“You’re just so adorable”, svarade jag och log mot honom.
Han gick fram till mig och tog tag i min midja och krossade våra läppar mot varandra.
“I’ll be your Jessie and you’ll be my Buzz Lightyear, right?” sa jag med ett leende
“That’s right”, sa han, “You like Toy Story?”
“Love actually. Three of my favourite movies”, svarade jag.
Han gick fram till skrivbordet i sitt rum, där det stod en docka av Buzz Lightyear och en av Jessie. Han tog upp de och gick fram till mig.
“Want to play? You’ll be Jessie and I’ll be Buzz”, föreslog han
“Yeah, sure”, svarade jag med ett skratt.
Han gav mig Jessie och vi satte oss på golvet. Fjantiga? Ja, kanske det. Men man kan inte vara allvarlig hela tiden.
Det märktes att Liam var glad över att vara hemma. Han hade ett leende på läpparna hela tiden och han slappnade av mer, eftersom det inte var lika stressigt längre. Inte stressigt allt, faktiskt.
Veckan i Wolverhampton var underbar, men den kom såklart till ett slut och resan till Sverige närmade sig. Vi var i London på söndagen, vid flygplatsen. Jag och Mimmi hade inte gått in i gaten än, eftersom vi höll på att säga hejdå till Liam och Zayn. Vi hade sagt hejdå till Harry, Niall och Louis före vi åkte hit.
“I’ll miss you”, viskade jag när jag kramade om Zayn
“I’ll miss you too”, viskade han tillbaka, “And baking with you”
“Don’t mention it”, sa jag med ett skratt.
Jag tänkte tillbaka på när vi skulle baka muffins och Mimmi och Liam trodde att vi hade varit otrogna. Jag släppte taget om Zayn och gick fram till Liam och gav honom en lång kram.
“I’ll miss you so much”, sa han.
Jag kände hur en tår rann nedför min kind.
“I’ll miss you more”, sa jag och kysste honom
“I love you”, sa vi både samtidigt med ett leende.
Han torkade bort mina tårar och var själv tårögd. När vi sagt hejdå tog jag Mimmi i handen och gick iväg till gaten. När flyget kom satt vi bredvid varandra och pratade om allt vi hade varit med om, från resan till Norge till resan till London. Alla konserter, när vi träffat Amanda och Emma. När jag var tillsammans med Harry. Herregud, hur kunde jag göra så mot Liam? Vi pratade om hur roligt vi hade haft det och hur underbart allt hade varit.
När planet landade i Stockholm gick vi för att checka ut. Det var rätt mycket folk på Arlanda, men tillslut hittade vi våra föräldrar. Jag sprang fram till de och kramade först om pappa och sedan mamma.
“Tack! Tack! Tack!” var det första jag sa, “Tack för biljetterna till konserten i Norge!”
De skrattade åt mig.
“Fast jag har saknat er så mycket!” sa jag och kramade de än en gång.
“Vi har saknat dig med! Nu får du ta och berätta allt på resan till Karlstad! Speciellt om Liam”, sa mamma med ett leende.
Jag suckade åt henne, hon hade inte förändrats. Jag var nästan säker på att när de träffade Liam så skulle pappa ta ett prat med honom om hur viktig jag var.
Kommentera! Kanske kommer med en nyhet vid nästa kapitel, vi får see!
2011-11-20 | 15:51:00
Kapitel 38 - I'm pregnant!
Nytt kapitel - Helt skrivet av Annie! :)
Tidigare: “She thought I was cheating on her with Rebecca”, sa Zayn
“Rebecca?” Liam kollade undrande på honom
“Ferguson, not Becky, you idiot”, sa Zayn och skrattade
Vid tre-tiden satt vi på planet till Ukraina, och landade en timme senare. Konserten skulle vara imorgon och sedan skulle vi till London på en gång efteråt.
“Rebecca?” Liam kollade undrande på honom
“Ferguson, not Becky, you idiot”, sa Zayn och skrattade
Vid tre-tiden satt vi på planet till Ukraina, och landade en timme senare. Konserten skulle vara imorgon och sedan skulle vi till London på en gång efteråt.
Jag och Mimmi hade satt oss vid ett runt bord precis vid fönstret och vi kollade ut mot havet. Det var helt underbart! Jag åt en ostmacka och Mimmi åt en med ägg och skinka på.
’’Gud vad länge sen det var du och jag gjorde någonting tillsammans!’’ sa Mimmi och såg hoppningsfull ut.
’’Ja, det var det faktiskt’’ sa jag.
Samtalet var ganska så trist och vi satt mest där och pratade om olika saker.
’’Nämen gud vet du vad vi har glömt!’’ sa Mimmi och kollade på mig, ’’Vi lovade ju att ringa och prata med Moa!’’
’’Men juste! Bäst att vi ringer henne nu med direkten!’’ sa jag.
Jag tog upp min mobil och slog numret. Moa var en av mina närmaste vänner så jag kunde hennes mobilnummer utantill. ’’ Moa här..’’ sa hon när hon svarade. ’’Hej Mosis! Det är jag Becky, och Mimmi är här brevid mig!’’ sa jag glatt.
’’Jaså, nu passar det att ringa mig eller?’’ sa Moa lite surt.
Men jag förstod att hon var jätteglad att vi ringde.
’’Ja alltså förlåt, vi har haft det så kul här vi har träffat One Direction och…’’ mer hann jag inte säga innan hon la på.
’’Hon la på!’’ sa jag till Mimmi.
’’Seriöst!?’’ sa Mimmi.
’’Ja, hon var säker bara lite depp för att vi har träffat One Direction och inte hon’’ sa jag.
’’Om en vecka åker vi ju ändå hem så då kan hon få autografer av dom.’’ Sa Mimmi, fast hon verkade inte bry dig så mycket, hon och Moa hade aldrig riktigt gillat varandra ändå.
’’Ciao Bella!’’ hörde vi någon säga och vi kollade bakåt.
Där kom Louis, Harry och Zayn med massor av shopping påsar.
’’Hi babe!’’ sa Mimmi och ställde sig upp, hon gav Zayn en lång kyss.
’’Get a room!’’ sa Louis och såg lite arg ut.
Louis satte sig på en stol bredvid mig och Harry brevid Mimmi, mitt emot mig.
’’And where am i going to sit?’’ sa Zayn.
’’Here Darling!’’ sa Mimmi med ett brett leende och klappade med handen på sin stol.
Zayn satte sig där och Mimmi satte sig i hans knä medans Zayn lutade sitt huvud mot hennes axel och kysste hennes nacke.
’’Seriously?’’ sa Louis och höll för ögonen.
’’Shut up’’ sa Zayn lite argt.
Louis och Harry kollade på varandra och fnissade, sådär som bara dom två kan göra.
’’Where is Liam by the way?’’ sa jag och kollade på Harry.
Harry hann inte svara innan Liam kom in och sa
’’HERE’’ med hög röst.
’’Hello honey!’’ sa jag med brittisk accent.
’’Great show yesterday guys!’’ sa Liam och log mot dom andra killarna samtidigt som Niall och Amanda kom in.
’’Guys pack your bags and come to the lobby!’’ sa Niall med snabb och nästan rädd röst.
’’What happend boy?’’ sa Zayn och la handen på Nialls axel.
’’Nothing! But Paul told me to tell you guys to hurry up!’’
‘’Ok’’ Alla ställde sig upp och gick snabbt mot våra rum.
Jag och Liam gick upp mot vårat rum. Jag hade fortfarande på mig kläderna ifrån igår. Jag visste att Liam såg på men jag tog ändå av mig kläderna och bytte om. Jag tog av mig bh:n utan att vända mig om. Jag bytte och satte på mig en ny eftersom jag hade haft den andra i ett par dagar nu. Jag satte på mig en orange magtröja med tryck där det stog ’’I love the way you smile’’ på. Sedan tog jag av mig kjolen och rättade till mina trosor lite, sen satte jag på mig ett par jeans shorts med hål i, jag vände mig och, stängde väskan och satte på mig ett par högklackade gröna converse.
’’Wow!’’ sa Liam. ’’Girls change really fast!’’ sa han imponerat.
’’Yeah sure!’’ sa jag och skrattade.
Liam tog av sig alla kläder utom kalsongerna. Åh! Han var så vältränad att jag höll på att dö. Jag drog bort blicken från Liams halvnakna kropp och tog upp min mobil medan Liam klädde på sig. Han tog på sig en Guns N Roses tröja och ett par svarta shorts. Vi gick snabbt ut till hotell lobbyn där dom andra satt och höll på med sina mobiler.
’’Finally!’’ sa Harry och log mot oss.
Vi gick ut på parkeringen där Paul deras livvakt stog med bilarna redo att åka till flygplatsen. ’’Huh? How can’t you guys remember that we’re going to London today?’’ sa Paul och gubb-skrattade.
‘’Well come on! Its time to go!’’ sa Paul och höll upp en av bil dörrarna för oss. I den ena bilen satte sig Jag, Liam, Harry, Amanda och Niall, och i den andra bilen satt Mimmi, Zayn, Louis och Emma. Vi satt länge i bilarna, den här gången skulle vi åka bil i 3 timmar innan vi kom till den rätta flygplatsen.
Efter ett tag somnade Niall och Harry, Harry låg med huvudet i Nialls knä och Nialls huvud vad på Harrys huvud. Amanda hade också somnat och låg på Niall, de låg alla tre i en hög. Jag tog ett kort och la ut det på twitter och skrev ’’Three sleeping sweeties’’. De flesta fans visste om Amanda och Niall vid den här tiden. Det var bara Louis och Emma som inte hade sagt något om att de dejtade.
Liam kollade på när jag skrev och fnissade lite, sedan sa han:
’’I love you’’
’’I love you to honey’’ sa jag och vi började kyssas där bak i limousinen.
Han satte mig i sitt knä och började kyssa min hals. Jag knöt mina ben runt honom och kysste tillbaka. Det måste ha gått snabbt för efter ett tag så vaknade jag i Liams knä. Jag märkte att Liam sov så jag gick av honom.
’’So you are done now?’’ sa Niall och skrattade.
’’What?’’ sa jag.
‘’Well, you guys we’re making out like in 30 minutes…’’ sa Harry och skrattade ännu mer.
’’Yeah, and hey Becky? We saw the photo on twitter…’’ sa Niall.
‘’NOT COOL!’’ sa Amanda sedan och log mot mig.
Jag lipade mot de och tog upp min mobil och kollade twitter. Jag hade fått ett tweet ifrån min pappa. ’’Jag älskar dig gumman, vi längtar allihopa, ses på söndag älskling…♥’’ stod det.
Jag svarade inte på det utan kollade istället svaren från mitt senaste tweet. ’’How cute!’’ eller ’’Aww’ :)’’ sa dom flesta.
Jag fortsatte scrolla ned på sidan och såg ett tweet ifrån @MoaHaglund där det stog ’’ @NikitaEkstrand ja det är sant Becky och jag var faktiskt vänner förut, men hon svek mig. Hon ringde inte ens och berättade för mig om Liam, jag fick ta reda på det själv! Du är en mkt bättre bästis just so you know honey…’’ stod det. Jag kände att en tår rann ner för min ena kind, men den torkade jag snabbt bort så att killarna inte skulle märka. Jag kunde inte förstå att hon var kompis med Nikita Ekstrand! Jag tog snabbt upp telefonen och ringde Moa,
’’Moa?’’ sa Moa när hon tog upp luren
’’Nikita Ekstrand?’’ sa jag sorgset.
’’Becky, förlåt. Men du övergav mig för Mimmi, då överger jag dig för Nikita. Plus att hon och jag har 100 gånger mer gemensamt än du och jag, förresten jag är med Sabbe, så jag har inte tid att prata hejdå!’’ sa Moa snabbt och sen la hon på.
Det hon sa var inte sant, Nikita hade en rockig goth-stil medans Moa hade en emo-aktig stil, dom var över huvud taget inte alls lika, till och med jag var mer lik Nikita än Moa! Jag gick in på Nikitas twitter konto och kollade runt lite, tillslut kollade jag på hennes bilder, på flera av bilderna stod hon och Moa brevid varandra och pekade finger elelr gjorde ’’Peace’’ tecken.
’’Åh min gud…’’ sa jag tyst för mig själv när jag såg Moa, hon hade 20 centimeters klackar, kort magtröja med ett fuck you tecken, shorts så små så dom mer liknade trosor och hennes hår var, det var helt rött! Eftersom jag var van att se Moa med lockigt långt svart hår tappade jag nästan hakan när jag såg bilden, jag mmsade fort bilderna till Mimmi, och vi satte på mobil-skype och började prata med varandra och hur arga/besvikna/ledsna vi var. Alla killarna, plus Emma och Amanda hade somnat även dom i Mimmis bil, efter ett tag somnade jag också. Men vaknade efter ett tag av att Mimmi satte din mobil nära Zayns snarkande.
’’Wow, hur står du ut varje natt?’’ sa jag och skrattade.
Mimmi han inte svara förrän bilen stannade och jag fick väcka killarna.
När vi gick ut ur bilen höll jag på att svimma, inte av hettan, utan av alla människor som stod där.
’’We love 1d, we love 1d, we love 1d, we love 1d’’ sa alla i kör och det lät som flera miljoner människor.
Alla kollade upp och såg den enorma trappan, alla fans kollade ner på oss och vissa hade med sig skyltar eller stora hög talare som spelade ’’What makes you beutifull’’ och ’’Na Na Na’’ Vissa hade även mobiler på högsta volym som spelade ’’Another World’’ eller ’’Gotta be you’’
’’Oh my gosh!’’ sa Liam och skrattade. När vi gick upp ur den gigantiska trappan fick killarna skriva autografer och ta massor, massor av kort. När vi kom upp ur trappan hade Harrys tröja ramlat av någonstans, så han fick ta på sig en extra tröja som Paul hade med sig. Min tröja hade fått några små hål, med det var ingenting jämfört med killarnas kläder. Jag kollade upp från min tröja och märkte att Mimmi inte var där. Vi stod ett tag och väntade men tillslut kom Mimmi, i ett par svarta shorts och bh.
’’Woow!’’ sa Zayn och gav snabbt Mimmi hans egna håliga tröja.
Mimmi satte på sig den över sin lavendelfärgade bh som Zayn inte verkade titta på över huvud taget. Han var väl van? När Mimmi hade återhämtat sig fortsatte vi gå, eller dom flesta av oss, Paul bar Mimmi efter som hon hade brutit klacken på sin egen klacksko och det var för kallt för att gå barfota. Tillslut kom vi till gaten och vi checkade in på planet.
Den här gången åkte vi i ett privatplan eftersom att killarna verkligen behövde sova ut. Killarna satte sig längst fram medans jag, Amanda, Emma och Mimmi satte oss längst bak och pratade. Efter ett tag somnade jag. Jag drömde om mig och Liam, vi stog uppe på Grand Canion och kollade ut över oceanen. Han stog bakom mig och höll händerna på min mage, jag vad gravid. Direkt när jag såg den gravid magen vaknade jag helt yr.
’’Im pregnant!’’ sa jag högt och lät rädd.
’’What?’’ sa Mimmi, Amanda och Emma samtidigt och vände sig emot mig.
’’Uhm, nothing…’’ sa jag och tog upp mobilen.
Drömmen hade verkligen inte känts som en dröm, jag sms:ade Liam och skrev ’’Wow, i just dreamt that i was pregnant!’’
’’Gud vad länge sen det var du och jag gjorde någonting tillsammans!’’ sa Mimmi och såg hoppningsfull ut.
’’Ja, det var det faktiskt’’ sa jag.
Samtalet var ganska så trist och vi satt mest där och pratade om olika saker.
’’Nämen gud vet du vad vi har glömt!’’ sa Mimmi och kollade på mig, ’’Vi lovade ju att ringa och prata med Moa!’’
’’Men juste! Bäst att vi ringer henne nu med direkten!’’ sa jag.
Jag tog upp min mobil och slog numret. Moa var en av mina närmaste vänner så jag kunde hennes mobilnummer utantill. ’’ Moa här..’’ sa hon när hon svarade. ’’Hej Mosis! Det är jag Becky, och Mimmi är här brevid mig!’’ sa jag glatt.
’’Jaså, nu passar det att ringa mig eller?’’ sa Moa lite surt.
Men jag förstod att hon var jätteglad att vi ringde.
’’Ja alltså förlåt, vi har haft det så kul här vi har träffat One Direction och…’’ mer hann jag inte säga innan hon la på.
’’Hon la på!’’ sa jag till Mimmi.
’’Seriöst!?’’ sa Mimmi.
’’Ja, hon var säker bara lite depp för att vi har träffat One Direction och inte hon’’ sa jag.
’’Om en vecka åker vi ju ändå hem så då kan hon få autografer av dom.’’ Sa Mimmi, fast hon verkade inte bry dig så mycket, hon och Moa hade aldrig riktigt gillat varandra ändå.
’’Ciao Bella!’’ hörde vi någon säga och vi kollade bakåt.
Där kom Louis, Harry och Zayn med massor av shopping påsar.
’’Hi babe!’’ sa Mimmi och ställde sig upp, hon gav Zayn en lång kyss.
’’Get a room!’’ sa Louis och såg lite arg ut.
Louis satte sig på en stol bredvid mig och Harry brevid Mimmi, mitt emot mig.
’’And where am i going to sit?’’ sa Zayn.
’’Here Darling!’’ sa Mimmi med ett brett leende och klappade med handen på sin stol.
Zayn satte sig där och Mimmi satte sig i hans knä medans Zayn lutade sitt huvud mot hennes axel och kysste hennes nacke.
’’Seriously?’’ sa Louis och höll för ögonen.
’’Shut up’’ sa Zayn lite argt.
Louis och Harry kollade på varandra och fnissade, sådär som bara dom två kan göra.
’’Where is Liam by the way?’’ sa jag och kollade på Harry.
Harry hann inte svara innan Liam kom in och sa
’’HERE’’ med hög röst.
’’Hello honey!’’ sa jag med brittisk accent.
’’Great show yesterday guys!’’ sa Liam och log mot dom andra killarna samtidigt som Niall och Amanda kom in.
’’Guys pack your bags and come to the lobby!’’ sa Niall med snabb och nästan rädd röst.
’’What happend boy?’’ sa Zayn och la handen på Nialls axel.
’’Nothing! But Paul told me to tell you guys to hurry up!’’
‘’Ok’’ Alla ställde sig upp och gick snabbt mot våra rum.
Jag och Liam gick upp mot vårat rum. Jag hade fortfarande på mig kläderna ifrån igår. Jag visste att Liam såg på men jag tog ändå av mig kläderna och bytte om. Jag tog av mig bh:n utan att vända mig om. Jag bytte och satte på mig en ny eftersom jag hade haft den andra i ett par dagar nu. Jag satte på mig en orange magtröja med tryck där det stog ’’I love the way you smile’’ på. Sedan tog jag av mig kjolen och rättade till mina trosor lite, sen satte jag på mig ett par jeans shorts med hål i, jag vände mig och, stängde väskan och satte på mig ett par högklackade gröna converse.
’’Wow!’’ sa Liam. ’’Girls change really fast!’’ sa han imponerat.
’’Yeah sure!’’ sa jag och skrattade.
Liam tog av sig alla kläder utom kalsongerna. Åh! Han var så vältränad att jag höll på att dö. Jag drog bort blicken från Liams halvnakna kropp och tog upp min mobil medan Liam klädde på sig. Han tog på sig en Guns N Roses tröja och ett par svarta shorts. Vi gick snabbt ut till hotell lobbyn där dom andra satt och höll på med sina mobiler.
’’Finally!’’ sa Harry och log mot oss.
Vi gick ut på parkeringen där Paul deras livvakt stog med bilarna redo att åka till flygplatsen. ’’Huh? How can’t you guys remember that we’re going to London today?’’ sa Paul och gubb-skrattade.
‘’Well come on! Its time to go!’’ sa Paul och höll upp en av bil dörrarna för oss. I den ena bilen satte sig Jag, Liam, Harry, Amanda och Niall, och i den andra bilen satt Mimmi, Zayn, Louis och Emma. Vi satt länge i bilarna, den här gången skulle vi åka bil i 3 timmar innan vi kom till den rätta flygplatsen.
Efter ett tag somnade Niall och Harry, Harry låg med huvudet i Nialls knä och Nialls huvud vad på Harrys huvud. Amanda hade också somnat och låg på Niall, de låg alla tre i en hög. Jag tog ett kort och la ut det på twitter och skrev ’’Three sleeping sweeties’’. De flesta fans visste om Amanda och Niall vid den här tiden. Det var bara Louis och Emma som inte hade sagt något om att de dejtade.
Liam kollade på när jag skrev och fnissade lite, sedan sa han:
’’I love you’’
’’I love you to honey’’ sa jag och vi började kyssas där bak i limousinen.
Han satte mig i sitt knä och började kyssa min hals. Jag knöt mina ben runt honom och kysste tillbaka. Det måste ha gått snabbt för efter ett tag så vaknade jag i Liams knä. Jag märkte att Liam sov så jag gick av honom.
’’So you are done now?’’ sa Niall och skrattade.
’’What?’’ sa jag.
‘’Well, you guys we’re making out like in 30 minutes…’’ sa Harry och skrattade ännu mer.
’’Yeah, and hey Becky? We saw the photo on twitter…’’ sa Niall.
‘’NOT COOL!’’ sa Amanda sedan och log mot mig.
Jag lipade mot de och tog upp min mobil och kollade twitter. Jag hade fått ett tweet ifrån min pappa. ’’Jag älskar dig gumman, vi längtar allihopa, ses på söndag älskling…♥’’ stod det.
Jag svarade inte på det utan kollade istället svaren från mitt senaste tweet. ’’How cute!’’ eller ’’Aww’ :)’’ sa dom flesta.
Jag fortsatte scrolla ned på sidan och såg ett tweet ifrån @MoaHaglund där det stog ’’ @NikitaEkstrand ja det är sant Becky och jag var faktiskt vänner förut, men hon svek mig. Hon ringde inte ens och berättade för mig om Liam, jag fick ta reda på det själv! Du är en mkt bättre bästis just so you know honey…’’ stod det. Jag kände att en tår rann ner för min ena kind, men den torkade jag snabbt bort så att killarna inte skulle märka. Jag kunde inte förstå att hon var kompis med Nikita Ekstrand! Jag tog snabbt upp telefonen och ringde Moa,
’’Moa?’’ sa Moa när hon tog upp luren
’’Nikita Ekstrand?’’ sa jag sorgset.
’’Becky, förlåt. Men du övergav mig för Mimmi, då överger jag dig för Nikita. Plus att hon och jag har 100 gånger mer gemensamt än du och jag, förresten jag är med Sabbe, så jag har inte tid att prata hejdå!’’ sa Moa snabbt och sen la hon på.
Det hon sa var inte sant, Nikita hade en rockig goth-stil medans Moa hade en emo-aktig stil, dom var över huvud taget inte alls lika, till och med jag var mer lik Nikita än Moa! Jag gick in på Nikitas twitter konto och kollade runt lite, tillslut kollade jag på hennes bilder, på flera av bilderna stod hon och Moa brevid varandra och pekade finger elelr gjorde ’’Peace’’ tecken.
’’Åh min gud…’’ sa jag tyst för mig själv när jag såg Moa, hon hade 20 centimeters klackar, kort magtröja med ett fuck you tecken, shorts så små så dom mer liknade trosor och hennes hår var, det var helt rött! Eftersom jag var van att se Moa med lockigt långt svart hår tappade jag nästan hakan när jag såg bilden, jag mmsade fort bilderna till Mimmi, och vi satte på mobil-skype och började prata med varandra och hur arga/besvikna/ledsna vi var. Alla killarna, plus Emma och Amanda hade somnat även dom i Mimmis bil, efter ett tag somnade jag också. Men vaknade efter ett tag av att Mimmi satte din mobil nära Zayns snarkande.
’’Wow, hur står du ut varje natt?’’ sa jag och skrattade.
Mimmi han inte svara förrän bilen stannade och jag fick väcka killarna.
När vi gick ut ur bilen höll jag på att svimma, inte av hettan, utan av alla människor som stod där.
’’We love 1d, we love 1d, we love 1d, we love 1d’’ sa alla i kör och det lät som flera miljoner människor.
Alla kollade upp och såg den enorma trappan, alla fans kollade ner på oss och vissa hade med sig skyltar eller stora hög talare som spelade ’’What makes you beutifull’’ och ’’Na Na Na’’ Vissa hade även mobiler på högsta volym som spelade ’’Another World’’ eller ’’Gotta be you’’
’’Oh my gosh!’’ sa Liam och skrattade. När vi gick upp ur den gigantiska trappan fick killarna skriva autografer och ta massor, massor av kort. När vi kom upp ur trappan hade Harrys tröja ramlat av någonstans, så han fick ta på sig en extra tröja som Paul hade med sig. Min tröja hade fått några små hål, med det var ingenting jämfört med killarnas kläder. Jag kollade upp från min tröja och märkte att Mimmi inte var där. Vi stod ett tag och väntade men tillslut kom Mimmi, i ett par svarta shorts och bh.
’’Woow!’’ sa Zayn och gav snabbt Mimmi hans egna håliga tröja.
Mimmi satte på sig den över sin lavendelfärgade bh som Zayn inte verkade titta på över huvud taget. Han var väl van? När Mimmi hade återhämtat sig fortsatte vi gå, eller dom flesta av oss, Paul bar Mimmi efter som hon hade brutit klacken på sin egen klacksko och det var för kallt för att gå barfota. Tillslut kom vi till gaten och vi checkade in på planet.
Den här gången åkte vi i ett privatplan eftersom att killarna verkligen behövde sova ut. Killarna satte sig längst fram medans jag, Amanda, Emma och Mimmi satte oss längst bak och pratade. Efter ett tag somnade jag. Jag drömde om mig och Liam, vi stog uppe på Grand Canion och kollade ut över oceanen. Han stog bakom mig och höll händerna på min mage, jag vad gravid. Direkt när jag såg den gravid magen vaknade jag helt yr.
’’Im pregnant!’’ sa jag högt och lät rädd.
’’What?’’ sa Mimmi, Amanda och Emma samtidigt och vände sig emot mig.
’’Uhm, nothing…’’ sa jag och tog upp mobilen.
Drömmen hade verkligen inte känts som en dröm, jag sms:ade Liam och skrev ’’Wow, i just dreamt that i was pregnant!’’
Kommentera! :)
Nu fick ni ett långt kapitel!
2011-11-16 | 17:02:35
Kapitel 37 - Rebecca and Zayn kissed!
Heeej! Förlåt för den dåliga uppdateringen. Det här kapitlet är helt skrivet av Sofia. Jag ska verkligen försöka skriva mer kapitel nästa vecka! :)
Tidigare: ’’D-danielle!’’ sa Liam och drog upp täcket så att hon inte skulle se hans nakna över kropp. Jag drog också upp täcker på min sida eftresom jag sov i behå och trosor. Hennes byxor vad blöta utav regnet och hennes hår hade lagt sig ner mot halsen. Hennes smink var nerdränkt och hennes kinder var svarta av mascara.
Tidigare: ’’D-danielle!’’ sa Liam och drog upp täcket så att hon inte skulle se hans nakna över kropp. Jag drog också upp täcker på min sida eftresom jag sov i behå och trosor. Hennes byxor vad blöta utav regnet och hennes hår hade lagt sig ner mot halsen. Hennes smink var nerdränkt och hennes kinder var svarta av mascara.
’’I love you, Liam’’ sa hon ’’ I really, really do!’’
Jag kollade på Liam för att se hur han reagerade. Han tog av sig täcket, tänkte inte alls på att han bara hade kalsonger på sig. Han gick fram till Danielle. Ett tag trodde jag att han skulle kyssa henne, vilket var helt fel.
“No, Danielle”, sa Liam med hög röst, “You don’t love me, you love that I’m famous. I used to think I knew you. I thought I loved you. But that doesn’t even compare to what I feel for Becky. My feelings for her are alot more stronger. And you’re not the person I thought you were! I thought it would be funny to meet up with you again to see what you’ve been up to this year. I was so wrong. You’ve changed completely. And you know what? I’ve never said this, and I never thought I’d say this to anyone, and absolutely not you. But you’re not worthy me. I could’ve done so much better then choosing you, and you know what? I did!”
Med de orden stängde han dörren rätt framför näsan på Danielle och låste den sedan. Han vände sig om och kollade på mig. Han var röd i ansiktet. Det syndes på honom att han hade menat varje ord han sa. Jag log mot honom “What I feel for Becky is so much stronger”.
“Sorry for that”, sa han och la sig ned i sängen bredvid mig.
“Sorry?” jag höjde på ögonbrynen, “That was the best thing someone has ever said about me. I love you so much, Liam. I don’t even know how to explain it”
Han kysste mig med mer känslor än vanligt och jag gjorde det tillbaka. Det var den mest perfekta kyssen jag har haft. Någonsin. Jag la mig ner, med huvudet på hans bröstkorg och somnade.
Vi stod i hissen, jag och Liam, och skulle åka ner till entrén. Vi skulle möta de andra där nere, för att senare idag åka iväg till Ukraina, som var det sista landet vi skulle till. När vi gick ur hissen och fram till de andra märkte jag på en gång att inte Mimmi var där.
“Where’s Mimmi?” frågade jag och kollade undrande på Zayn
“She’s in our room. She’s upset for something, she refuses to talk to me”, svarade han
“Give me your keys”, sa jag.
Zayn fiskade upp nycklarna ur sin ficka och kastade de till mig.
“Thanks”, sa jag och skyndade mig sedan till hissen för att åka upp till deras rum.
Jag låste upp dörren och gick in.
“Mimmi”, sa jag, “Vart är du?”
Jag kom på att det var längesen jag pratat svenska. Jag saknade faktiskt Sverige, när jag tänkte på det. Mimmi svarade inte, men jag hörde hennes snyftningar och gick in i rummet som hon var i. Hon satt i soffan med teven avstängd.
“Vad är det?” frågade jag och satte mig bredvid henne med min hand på hennes rygg.
Hon kollade upp på mig.
“Det är Zayn”, sa hon och jag kollade undrande på henne, “Rebecca Ferguson”
“Va? Vad är det med Rebecca?”
“Hon och Zayn, de kysstes. Hon är här i Rumänien och-” jag avbröt henne
“Är Rebecca här? I Rumänien?”
Jag reste mig upp.
“Ja?” Mimmi kollade förvirrat på mig
“Danielle är också här. Hon försökte sno Liam från mig, men hon misslyckades, kan man nog säga”, förklarade jag, “Men är du säker på att Zayn kysste henne?”
Hon kollade ner och reste sig sedan upp. Hon skakade på huvudet.
“Nej, men det såg ut som det”, sa hon
Jag kollade undrande på henne. Såg ut som det? Antingen så kysstes de väl eller inte?
“Det var en pelare ivägen, men de kramades iallafall”, sa Mimmi.
Hon hade slutat gråta och torkade bort de sista tårarna.
“Men, Mimmi. Du kan ju inte bara ignorera Zayn för att han kramade Rebecca”, sa jag menande.
“Mm, du har rätt, jag vet”, sa hon och kollade ner i golvet
“Kom”, sa jag och tog tag i hennes hand, “Prata med Zayn”
Vi gick ut ur hotellrummet och ner till lobbyn, där de andra stod.
“You two need to talk and the rest of us will leave”, sa jag till Zayn och Mimmi.
Jag kollade på de andra och de nickade mot mig. Vi gick iväg och ställde oss vid receptionen.
“We’re going out”, sa Louis och slog sin arm runt Emma, som hade ett stort leende.
“That’s so cute”, sa Amanda
“We’re going out too”, sa Niall och slog sin arm runt henne.
“And we’ve been going out for quiet long”, sa Liam och slog sin arm runt mig.
Harry log svagt mot oss och kollade ner i marken.
“You’ll find someone”, sa jag till honom och gick fram och gav honom en kram, “Someone that’s worth you”
Han kollade på mig och skrattade.
“Yeah, you’re right. You’re not worthy me”, sa han
Liam harklade sig och ställde sig bakom mig.
“You’re worthy Liam”, sa han, “I’m much better, though”
“Nah, I can’t agree on that one”, sa jag
“Oh you”, sa Harry och skrattade åt mig.
Jag skrattade med honom och Liam slog sina armar om mig och drog mig till sig. Jag vände mig om och kollade på honom.
“You jealous?” viskade jag till honom, “That’s cute”
Jag kysste honom. Zayn och Mimmi kom fram till oss.
“We’ve sorted it out”, sa Mimmi, “It was just a hug”
“What?” sa Harry och Louis samtidigt
“She thought I was cheating on her with Rebecca”, sa Zayn
“Rebecca?” Liam kollade undrande på honom
“Ferguson, not Becky, you idiot”, sa Zayn och skrattade
Vid tre-tiden satt vi på planet till Ukraina, och landade en timme senare. Konserten skulle vara imorgon och sedan skulle vi till London på en gång efteråt.
Med de orden stängde han dörren rätt framför näsan på Danielle och låste den sedan. Han vände sig om och kollade på mig. Han var röd i ansiktet. Det syndes på honom att han hade menat varje ord han sa. Jag log mot honom “What I feel for Becky is so much stronger”.
“Sorry for that”, sa han och la sig ned i sängen bredvid mig.
“Sorry?” jag höjde på ögonbrynen, “That was the best thing someone has ever said about me. I love you so much, Liam. I don’t even know how to explain it”
Han kysste mig med mer känslor än vanligt och jag gjorde det tillbaka. Det var den mest perfekta kyssen jag har haft. Någonsin. Jag la mig ner, med huvudet på hans bröstkorg och somnade.
Vi stod i hissen, jag och Liam, och skulle åka ner till entrén. Vi skulle möta de andra där nere, för att senare idag åka iväg till Ukraina, som var det sista landet vi skulle till. När vi gick ur hissen och fram till de andra märkte jag på en gång att inte Mimmi var där.
“Where’s Mimmi?” frågade jag och kollade undrande på Zayn
“She’s in our room. She’s upset for something, she refuses to talk to me”, svarade han
“Give me your keys”, sa jag.
Zayn fiskade upp nycklarna ur sin ficka och kastade de till mig.
“Thanks”, sa jag och skyndade mig sedan till hissen för att åka upp till deras rum.
Jag låste upp dörren och gick in.
“Mimmi”, sa jag, “Vart är du?”
Jag kom på att det var längesen jag pratat svenska. Jag saknade faktiskt Sverige, när jag tänkte på det. Mimmi svarade inte, men jag hörde hennes snyftningar och gick in i rummet som hon var i. Hon satt i soffan med teven avstängd.
“Vad är det?” frågade jag och satte mig bredvid henne med min hand på hennes rygg.
Hon kollade upp på mig.
“Det är Zayn”, sa hon och jag kollade undrande på henne, “Rebecca Ferguson”
“Va? Vad är det med Rebecca?”
“Hon och Zayn, de kysstes. Hon är här i Rumänien och-” jag avbröt henne
“Är Rebecca här? I Rumänien?”
Jag reste mig upp.
“Ja?” Mimmi kollade förvirrat på mig
“Danielle är också här. Hon försökte sno Liam från mig, men hon misslyckades, kan man nog säga”, förklarade jag, “Men är du säker på att Zayn kysste henne?”
Hon kollade ner och reste sig sedan upp. Hon skakade på huvudet.
“Nej, men det såg ut som det”, sa hon
Jag kollade undrande på henne. Såg ut som det? Antingen så kysstes de väl eller inte?
“Det var en pelare ivägen, men de kramades iallafall”, sa Mimmi.
Hon hade slutat gråta och torkade bort de sista tårarna.
“Men, Mimmi. Du kan ju inte bara ignorera Zayn för att han kramade Rebecca”, sa jag menande.
“Mm, du har rätt, jag vet”, sa hon och kollade ner i golvet
“Kom”, sa jag och tog tag i hennes hand, “Prata med Zayn”
Vi gick ut ur hotellrummet och ner till lobbyn, där de andra stod.
“You two need to talk and the rest of us will leave”, sa jag till Zayn och Mimmi.
Jag kollade på de andra och de nickade mot mig. Vi gick iväg och ställde oss vid receptionen.
“We’re going out”, sa Louis och slog sin arm runt Emma, som hade ett stort leende.
“That’s so cute”, sa Amanda
“We’re going out too”, sa Niall och slog sin arm runt henne.
“And we’ve been going out for quiet long”, sa Liam och slog sin arm runt mig.
Harry log svagt mot oss och kollade ner i marken.
“You’ll find someone”, sa jag till honom och gick fram och gav honom en kram, “Someone that’s worth you”
Han kollade på mig och skrattade.
“Yeah, you’re right. You’re not worthy me”, sa han
Liam harklade sig och ställde sig bakom mig.
“You’re worthy Liam”, sa han, “I’m much better, though”
“Nah, I can’t agree on that one”, sa jag
“Oh you”, sa Harry och skrattade åt mig.
Jag skrattade med honom och Liam slog sina armar om mig och drog mig till sig. Jag vände mig om och kollade på honom.
“You jealous?” viskade jag till honom, “That’s cute”
Jag kysste honom. Zayn och Mimmi kom fram till oss.
“We’ve sorted it out”, sa Mimmi, “It was just a hug”
“What?” sa Harry och Louis samtidigt
“She thought I was cheating on her with Rebecca”, sa Zayn
“Rebecca?” Liam kollade undrande på honom
“Ferguson, not Becky, you idiot”, sa Zayn och skrattade
Vid tre-tiden satt vi på planet till Ukraina, och landade en timme senare. Konserten skulle vara imorgon och sedan skulle vi till London på en gång efteråt.
Kommentera nu! :) Ni behöver inte påminna mig om att uppdatera oftare, jag vet att jag är dålig och jag ber om ursäkt! Nästa vecka ska jag verkligen försöka!
2011-11-03 | 15:44:12
Kapitel 36 - I love you Liam, i really really do!
Kapitlet är helt skrivet av Annie :)
Tidigare: Jag var helt säker på att det var Becky jag hade sett förrut. Om hon var här inne hade hon kanske sett mig och Danielle. Jag var tvungen att leta reda på henne och berätta. Jag gick först runt i affären för att se om hon var kvar, men det var hon inte. Jag gick iväg till dörren och lämnade butiken. När jag gått runt i ungefär en kvar så hittade jag henne. Hon stod och höll om Louis, eller rättare sagt, han höll om henne.
’’What are you guys doing?’’ hörde jag någon säga.
’’Its Liam’’ viskade Louis i mitt öra och släppa taget om mig.
’’I saw you with Danielle!’’ sa jag och jag kände hur min mascara rann ner för mina kinder. ’’What, i have nothing going on with her, maybe you two have something going on?’’ sa Liam. ‘’I don’t trust you anymore, first Harry, and then Louis. You are a player!’’.
‘’Man!, how can you say that to her?’’ sa Louis och gav Liam en blick.
‘’Yeah Liam! How can you say that to me!’’ sa jag, och jag kände att min mascara rann ner för mina kinder som ett vattenfall.
Snabbt vände jag på mig och sprang iväg. Jag visste inte vart jag sprang men jag ville bara därifrån…
Liams PoV
’’Look what you done!’’ sa Louis och blängde på mig.
Jag började springa efter Rebecca men Louis stoppade mig.
’’Im going…’’ sa han sedan. ’’You tell Emma that i will be late…’’.
‘’Well, okey’’ sa jag och sprang mot parkeringen.
Louis PoV
Undrar vart Becky har tagit vägen, tänkte jag för mig själv. Jag gick snabbt mellan dom olika affärerna och människorna som trängdes omkring i köpcentrumet. Jag kom tillslut till smyckes affären där jag hade tänkt köpa en present till Emma. Där stod hon. Eller egentligen satt hon ner och gjorde smycken på ’’Do your own neackles’’ sidan av affären. Jag gick fram till henne och knackade henne lätt på ryggen.
’’Oh, hi..’’ sa hon. ’’Im sorry for running away, but i was so sad, i could not be there…’’ fortsatte hon sen.
‘’Don’t worry..’’ sa jag och fortsatte sen. ‘’What are you doing?’’.
‘’Oh, nothing just a neackle, maybe Emma can get it?’’ svarade hon sen.
‘’Oh! Its beautiful!’’ utbrast jag och lät som en tjej.
’’Haha, its done now. Im just going to pay for it wait’’ sa Becky och log mot mig.
‘’No, no, no! Im paying for it, you did all the work!’’ .
‘’Well, okey but next time. I’ll pay!’’ sa hon och log ett finurligt litet leende mot mig.
Beckys PoV
När jag och Louis kom hem från Köpcentrumet hade det redan blivit mörkt ute.
’’Welcome home!’’ sa Zayn med fransk accent.
’’Oh thank you!’’ Svarade Louis med samma sorts accent.
‘’Hey’’ sa Liam åt mig och lät som om han hade förlåtit mig.
’’Huh! In your dreams boy!’’ sa jag och undvek hans kram.
Sen gick jag in på vårat rum och borstade tänderna. Jag och Louis hade ätit på Burger King så jag var klar för att gå och lägga mig. När Liam kom in hade jag på mig pyjamas och låg i sängen. ’’Becky…’’ försökte han men jag avbröt honom. J
ag kollade honom allvarligt i ögonen, ställde mig upp och sa med hög röst.
’’First Liam! You were with another girl, and yeah i saw you hug! Second Liam you called me a player! And third Liam you, you said that tou couldn’t trust me. And that’s were my limit is!’’ sa jag och kämpade för att inte gråta.
’’Becky, im sorry!’’ sa Liam och tog tag i en av mina händer, han höll om den hårt. En tår rann ner för hans kind men han fortsatte med darrig röst. ’’M-m-maybe you think that i am a jerk right now..’’ sa han och jag nickade. ‘’But Becky, I whas upset and I didn’t know what to say, so what do you want me to do?’’ sa han och hans tårar rann mer än mina.
‘’Nothing..’’ sa jag och kollade honom varmt in I ögonen. Sen kysste jag honom. Innan jag visste ordet av låg vi i sängen och kysstes. Några minuter efter slutade vi. Jag låg med mitt huvud mot hans bröstkorg och kände hans andetag.
’’I love you more then what ever you think Rebecca..’’ sa han med varm röst. När vi låg där och hade det som mysigast knackade det på hotell dörren. Innan vi han öppna så öppnades dörren och där stog en tjej med långt brunt lockigt hår.
’’D-danielle!’’ sa Liam och drog upp täcket så att hon itne skulle se hans nakna över kropp. Jag drog också upp täcker på min sida eftresom jag sov i behå och trosor. Hennes byxor vad blöta utav regnet och hennes hår hade lagt sig ner mot halsen. Hennes smink var ner dränkt och hennes kinder var svarta av mascara.
’’I love you, Liam’’ sa hon ’’ I really really do!’’
2011-10-27 | 20:03:31
Kapitel 35 - Svartsjukan
Hej! :) Här är det nya kapitlet. Jag(Sofia) har hittat två andra som skriver med mig, Roza, som skrev det förra kapitlet och Annie, som skrev det här kapitlet till ungefär hälften av Liams synvinkel :)
Tidigare: Nu satt jag ned och blev fixad, kan mitt liv bli ännu bättre än vad den redan är, jag tror inte det. Becky satt ner och skrattade åt Louis skämt, hennes skratt är så vackert. Jag blev störd av att min mobil vibrerade, jag tog upp den på skärmen jag hade fått ett sms av Danielle, vi hade gjort slut för kanske 8 månader sen och hon hade inte hört av sig sen då . Jag öppna det och det stog ”Hey sweetie, how are you?” , jag blev väldigt förvånad.
När jag och Louis hade slutat prata bestämde jag mig för att gå och kolla till Liam lite. Han satt och blev bortskämd framför spegeln.
“Hello darling!” sa jag och han kollade upp från sin mobil och vände blicken mot mig.
“Oh, hi babe!” sa han och log ett snett leende mot mig.
Jag tyckte att leendet såg lite falskt ut, men det brydde jag mig inte om så mycket. Det var säkert bara för att han hade hår i ansiktet eller något.
“Come over here Becky!” ropade Mimmi och visade något på sin mobil.
Jag gick till henne och hon visade ett sms från sin förra pojkvän Jonathan. Det stod ‘Älskar du mig fortfarande baby?’
“Men gud!” sa jag.
Det gick inte så lång tid innan Zayn var framme och sa:
“What?”
Mimmi visade upp sms:et för honom.
“Please translate it...?”sa Zayn.
“Do you still love me baby?” sa jag.
“Who send you that!?” sa Zayn snabbt och lite argt och svartsjukt
“My ex boyfriend, you know Jonathan...” sa Mimmi.
Mer orkade jag inte lyssna på deras konversation utan gick tillbaka till Liam.
“Hey Becky, just so you know I’m going to meet a friend at the mall today”, sa han när han såg att jag kom.
“Well, cool”, sa jag. “But who?”
“Oh, ehm, no one just an old friend”
Ännu en gång tyckte jag att Liam lät så konstigt. Jag undrade verkligen om någonting hade hänt, men jag ville inte fråga. Efter konserten stack Liam till köpcentret för att träffa sin kompis, medan jag och Louis bästämde oss för att gå och handla i samma köpcenter. “
What are you going to buy Becky?”' sa Louis.
”Well, i think im going to buy one pair of jeans and some socks”, sa jag.
“Some socks?” undrade Louis, “Come on is that all? A pair of jeans and some socks?”
“Uhm, yes? Why?”
“Heh, well im going to buy, the new spiderman play-figure, a neackle for Emma and...” mer hann han inte förrän jag avbröt honom.
“Aww! A neackle for Emma! Can I help you to pick the right one?”
“Yeah, please i really need help with that!” sa Louis men jag fortsatte ändå.
“But now im going to buy some socks!” sa jag glatt och gick iväg.
Louis gick åt andra hållet påväg mot Toys-R-Us affären. När jag gick in i Socks and Shoes affären såg jag Liam sitta på en bänk och provade skor. Jag började springa mot honom men hejdade mig när jag såg en tjej sitta bredvid och hjälpa honom att knyta skorna. Hon hade ingen butikströja som dom andra anställda hade så hon jobbade alltså inte.
“Oh my god!” sa jag tyst för mig själv och det kändes lite konstigt i kroppen.
Jag visste inte om jag skulle gråta eller skratta. Men hur som helst gillade jag inte tanken på att Liam var med en annan tjej. Jag backade och gick till strumphyllorna, gömde mig bakom en spegel och kollade lite noggrannare på tjejen. Hon hade långt brunt lockigt hår, precis som Liam gillade med tjejer. Hon hade även stora bruna ögon och var väldigt solbrun, precis så som Liam har beskrivit i intervjuer att han gillar tjejer. Jag var inte en sån tjej. Jag kände nästan att en tår rann ner för min vänstra kind. Jag satte mig på andra sidan spegeln och lutade mig mot vägen samtidigt som jag satte mig ner, långsamt.
Liams PoV
Danielle var roligare än jag kom ihåg henne. Hon skrattade åt nästan allt jag sa, även om det inte var på skoj. Hon ville hjälpa till med allt. Hon ville både knyta och knäppa mina skor. När hon satt där och knöt mina skor så såg jag en tjej komma in i affären, hon var rätt så lik Becky men det kunde inte vara Becky, iallafall inte min. För jag vet att hon kollade på mig. Var det Becky skulle hon komma springande mot mig om hon såg mig, det vet jag. Fast förresten Becky har varit lite konstig idag. Imorse ville hon inte att jag såg på när hon bytte om, vilket jag faktiskt har gjort förut, så det var lite skumt. Sedan idag så var hon nästan bara med Louis, och nu ska hon gå och handla med honom också! När Danielle hade knytit klart mina skor satte hon sig brevid mig på soffan med allvarlig min.
“Whats the matter?” sa jag och kollade in i hennes stora bruna ögon.
“Liam, are you still in love with me?” sa hon och kollade djupt in i mina ögon.
Jag svalde hårt och kollade upp från henne. Allt jag tänkte på var Becky. Var det verkligen hon jag såg förrut eller var det någon annan?Beckys PoV
Jag satt fortfarande bakom spegeln och väntade på Liams svar till tjejens fråga.
“Liam, I miss you”, sa hon före han hunnit svara.
Jag drog upp mina knän till min mage och knöt mina händer runt dem. Jag visste om jag ville höra hans svar. Tänk om han fortfarande var kär i henne, tänk om han saknade henne också?
“Danielle, look”, hörde jag Liam säga.
Självklart var det Danielle, hans exflickvän. Varför hade jag inte tänkt på det? Fast vad gjorde hon i Rumänien? Jag skyndade mig mot ytterdörren och gick ut ur butiken före jag hann höra vad Liam mer sa.
Liams PoV
“Danielle, look”, sa jag för att svara på hennes fråga, “I’m not in love with you anymore. I miss you as a friend, maybe, but that’s all. I already have a girlfriend”
“That Rebecca girl, isn’t it?”
“Yeah, um, I have to go Dan, sorry”, sa jag och reste mig upp.
Jag var helt säker på att det var Becky jag hade sett förrut. Om hon var här inne hade hon kanske sett mig och Danielle. Jag var tvungen att leta reda på henne och berätta. Jag gick först runt i affären för att se om hon var kvar, men det var hon inte. Jag gick iväg till dörren och lämnade butiken. När jag gått runt i ungefär en kvar så hittade jag henne. Hon stod och höll om Louis, eller rättare sagt, han höll om henne.
Kommentera nu! Och beröm Annie, hon har skrivit jättebra, eller hur? :)
2011-10-06 | 20:47:53
Kapitel 34 - Rumänien och Danielle.
Lång väntan, förlåt... ni vet att jag inte har så mycket tid till att skriva, eftersom jag har sagt det flera gånger. Det här kapitlet är inte skrivit utav mig, utan av Roza, som var så snäll och hjälpte mig. Stort tack till henne... hon kommer förmodligen att skriva mer kapitel själv/med mig längre fram också! :)
Tidigare: Vi stod och pratade i kanske tio minuter och sedan kom Niall och Amanda äntligen ner till oss.
“Niall and Amanda!” sa Louis glatt, “I want you to meet this lovely girl here, Emma”
De hälsade på varandra.
“Can I go with you to the airport?” undrade Emma
Jag tänkte precis svara, men Louis han före.
“Of course you can, let’s go”
Innan vi hann säga något så hade han börjat gått iväg och följde efter.
Tidigare: Vi stod och pratade i kanske tio minuter och sedan kom Niall och Amanda äntligen ner till oss.
“Niall and Amanda!” sa Louis glatt, “I want you to meet this lovely girl here, Emma”
De hälsade på varandra.
“Can I go with you to the airport?” undrade Emma
Jag tänkte precis svara, men Louis han före.
“Of course you can, let’s go”
Innan vi hann säga något så hade han börjat gått iväg och följde efter.
Jag höll om Liams hand hårt och såg mig runtomkring, inga fans, vad konstigt men dom kanske inte hade fått reda på att killarna skulle vara här.
Jag såg att Louis och Emma satt och snackade och skrattade åt allt dom sa till varandra, det kanske kommer bli något mellan dom.
Jag känner mig så glad jag har fått nya vänner en underbar pojkvän och ja, allt en tjej vill ha.
“Honey, we have to go now come on”, sa Liam och drog med mig mot dom andra som var långt före oss
“Sorry i was just thinking about something” , sa jag sen följde vi efter dom andra.
Efter ett tag när vi stod och väntade på att allt med passen skulle bli klart så pratade vi om vem som skulle sitta bredvid vem.
Vi var ju tio personer, jag, Mimmi, Emma, Liam, Zayn, Harry, Louis, Niall, Amanda och Paul.
“I wanna sit next to Mimmi”, skrek nästan Zayn ut
“Take it easy bro”, sa Louis och skrattade
“I got an idea, I sit with Mimmi and Emma”. Zayn, Harry and Liam sit with together. Niall sits with Amanda and Paul with Louis, sa jag och log
“Yes, i wanna sit with the girls today, please Zayn”, sa Mimmi och hoppade upp och ner som ett litet barn
“Okay, but just for today”, sa Zayn och gjorde en sur min
“Thank you baby”, sa Mimmi och pussade Zayn lätt på munnen
“Guys I´m done”, sa Paul som nu var klar .
Nu började vi bege oss till ingången, sedan gick vi in i flygplanet
-”Baby, wake up” , hörde jag en mörk röst säga , jag kollade åt höger och såg Liams ansikte sticka ut mellan sätena
“You Scared me”, sa jag efter en stund
“I´m Sorry babe but i couldnt resist . It has gone an hour since i saw your cute face” , log Liam stort
“Haha, I have missed you too”, sa jag och gav honom en perfekt kyss
“Get a room”, hörde jag Harry säga
“Shut up”, sa Liam och slog till Harrys Axel
“Aussshhh that hurted me”, sa han och gjorde en ledsen min
“Haha , You needed it”, sa jag och garva
“You are so mean”, sa Harry sarkastiskt och la sitt huvud på Zayns Axel
“When will we arrive in Romania?”, frågade jag Paul som satt framför mig
“In about five hours”, sa han tillbaks
Under dom fem timmarna pratade vi bara och hade det allmänt kul . När vi hade landat och klev av flyget och skulle ut från flygplatsen så såg vi massor av fans, kanske över 1000, vi kunde inte ens räkna dom
“I never though that we had this much fans in Romania”, sa Louis och gapa
“Neither did I”, sa Niall, som hade sin arm runt Amanda
Det var helt tyst tills vi hörde någon gapskratta . Vi vända oss om och såg Harry halv böjd och kunde inte andas för att han skratta så mycket
“You should see your faces”, sa Harry mellan allt skratt , sen börja alla vi skratta med honom . Vi gick ut och killarna tog kort med några och skrev autografer .Sen satte vi oss i bilden och chauffören körde oss till hotellet , vi var jättetrötta och klockan var 10 på kvällen. När vi hade checkat in och gått till våra rum, jag delade mitt med Liam . När vi kom in så slängde jag på sängen och stängde mina ögon .
“Are you tired baby?” , undrade Liam som nu låg bredvid mig så jag vände mig mot honom så jag låg på sned
“Yes can we sleep now?”, frågade jag och lät som ett litet barn
“Ofcourse” , sa Liam och pussade mig lätt på munnen
“Liam I am glad to have you as my boyfriend”, sa jag och la mitt huvud på Liams bröst och bara andades in hans lukt
”I feel the same ,I love you Honey , sa Liam och pussade mig på mitt hår
“I Love you too” , sa jag och blunda och sen somna vi bara sådär , jag i Liams famn och hans armar var runt mig.
Jag vaknade och såg att jag sov helt ensam i sängen .
Sen hörde jag någon sjunga i duschen , helt klart Liam vem kan det annars vara . Jag steg upp och fixade sängen, sen tog jag min Macbook och loggade in i Twitter . Sen skrev jag “Liam singing in the shower. Beautiful sound” . Snabbt så fick ja massor av frågor och followers, jag loggade ut och hörde att duschen stängdes av sen så öppnades dörren och Liam kom ut med en handuk runt midjan . Hans hår var så rufsigt och hans magrutor var så sexiga så att jag inte kunde slita min blick från dom .
“Good morning babe”, sa Liam och kom fram till mig och gav mig en kyss .
“Good morning”, sa Jag och log
“The boys called me and said that in about 3 hour we are gonna go to the Arena”, sa Liam och öppnade sin resväska och tog ut kläder
“Ok” , sa jag och gick till badrummet, tvättade ansiktet, händerna och borstade tänderna. Sedan gick jag ut och såg att Liam var klar .
“I am waiting for you”, sa Liam och skratta
“Yeah, I´m just gonna put my clothes on”, sa jag och tog ut mina kläder från resväskan. Sen kollade jag på Liam som satt och stirrade på mig.
“Turn around”, sa jag och skrattade
“Why?”, sa Liam och skratta han med
“Really? Are we gonna arguing about this”, sa jag och log
“Ok, ok” , sa han och vände sig om.
Jag tog på mig kläderna snabbt.
“I´m done” sa jag och gick för att borsta mitt hår, när jag var klar med sminka jag mig och spreja lite parfym på mig, kände jag ett par armar runt min midja.
“You’re so beautiful”, sa Liam och pussade mig på min kind
“Thank you”, sa jag och vände mig om och kysste honom , sen blev vi störda av Liams Telefon
“They are waiting come on”, sa Liam och drog mig till dörren, sedan gick vi hand i hand ner till dom andra.
Liams PoV
Nu satt jag ned och blev fixad, kan mitt liv bli ännu bättre än vad den redan är, jag tror inte det. Becky satt ner och skrattade åt Louis skämt, hennes skratt är så vackert. Jag blev störd av att min mobil vibrerade, jag tog upp den på skärmen jag hade fått ett sms av Danielle, vi hade gjort slut för kanske 8 månader sen och hon hade inte hört av sig sen då . Jag öppna det och det stog ”Hey sweetie, how are you?” , jag blev väldigt förvånad.
Släng in en kommentar nu.. och beröm Roza, hon har gjort ett jättebra kapitel! :) Vi ska skynda oss med nästa kapitel, lovar!
2011-09-24 | 16:30:33
Kapitel 33 - Tomorrow
Äntligen är jag färdig! Lite längre kapitel den här gången också.. jag ska försöka att göra ett kapitel så snabbt som möjligt! Jag vet inte hur många av er som läser min andra novell här, hur som helst så hade jag tänkt uppdatera den före den här! Det kapitlet är nog snart färdigt det med, så jag ska snart börja skriva kapitel 34.
Tidigare: “Oh my god!” sa en av tjejerna som kom från scenen och började säga något på italienska, “Harry Styles just sang to me!”
sa hon sedan på engelska.
Hon gick fram till mig, Mimmi och Amanda.
“And Liam talked about you!” sa hon till mig.
Jag log mot henne.
“It was so cute”, sa hon glatt, “You’re so cute together”
“Thank you”, sa jag och log mot henne
sa hon sedan på engelska.
Hon gick fram till mig, Mimmi och Amanda.
“And Liam talked about you!” sa hon till mig.
Jag log mot henne.
“It was so cute”, sa hon glatt, “You’re so cute together”
“Thank you”, sa jag och log mot henne
“It’s such a beautiful night”, sa jag medan jag kollade upp på den stjärnklara himlen.
“Yeah, it really is”, sa Liam.
Jag kollade på honom och log.
“When are we leaving Rome?” undrade jag
“Tomorrow, I thought you knew that”, svarade han
“I was just making sure”, sa jag, “Where are we going?”
“Bukarest”, svarade Liam
“Bukarest, where’s that?” frågade jag
“Romania”, sa Liam, “But we want be there for that long, only like two days. We’ll have the concert the first day we’re there and the next day we’ll be going to Ukraine”
“Oh, why is that?”
“I don’t know”, han ryckte på axlarna, “I don’t think we will be in Ukraine that long either”
Jag nickade. Jag orkade inte fråga, för jag visste att han ändå inte kunde svara. Killarna bestämde inte så jättemycket egentligen, inte vad det gällde datum och liknande iallafall. Vi satt kvar ett tag och pratade om vad som hänt när vi varit ovänner. Efter ungefär en halvtimme kom det fram en tjej med brunt hår, jag kände igen henne men kom inte riktigt ihåg vem hon var.
“Hi, you’re Becky, right?” undrade hon
“Yeah, I am”, svarade jag, “Who are you?”
“I’m Emma, remember? We bowled together”, förklarade hon
“Oh, right! Hi!” sa jag och log mot henne.
Det blev en pinsam tystnad, som jag tillslut avbröt.
“This is Liam”, sa jag till Emma och gjorde en gest mot honom, “My boyfriend”
“Hi, I’m Emma”, sa hon och log
“Nice to meet you”, sa Liam tillbaka.
“Are you from Italy?” frågade hon
“No, I’m from England, actually”
Vi stannade kvar ett tag och pratade med henne och efter det följde hon med oss till hotellet, eftersom det visade sig att hon inte var från Rom och bodde på samma hotell som oss. Hon var från Italien, fast bara inte från Rom kan jag också tillägga. När vi var framme vid hotellet så sa vi hejdå till henne och hon gick till sitt rum. Jag och Liam gick till hissen för att åka upp till vårat rum.
“First time I met someone who’s not a fan, since like a year”, sa han
“Yeah, she didn’t even seem to know who you were”, sa jag
“It was actually quite nice to be able to talk to someone who’s not a fan”, sa han sedan.
Jag buttade på honom.
“Thanks for that”, sa jag och höjde ögonbrynen
“A little jealous, are we?” log Liam
“Nope”, sa jag.
Hissen stannade och vi gick ut till korridoren. Liam gick till dörren och låste upp, jag följde efter.
“It’s cute”, sa han sedan.
“What?” undrade jag
“When you’re jealous. You’re cute”, förklarade han.
Jag log mot hans rygg, eftersom han stod framför mig och precis hade öppnat dörren. Han gick in i rummet och jag följde efter och stängde sedan dörren. Det var automatlås på den så den låstes så fort man stängde den. Liam vände sig om och kollade på mig.
“How has your day been?” frågade han
“It’s been perfect”, sa jag och log mot honom, “Because I’ve got you”
Han tog tag om min midja, samtidigt som jag la mina armar runt hans nacke. Våra läppar möttes i en perfekt kyss. Han lyfte upp mig och jag tog mina ben runt honom. Han bar mig till sängen, våra läppar nuddade varandra under hela tiden. Vi stod både två på knä i sängen och höll våra armar runt om varandra. Jag särade på mina läppar, Liam gjorde samma sak och våra tungor möttes. Han tog sina händer innanför min tröja, på ryggen. Jag kände hur de åkte upp till min bh. Han slutade kyssa mig och kollade frågande på mig, för att vara säker. Jag nickade.
“Are you sure?” undrade han
“Absolutely” , svarade jag och kysste honom.
Han knäppte upp min bh och jag drog av hans tröja. Efter det tog han av mig min tröja och sedan tog vi både två av oss byxorna. Jag tog av mig mina trosor, medan han tog av sig sina kalsonger. Jag log mot honom och han kysste mig igen. Jag var verkligen redo för det här och jag visste att jag inte skulle ångra det.
Nästa morgon vaknade jag och upptäckte att jag var ensam i sängen. Jag satte mig upp och letade upp ett par nya trosor. Både jag och Liam hade sovit nakna. När jag hittat de och tagit på mig de så letade jag upp mig t-shirten jag haft på mig igår. Jag drog den över huvudet och gick sedan iväg till köket. Liam stod där inne och höll på att göra frukost.
“You hungry babe?” frågade han utan att kolla på mig.
“Mhm”, svarade jag och gick fram till honom.
Jag la mina händer runt honom och han vände sig om och kollade in i mina ögon. Han hade världens finaste ögon.
“I love you”, sa jag.
“I love you more”, sa han och kysste mig.
Jag log genom kyssen.
“Thanks for yesterday”, sa han sedan.
Jag skrattade åt honom.
“It was lovely”, sa jag och blinkade med ena ögat.
Han log stort mot mig, världens finaste leende.
När vi ätit klart frukosten gick för att packa ner det vi hade kvar. Efter det gjorde vi oss i ordning och gick sedan ut ur hotellrummet och låste dörren. Vi gick fram till hissen och åkte ner till lobbyn. Där nere stod Louis, Harry, Zayn och Mimmi.
“Good morning”, sa jag med lite sarkastisk röst.
“Morning!” sa Louis, Zayn och Harry samtidigt.
“God morgon”, sa Mimmi och skrattade lite.
“Where’s Niall and Amanda?” undrade jag
“They’re not finished yet, I guess”, sa Zayn.
Jag nickade som svar. Hans arm låg runt Mimmis midja. Jag log mot dem och tänkte på hur lyckliga jag och Mimmi faktiskt var. Vi dejtade två av de mest populära tonårskillarna i hela världen just nu. Amanda också, såklart, hon hade också haft tur. Medan vi stod där och väntade på henne och Niall, så kom Emma fram till oss.
“Where are you going?” frågade hon.
“Romania”, svarade jag och märkte att hon också hade en resväska med sig.
“Really? Same here”, hon tog upp sin hand för att göra en high-five med mig, men innan jag hann göra något hade Louis redan gjort det. Jag vände mig om och kollade förvirrat på honom. Sedan vände jag mig tillbaka till Emma.
“This is Louis”, sa jag, “And Louis, this is Emma”
“Nice to meet you, Emma”, sa han och jag hörde på hans röst att han log.
Hon log tillbaka.
“Nice to meet you too”, sa hon.
“And this”, sa jag och pekade på Zayn, “Is Zayn”
“Hi”, sa Emma och log ett litet leende mot honom, inte alls lika stort som hon lett mot Louis.
“Hiya!” sa Zayn och fejkade en indisk dialekt.
“And this is Mimmi”, sa jag och gjorde en gest mot Mimmi.
De hälsade på varandra. Vi stod och pratade i kanske tio minuter och sedan kom Niall och Amanda äntligen ner till oss.
“Niall and Amanda!” sa Louis glatt, “I want you to meet this lovely girl here, Emma”
De hälsade på varandra.
“Can I go with you to the airport?” undrade Emma
Jag tänkte precis svara, men Louis han före.
“Of course you can, let’s go”
Innan vi hann säga något så hade han börjat gått iväg och följde efter.
Så, vad tycker ni? :)
2011-09-05 | 22:29:22
Kapitel 32 - Baby, you light up my world like nobody else.
Nästan helg iallafall, haha. Jag ska verkligen göra mitt bästa för att få upp kapitel 33 så snabbt som möjligt! :)
Tidigare: “I’ll just take Liam, then”, svarade han och la sin arm runt Liams axlar.
“You wish!” sa jag och gick fram till honom och Liam.
“Yay! I got Mimmi!” sa Zayn glatt och sprang fram och kysste henne.
“Well, I got Liam”, sa jag och log.
Jag hade Liam igen, han var min.
“You awake?” frågade han, “When did you wake up?”
“Right now”, svarade jag och log.
“I love your smile”, sa han och log.
“I love yours too”, sa jag tillbaka och kysste honom
“I’m glad to have you back”, sa han sedan
“Same here”, sa jag och lutade mitt huvud mot hans bröstkorg.
Liams mobil ringde och han släppte taget om mina höfter. Han sträckte handen till nattduksbordet och tog upp sin mobil.
“Hello?” svarade han “Yeah, I know. What time is it?”
När han frågat det satte han sig snabbt upp, som om han legat på glödande kol. “One o’clock? Shit... I’ll be there soon”
Han la på och skyndade sig upp ur sängen och tog på sig kläder. Det enda jag han göra medan han gjorde allt det där var att sätta mig upp. Jag kollade undrade på honom.
“We’ve got a concert today”, besvarade han min blick, “We’ve got to be there in one and a half hour. We’re supposed to meet the boys in the lobby by now”
“Oops, I’ll get ready”, sa jag och ställde mig upp, “But I’ve got my clothes in Mimmis and my room”
“Yeah, uhm”, Liam kollade runt i rummet och sedan tillbaka på mig, “Take the same as yesterday”
Jag tog på mig samma kläder som jag hade haft igår. Ett par svarta shorts och ett vitt linne som jag hade köpt i Frankrike. Liams sår på hans ben hade nästan läkt helt, han sa att det bara gjorde ont om man tog på det, eller något sånt. Jag tog fram en hårsnodd som jag, som tur var, hade i fickan och satte upp mitt hår i en slarvig hästsvans.
“Let’s go then”, sa jag sedan.
Vi gick ut ur hotellrummet och Liam låste dörren. Efter det gick vi till hissen och åkte ner till receptionen.
“Finally!” Louis sarkastiska röst var det första som hördes när hissdörrarna öppnades, “What did you do yesterday?”
“Nothing”, svarade jag
“And what does nothing mean?” frågade Harry med svag röst, men kollade inte på varken mig, Liam eller Louis.
Liam slog sin arm runt mina axlar.
“Talking and then going to sleep”, förklarade jag.
Vi gick ut i tystnad och sedan satte vi oss i Limousinen och åkte iväg till arenan.
Det började som vanligt, med meet and greet. Herregud, det hade verkligen hänt så mycket sedan vi var i Norge! Jag, Mimmi och Amanda fick vänta inne i själva arenan under tiden som killarna träffade de lyckliga fansen. Jag och Mimmi gick runt och fjantade oss på scenen, medan Amanda skrattade åt oss. Det hela slutade med att vi sjöng en Justin Bieber låt väldigt oseriöst. Precis när vi var i slutet kom killarna in. Jag kollade på Amanda och Mimmi och sedan brast vi ut i skratt.
“Girls”, sa Louis och skakade på huvudet
“Girls”, sa Zayn instämmande.
“How do you like this then?” sa Mimmi och gick fram och viskade i mitt och Amandas öra.
“Count to three”, sa Amanda och vi räknade gemensamt till tre.
“BABY YOU LIGHT UP MY WORLD LIKE NOBODY ELSE!” vi sjöng hela refrängen i What makes you beautiful.
“Much better!” sa Louis.
Vi satt bakom scenen hela showen, precis som vanligt och pratade om allt möjligt. Precis när jag var redo att höra Niall prata om att de skulle ta ut fem stolar, hörde jag istället Liams röst.
“Hello Rom, how are you?” började han och fansen skrek, “Before we go on with the show, there’s something I’d like to tell you. There’s this girl, she’s backstage right now, and I think you’ve all heard of her. Her name is Becky”
Han pratade om mig, framför hela publiken. Jag hoppades verkligen på att han skulle säga något bra nu. Fansen där ute var helt tysta.
“Yeah, you probably know who she is”, sa Liam efter ett tag, “Well, there’s been a lot of things going on. But I don’t want you guys to blame her for it. I was going out with her, yes. But she didn’t really cheat on me with Harry. It was actually all my fault, I did a mistake. She just needed someone and Harry was there for her. Thanks for that mate”, när han sa det sista kollade han på Harry, som nickade, “I can also tell you that I’m back with Becky now. Ok, Niall, continue”
Niall drog sitt prat om hur fem tjejer skulle få komma upp på scenen på de fem stolarna, som inte var där. De skyndade sig in bakom scenen och hämtade stolarna. Liam log mot mig och jag log tillbaka. De var snart ute på scenen igen. Det kom fem överlyckliga italienska tjejer som hoppade runt och verkligen inte kunde förstå att de skulle få gå upp på scenen med One Direction! Jag log åt honom och kom så himla väl ihåg när jag stått där i Norge och gått upp på scenen till Louis. Tjejerna skyndade sig ut och satte sig var och en på en av stolarna. Killarna kom ut och sjöng till de och tjejerna kom sedan tillbaka från scenen, minst lika glada.
“Oh my god!” sa en av de och började säga något på italienska, “Harry Styles just sang to me!”
sa hon sedan på engelska.
Hon gick fram till mig, Mimmi och Amanda.
“And Liam talked about you!” sa hon till mig.
Jag log mot henne.
“It was so cute”, sa hon glatt, “You’re so cute together”
“Thank you”, sa jag och log mot henne
Inte riktigt lika långt som det brukar.. men jag hoppas det duger. Ett litet mellankapitel, bara.
Kommentera nu vad ni tycker! Och vad ni vill ska hända, det är alltid lika roligt att höra! :)
2011-09-02 | 16:27:27
Kapitel 31 - Emma
Förlåt för den långa väntan... men kapitel 31 är uppe nu! :) Jag ska verkligen, verkligen, göra mitt bästa för att ni ska få kapitel 32 under helgen!
Tidigare: “Liam, man!” var det första Louis sa när han sett Liams sår.
Vi tog hand om det, genom att ta ett bandage runt hans ben.
“Thanks guys”, sa Liam efteråt.
“I’ll call the Limousine”, sa Harry och tog upp sin mobil.
Limousinen var snart vid oss och Liam satte sig i den. Vi tryckte in cykeln i bilen, vilket verkade omöjligt, men det gick tillslut. Jag, Harry och Louis cyklade sedan tillbaka till hotellet.
“Vad vill du göra idag?” frågade jag Mimmi efter att vi hade ätit frukost och gjort oss iordning.
“Kan vi inte åka och bowla? Bara du och jag”, föreslog hon, “Kanske Amanda också”
“Jo, visst”, svarade jag, “Men vet du vart bowlinghallen ligger?”
“Jag har en karta över Rom här”, sa hon och tog upp ett, rätt så, stort ihopvecklat papper.
“Ok, men då bowlar vi då!” sa jag och log mot henne
“Bra! Vi går till Amanda och frågar om hon vill med”, sa Mimmi.
Vi styrde stegen mot hotellkorridoren och gick sedan till hissen för att åka upp en våning. Mimmi kunde allas rum utantill och vi gick direkt fram till Amanda och Nialls rum. Amanda öppnade.
“Hi girls!” sa hon glatt, men ändå lite blygt
“Hi!” hälsade vi tillbaka.
“Do you want to go out bowling with us?” fortsatte Mimmi
“Oh, uhm”, Amanda kollade ner i golvet, men sedan upp på oss igen, “I’d love to, but I have a date with Niall”
“Oh, it’s cool, we totally understand”, svarade jag snabbt och log mot henne.
Vi stannade kvar och pratade en stund, men sedan gick jag och Mimmi ut ur hotellet.
“Så, var ligget bowling hallen då?” undrade jag
“Två kvarter bort bara”, svarade Mimmi.
Vi gick snabbt iväg till hallen. Den var rätt stor och det var några andra där. Vi tog på oss några rätt fula, blå-röd-vita skor och betalade sedan. Vi gick fram till våran bowlingbana och såg att det redan var en tjej där.
“Ciao!” hälsade hon på italienska
“We’re not italian”, förklarade jag innan hon hade hunnit sagt något mer
“Hi, uhm”, hon var lite blyg, “I’m going to bowl with you because the other tracks are full”
Hon pratade rätt bra engelska, man hörde att hon var fransk, men man förstod helt klart vad hon sa.
“That’s ok”, svarade jag, “I’m Becky by the way”
“And I’m Mimmi”, sa Mimmi glatt
“Oh, uhm”, hon log ett litet leende, “I’m Emma”
Hon hade brunt hår och gröna, rätt stora, ögon. Hon var normalt lång, runt en och sextio kanske. Lite kortare än både mig och Mimmi. Vi skriv in våra namn och började sedan spela. Jag gjorde strike första gången. Vi spelade in ungefär en timme och jag vann över de både.
“Woh! I’d even beat Harry with that score!” sa jag glatt, men kom sedan på vad jag hade sagt.
Jag hade nämnt Harry, tänk om Emma var ett One Direction-fan?
“Who’s Harry?” frågade hon
Eller så var hon inte det.
“Just one of our friends”, svarade Mimmi
“Oh, ok”, sa Emma och log ett svagt leende mot oss, “Could I have your telephone-numbers? Maybe we could meet some more times”
“Sure”, svarade jag och vi gav bytte nummer.
Vi sa hejdå till varandra och jag och Mimmi gick tillbaka till hotellet.
Senare på dagen gick jag ut ur hotellrummet ensam och styrde stegen mot poolen. Där nere satt Louis och Harry på två varsina solstolar och pratade med varandra, Zayn och Mimmi satt och gullade sig tillsammans på en bänk medan Niall och Amanda fjantade runt i poolen. Jag sökte med blicken efter Liam och såg att han satt ensammen vid ett bord. Jag gick fram till honom och satte mig på stolen bredvid.
“Hi”, sa jag och han hälsade tillbaka
“How are you?” frågade jag för att jag inte riktigt visste vad jag skulle säga
“Been better”, svarade han och gjorde en gest mot sitt ben.
Jag skrattade till. Sedan blev det en pinsam tystnad.
“I’m sorry”, sa jag efter ett tag
“For what?” undrade Liam
“For everything”, svarade jag, “For me, for Harry, for all that happened”
“It’s ok”, sa han med låg röst
“No, it’s not ok”, sa jag, “I cheated on you!”
“No you didn’t”, sa Liam, “I thought you cheated on me, so I broke up with you. And after that you went to Harry. You never really cheated on me. And I should have believed you”
Jag kollade in i hans ögon och visste inte riktigt vad jag skulle svara. Han hade rätt, men jag kände ändå att det var mitt fel.
“It’s my fault too”, sa jag, “I uhm... I shouldn’t have gone to Harry as fast as we broke, it was stupid by me”
“You just needed someone”
“Gosh, Liam”, sa jag, “You always know what to say, and you’re always right”
Precis när jag sagt klar meningen kände jag hur Liams händer tog tag om mitt ansikte. Han drog sig till mig och våra läppar möttes. Det var världens bästa känsla. Bara jag och Liam, inget annat existerade just då.
“Oh, get a room!” hörde jag plötsligt Louis röst, med Zayns skratt i bakgrunden.
Jag slutade kyssa Liam. Jag kollade på Louis. “I’m just kidding. I’m glad that you’ve sorted things out”, sa han.
Jag log mot honom.
“I am so too”, sa Liam och kramade om mig bakifrån.
“She’s mine”, det var Mimmi som kom från Zayns famn och tog tag i mig.
“Oh, I am”, sa jag, “Sorry Liam”
“So you’re lesbian?” Liam höjde oseriöst på ögonbrynen
“Sorry I never told you”, sa jag och skrattade.
Det var rätt konstigt att vi bara kunde skämta sådär på en gång. Vi hade nog inte gjort det om vi inte haft de vänner vi har.
“Ahem!” harklade sig Zayn
“You can’t have Mimmi, she’s mine”, sa jag retsamt
“I’ll just take Liam, then”, svarade han och la sin arm runt Liams axlar.
“You wish!” sa jag och gick fram till honom och Liam.
“Yay! I got Mimmi!” sa Zayn glatt och sprang fram och kysste henne.
“Well, I got Liam”, sa jag och log.
Jag hade Liam igen, han var min.
Kommentera vad ni tycker nu! :)
2011-09-01 | 22:14:06
Gud, förlåt.. jag är inte bra på att hålla saker jag lovar
Jag vet att jag skulle lägga upp kapitel 31 ikväll. Det är snart klart men jag hinner verkligen inte idag. Det kommer imorgon, och jag ska försöka att skriva ett till i helgen, bara för att ni inte ska behöva vänta så länge! :)
2011-08-27 | 19:41:12
Kapitel 30 - "And what way do you like me?"
Nytt kapitel! :)
Tidigare: Jag gick in på Harrys twitter och såg att han också hade skrivit “Rome tomorrow, are you ready?” Han hade också skrivit till några fans, inte så många, men några stycken. Jag tryckte på mina mentions, och precis som jag trodde så var det fullt med frågor om mig och Harry, och självklart om Liam också. Istället för att svara på var och en så skrev jag: “Just to clear things up, I’m not dating anyone right now”
Vi skulle snart lyfta från marken och åka iväg till Italien. Den här gången satt jag med Louis på flyget. Mimmi satt, rätt självklart, med Zayn. Niall hade med sig Amanda och satt därför med henne, medan Liam och Harry satt med varandra. Efter att vi hade gjort slut hade de blivit bra vänner igen, vilket jag verkligen var glad över. Jag satte i mina hörlurar i min iPod och lyssnade på musik. Resan gick rätt snabbt och vi landade snart i Rom. Som vanligt, så möttes vi av massor med fans. Jag, Mimmi och Amanda gick och ställde oss vid sidan av medan killarna pratade, tog kort och skrev autografer med alla fans.
Hotellet är i Italien påminde rätt mycket om det vi hade haft i Spanien. Om det nu var möjligt, så verkade det finnas ännu mer fans i Italien än i Spanien, vilket chockade mig lite. Just nu var vi iallafall på baksidan av hotellet vid poolen, utan några fans. Niall och Amanda var ute på stan på en dejt, men resten av oss badade. Till och med Zayn var i poolen. Han var ju egentligen inte rädd för vatten, det var bara det att han inte kunde simma. Jag hade pratat lite med Liam, inte alls mycket dock. Bara sagt några ord. Mimmi gick upp ur poolen och skulle hoppa i. Hon sprang, för att ta sats. Ni vet, man lär sig ju när man är liten att inte springa vid poolar, fast man gör det ändå, för inget händer ju? Det var precis vad Mimmi gjorde. Hon snubblade precis före hon skulle hoppa i poolen.
“Mimmi!” skrek både jag och Zayn samtidigt.
Vi skyndade oss ur poolen och sprang fram till henne.
“How are you babe?” frågade Zayn, men hon svarade inte.
Hennes ögon var slutna.
“Zayn, I think she has fainted”, sa jag.
De andra killarna kom fram till oss. Mimmi hade ett stort sår i pannan. Liam skyndade sig in och hämtade en person från personalen, som var läkaren på hotellet. Hon satte sig ned bredvid Mimmi och kollade på hennes sår. Sedan kollade hon upp på Zayn.
“You can stay here with her”, sa hon till honom och kollade sedan på mig, Liam, Louis och Harry, “And you can go to the drugstore and buy this”
Hon tog upp en penna och ett papper som hon hade i fickan. Hon skrev något läkemedel och gav lappen till mig. Jag nickade åt henne. Vi gick iväg in på hotellet och lånade några cyklar, som hörde till hotellet.
“Give me the note”, sa Louis till mig och sträckte fram sin hand.
“Why?” undrade jag
“I’ll be the first one to come to the drugstore”, sa han och log mot mig
“Yeah, right”, svarade jag och gav honom lappen.
Vi började cykla mot apoteket. Vi hade bara tröjor på oss, eller, vi hade ju badkläderna också. Jag hade min bikini-underdel och killarna hade sina badbyxor. Vi följde gps:en som var i Louis iPhone, eftersom att vi inte kunde vägen. När vi hade cyklat i ungefär tio minuter, så kollade Harry på Louis.
“You won’t be first to the drugstore, I will be”, sa han retsamt
“You wish”, sa Louis och började cykla snabbare.
Harry cyklade ikapp honom och de tävlade till apoteket. Det blev en pinsam stämning mellan mig och Liam. Vi sa inget till varandra. När vi såg Harry och Louis åka nedför en backe, så höjde Liam farten. Antagligen för att han inte vill cykla med mig. Han åkte inte så långt före mig, bara några meter. Vad Liam däremot inte visste var att det var en skarp högersväng direkt efter backen. Han bromsade precis före svängen och ramlade av cykeln. Jag bromsade snabbt och hoppade av min cykel. Jag sprang fram till honom.
“Oh my god, Liam!” utbrast jag medan jag satte mig bredvid honom, “Are you ok?”
“It hurts so bad”, sa han och man hörde på hans röst att det gjorde ont.
Jag kollade ner på hans ben. Han hade skrapat upp nästan hela smalbenet och det blödde kraftigt. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra, och fick lite smått panik.
“Should I get the boys?” frågade jag
“No”, sa han lågt
“So what should I do?” undrade jag och kollade oroligt på honom.
Jag var verkligen inte bra på sånt här.
“Just...” hans röst dog ut, han kollade mig i ögonen, “Just stay here with me, Becky. I’ll be ok”
Jag öppnade min handväska och tog fram min One Direction-tröja, som låg i den. Jag tog också fram tvättsprit, som jag hade med mig ifall något skulle hända. Jag tog på lite på tröjan.
“This will hurt a little”, sa jag och kollade sedan ner på Liams ben.
Jag tog tröjan och duttade tvättspriten på hans sår.
“Shit, that hurts!” utbrast han
“I know, I’m sorry”, sa jag, “But otherwise you’ll get an infection and you don’t want that, do you?”
“No”, svarade han
När jag tvättat såret, lindade jag tröjan runt hans ben. Efter det tog jag tag i hans ben och lyfte upp det lite. Jag hade läst någonstans att det blir bättre om man lyfter upp stället man har ont på.
“Rebecca?”
Jag kollade upp på Liam. Han brukade aldrig kalla mig för Rebecca, det var aldrig någon som gjorde det.
“Yes?” undrade jag och mötte hans ögon
“I just”, började han, “I just want to know what happend to-”
“To us?” avbröt jag honom
“Yeah, to us”, sa han
“I don’t know, Liam. The first day I was with you”, började jag, “and the next day I was with Harry. I have no idea what happened”
Jag kollade på Liam och väntade på att han skulle säga något. När han inte gjorde det, så fortsatte jag, “I don’t like him that way, Liam”
“What way?” undrade han
“The way I like you”, svarade jag
“And what way do you like me?”
Jag visste inte vad jag skulle svara på det. Det blev en pinsam tystnad mellan oss.
“I’ll call Louis”, sa jag efter ett tag och tog upp min mobil.
“Where are you?” var det första jag hörde när Louis svarade
“Liam fell, and he hurt his leg”, sa jag, “I don’t know what to do, but bring a bandage”
“Uhm... sure, where are you?” undrade han
“Just take the same way as before and you’ll see us”, svarade jag och lade sedan på.
Louis och Harry var snart tillbaka vid oss.
“Liam, man!” var det första Louis sa när han sett hans sår.
Vi tog hand om det, genom att ta ett bandage runt hans ben.
“Thanks guys”, sa Liam efteråt.
“I’ll call the Limousine”, sa Harry och tog upp sin mobil.
Limousinen var snart vid oss och Liam satte sig i den. Vi tryckte in cykeln i bilen, vilket verkade omöjligt, men det gick tillslut. Jag, Harry och Louis cyklade sedan tillbaka till hotellet.
Kommentera vad ni tycker nu! :)
Är ni team Lecky, eller team Harky?
2011-08-21 | 20:04:50
Kapitel 29 - You think you're cooler than me.
Verkligen förlåt för den långa väntan, men det var sista veckan på sommarlovet. Kan också meddela att jag har slått mitt besöksrekord med mer än 20 läsare, underbart, tack så mycket! :)
Tidigare: Vi loggade både två in på twitter.
“Such an amazing night, thank you everyone!” skrev han
“@Harry_Styles Niall had some luck today too ;)” skrev jag till honom
“@BeckyBieber1D he sure did ;)” fick jag som svar
“@Harry_Styles and @BeckyBieber1D dont talk about it...” den här gången var det Niall.
Vi skrattade både två åt honom. När klockan var runt midnatt gick vi och la oss. Jag somnade i Harrys säng, fast jag hade en egen, med hans armar runt mig.
Vi hade varit i Spanien i fyra dagar nu och det här var sista dagen. Tyvärr så regnade det idag, men vi hade haft tur med vädret annars.
“I don’t know, do you have something funny?” undrade Zayn
“Well, I have this singing game”, började Louis, “It’s kinda like singstar”
“Yeah, sure”, sa Zayn och kolladepå oss andra, “What do you guys think?”
Vi tyckte alla att det var en bra idé och Louis satte i spelet i teven. Vi sjöng lite olika låtar och fjantade runt. Till exempel så sjöng Niall och Zayn “Next to you” med Chris Brown och Justin Bieber, eftersom det är deras idoler. Vi kollade igenom några låtar. Precis när jag såg “Cooler than me” med Mike Posner, utbrast både jag och Harry
“Cooler than me!”
Vi kollade på varandra och skrattade. Vi tog sedan mikrofonerna från Zayn och Niall och började sjunga låtan.
“If I could write you a song to make you fall in love, I would already have you up under my arm”, började vi både två och sjunga. Vi var väl inte sådär jätte seriösa, utan hade bara roligt. Jag var verkligen inte världens bästa på att sjunga, men man måste ju bjuda på sig själv.
“You don’t say hey, or remember my name, but it’s probably cause you think you’re cooler than me”
Jag ska inte ljuga, jag kände hur Liams blick brände i min nacke hela tiden. När jag och Harry hade sjungit färdigt sjöng jag “One Time” av Justin Bieber med Niall. Sedan sjöng Mimmi och Zayn “Ours” av Taylor Swift tillsammans, det var rätt gulligt. Medan vi ändå var på bokstaven T, så hittade vi The Script. Harry sjöng “The man who can’t be moved” och Zayn sjöng “For the first time”, självklart tillägnad Mimmi.
“Liam, man”, började Zayn, “Going to sing anything?”
“Uhm”, han såg lite osäker ut, “Breakeven with The Script”
Först tänkte jag inte på det, men när han kom till den andra delen av första versen förstod jag.
“Her best day will be some of my worst. She finally met a men who’s gonna put her first. While I’m wide awake, she’s no trouble sleeping. Cause when a heart breaks, no it don’t break even, even, no”
Han sjöng till mig.
“What am I supposed to do when the best part of me was always you, and what am I supposed to say when I’m all choked up that your ok”
Fan, fan, fan. Vad skulle jag göra? Bara sitta där och låtsas som ingenting? Jag hade fortfarande känslor för Liam. Visst, Harry var helt underbar, men han var inte Liam. Han sjöng andra versen och kom sedan till den andra refrängen. Jag reste mig snabbt upp från Harrys knä, som jag suttit i, och skyndade mig ut ur rummet. Jag kom ut till hotellkorridoren. Gråt inte, Rebecca, gråt för i helvete inte. Men jag kunde inte stoppa det, tårarna rann nerför mina kinder. Inte floder direkt, men jag grät ändå. Dörren bakom mig öppnades och stängdes sedan igen. Harry tog tag i mig och jag kollade upp i hans ögon.
“What’s wrong?” frågade han
“Nothing”, ljög jag och torkade mig under ögonen
“Nothing?” sa Harry, “Of course something is wrong”
“I just don’t want to talk about”, svarade jag och kollade ner på golvet
“It’s Liam”, sa Harry, vilket fick mig att kolla upp på honom igen, “I know it is. You still love him”
“Harry, I’m sorry”, sa jag, eftersom det var det enda jag fick ur mig.
“It’s cool”, sa han, “We can still be friends”
Jag log mot honom och nickade.
“So, we’re over?”
“Yeah”, svarade Harry, “We are”
Jag kollade ner i golvet, eftersom att jag inte visste vad jag skulle säga.
“Should I go get Mimmi?” frågade Harry
“Sure”, svarade jag och nickade.
Han gick in i hotellrummet igen, och snart kom Mimmi ut. Hon gick fram till mig.
“Vad är det?” hon tog sina händer på mina axlar och jag kollade upp på henne, “Harry sa att det var viktigt”
“Vi gjorde slut”, sa jag rätt tyst
Mimmi kramade om mig.
“Jag är ledsen”, sa hon, “Varför gjorde ni slut?”
“För att”, började jag men min röst sprack, “För att jag fortfarande gillar Liam”
Hon släppte taget om mig.
“Va? Varför har du inte sagt något till mig?” hennes ögon blev större och lyste till lite, “Varför var du med Harry, förresten?”
“Jag har inte sagt något för att jag inte har haft chansen”, svarade jag på hennes första fråga, “Och jag var med Harry för att han... för att han kysste mig”
“Är det allt? Du var med honom för att han kysste dig?” hon slog mig lite löst på armen och började skratta
“Jag vet, det var dumt av mig”, sa jag och skrattade lite
“Men hur ska du berätta för Liam då?”
Jag suckade.
“Jag vet inte”, sa jag och kollade ner i golvet
“Det kommer bli bra, jag lovar”, sa Mimmi tröstande, “Men nu går vi tillbaka till killarna”
Vi gick tillbaka in i Louis hotellrum. De hade slutat sjunga och fjantade sig istället. Vi skrattade åt dem, men började sedan också att flamsa runt.
När det blev kväll gick jag och Harry till vårat rum. Vi sov ju trots allt i olika sängar, så det var inte så farligt.
“Did you tell anyone?” frågade jag Harry
“No”, svarade han, “But you told Mimmi, didn’t you?”
“I did”, sa jag, “You don’t have anything against that do you?”
“No”, svarade han kort.
“So, it’s Italy tomorrow then”
“Yay, Italy!” sa Harry och tog upp sin mobil ur fickan.
Jag tog upp min dator och satte mig i min säng, för att gå in på twitter.
“Harry_Styles I hope we can still be friends :) xx” skrev jag, han svarade rätt snabbt:
“BeckyBieber1D best friends, absolutely :) xx”
Jag gick in på hans twitter och såg att han också hade skrivit “Rome tomorrow, are you ready?” Han hade också skrivit till några fans, inte så många, men några stycken. Jag tryckte på mina mentions, och precis som jag trodde så var det fullt med frågor om mig och Harry, och självklart om Liam också. Istället för att svara på var och en så skrev jag: “Just to clear things up, I’m not dating anyone right now”
Kommentera nu vad ni tycker :)
Jag vet inte riktigt hur det blir med uppdateringen nu när skolan börjar, men jag ska helt klart göra mitt bästa!
2011-08-15 | 00:23:54
Kapitel 28 - Amanda, igen
Förlåt för väntan!
Tidigare: “How are we going to sit on plane?” undrade jag
“You can sit with me”, sa Harry och log mot mig.
“Well, thank you”, sa jag och log tillbaka
Han gav mig en snabb kyss och jag kände hur Liams blick brände i nacken.
“I’ll just sit with Niall”, sa Louis och platserna var bestämda.
Zayn skulle ju självklart sitta med Mimmi, och så fick Liam sitta med dem.
Harry var bra, han var snäll och alla skulle vilja ha honom som pojkvän. Jag kunde inte säga emot det. Men han var inte Liam, det var det enda felet med honom. Nu var vi iallafall i Spanien, och den här gången fick jag dela rum med Harry. Som tur var så var det inte en dubbelsäng på det här hotellet, utan en våningsäng. Det var inte alls lika lyxigt som det förra, men det var ju inte heller ett hotell man sa nej till. Första dagen i Spanien gjorde vi inte alls mycket. Det regnade när vi kom fram så vi satt mest inne på hotellrummet och pratade, jag, Niall, Harry och Louis. Annars så gick vi runt i Madrid lite, inte så långt men bara för att kolla in staden. Vi hade stött på några fans. Vilket hade lett till lite kommentarer åt mig. “Why aren’t you with Liam?” “So the rumour about you two, Harry and Becky, is true!?” Jag antar att de sedan skrev det på twitter, tumblr och alla andra sådana sidor. Fast de flesta trodde säkert fortfarande att det bara var rykten. Senare på kvällen satt jag och Harry i vårat rum, utan någon annan. Vi satt i soffan som fanns i rummet.
“Do you think we should tell people?” frågade jag“Tell what?” Harry såg förvirrad ut
“That we’re dating, of course”, svarade jag, “You dumbhead”
Han kollade på mig och skrattade.
“Thanks for that”, sa han sedan
“I’m just kidding”, sa jag och skrattade.
Han kom närmare mig och gav mig en kyss. He kissed my lips, I taste your mouth. En Katy Perry låt som passar perfekt, Thinking Of You. Saken var den att jag bara tänkte på Liam, hela tiden. Jag ignorerade det.
“Do you want to?” frågade Harry
“What?” jag hade helt glömt bort vad jag frågat
“Tell people”, svarade han, “You dumbhead”
“Oh, how funny copying me”, skämtade jag, “But yeah, sure”
“Great, I’ll get my computer”, sa Harry och gick iväg till sin väska där han tog upp en macbook.
Han satte sig bredvid mig och startade datorn, för att sedan logga in på twitter.
“It’s true, me and @BeckyBieber1D are dating. I just wanted to sort things out, have a lovely evening everyone!” skrev han.
“I better not write anything else, ‘cause you’ll get hate”, förklarade han sedan.
Jag nickade förstående.
Nästa dag var det konsert. Precis som det hade varit i Norge, så var konserten redan andra dagen. Vi skulle som vanligt vara där vid tretiden. Till skillnad från igår så var det istället soligt och varmt idag. Jag och Harry gick ut till någon mysig restaurang här i Madrid och åt lunch, efter det mötte vi de andra fem vid Limousinen för att åka iväg till arenan. Wow, säger jag bara. Den här arenan var dubbelt så stor som de förra vi hade varit vid. Killarna tappade nästan hakan när de såg den. Sedan skyndade de sig in för att kolla bakom scenen, för att sedan komma på att de hade meet&greet. Jag och Mimmi skrattade åt de, men gick sedan in i våran egen loge. Ja, vi hade fått en egen. Varför? Helt enkelt för att det fanns så många att det blev en liten över.
“Så du och Harry är officiellt ett par nu då?” undrade Mimmi
“Japp”, svarade jag, “Du läste på twitter, eller hur?”
“Det gjorde jag”, svarade Mimmi.
Vi satt därinne tysta ett tag. Det fanns inget att prata om. Jag kollade på henne och vi fick ögonkontakt. Efter en, inte särskilt lång, stund, så brast vi både ut i skratt.
När meet&greet var färdigt så övade killarna på några låtar och sedan började konserten. Jag och Mimmi satt och fjantade oss backstage, tills vi hörde en röst bakom oss.
“Mimmi and Becky!” jag kände igen röst men kunde inte placera den, tills jag vände mig om.
Amanda. Tjejen från Tyskland. Hon skulle ju komma hit och träffa Niall, det hade jag helt glömt bort.
“Amanda!” utbrast jag och gick fram och kramade om henne.
Mimmi kom snart och gav henne en kram, även hon.
“We’ve missed you”, sa jag, “Especially Niall, I think”
“Aww, really?” Amanda log stort.
“Did you buy a backstage-pass, or how did you get in?” undrade Mimmi
Bra fråga, tänkte jag.
“I was going to buy a backstage-pass, but Niall fixed it so I came in for free”
Vi pratade med henne ett tag och sedan kom tjejerna som skulle upp på scenen. De var precis som vanligt, helt överlyckliga. När konserten var slut kom killarna bakom scenen. Det skulle bli roligt att se Nialls reaktion. Harry gick fram till mig, Zayn till Mimmi. Louis och Liam ställde sig bredvid oss, och sen till slut så kom Niall. Han såg Amanda på en gång, och gick snabbt fram till henne. Han slog sina armar runt henne och kysste henne. När de slutade kollade hon chockat på honom, men brast sedan ut i ett stort leende.
“I’ve missed you”, sa Niall
“I’ve missed you, too”, sa Amanda och kramade om honom.
“How cute”, sa jag och Mimmi samtidigt och log.
När vi var tillbaka vid hotellet så stod det massa fans utanför. Jag blev alltid lika chockad över hur stora de var utomlands. Även om jag själv inte var från England eller Irland. Killarna stannade ute och skrev autografer och vi tjejer stod vid kanten och väntade. Så fort någon var på väg att gå mot mig, så hann Harry före. Rätt gulligt av honom, att han inte ville att någon skulle vara elak mot mig, men jag ville fortfarande ha Liam. När de var färdiga med alla fans gick vi in igen. Jag följde med Harry upp till hans rum. Amanda var fortfarande med Niall. Jag tog upp min dator och Harry tog upp sin. Vi loggade både två in på twitter.
“Such an amazing night, thank you everyone!” skrev han
“@Harry_Styles Niall had some luck today too ;)” skrev jag till honom
“@BeckyBieber1D he sure did ;)” fick jag som svar
“@Harry_Styles and @BeckyBieber1D dont talk about it...” den här gången var det Niall.
Vi skrattade både två åt honom. När klockan var runt midnatt gick vi och la oss. Jag somnade i Harrys säng, fast jag hade en egen, med hans armar runt mig.
Kommentera! :)
2011-08-11 | 11:36:40
Kapitel 27 - Nialler
Blev inget kapitel igår, eftersom jag lyssnade på en och samma sång hela dagen och jag tror ni vet vilken jag menar ;)
Tidigare: Jag kände att han log när han kysste mig och det gjorde jag med. Jag hörde hur hissdörrarna bakom oss stängdes igen.
“Really Harry?” det var Zayns röst.
Jag hoppas för allt i världen att det bara var Zayn som var där. Jag och Harry gled ifrån varandra. Jag släppte taget om honom och han om mig. Jag vände mig om för att kolla om det var någon mer än Zayn där. Med min otur så stod det såklart en person bredvid honom, och den personen var Liam.
Liam kollade in i min i ögon, och vände sig sedan direkt om och gick tillbaka mot hissen.
“No, Liam!” sa jag med lite högre röst än vanligt, jag skrek det inte riktigt, men jag sa det ändå högre än vanligt. Det var försent, han var redan inne i hissen och dörrarna hade stängts. Zayn kollade på mig med en svart blick.
“And why are you mad at me? I didn’t do anything to you”, sa jag lite sårat och kollade ner i golvet
“No, but both you and Harry hurted my best friend”, med de orden gick han till hissen och väntade på att den skulle komma, vilket den snart gjorde.
När han hade åkt ned kollade jag på Harry.
“I’m sorry”, sa han och höll om mig, “Are you still willing to give me a chance?”
“Yes, for now”, svarade jag och kramade honom tillbaka.
Jag hade iallafall någon på min sida.
Nästa morgon vaknade jag för att inse att jag hade någons armar runt mig. Jag förstod rätt snart att det var Harry som höll om mig. Hans bröstkorg rörde sig sakta upp och ned, samtidigt som han snarkade lite lätt. Igår hade vi gått in till hans rummet och kollat på två filmer, jag antar att vi somnade under den andra, för dvdn var fortfarande på. Jag tog försiktigt bort Harrys händer och gick sedan fram för att stänga av den. Jag gick sedan in i köket och såg att hans dator stod framme. Jag satte mig ner och såg att han fortfarande var inloggad på twitter. Perfekt.
“Morning girls ;)”
skrev jag, jag orkade inte skriva nåt som skulle kunna få mig i trubbel. Jag var inne på Harrys twitter ett tag till och följde några fans, jag visste att de skulle älska det. Efter ett tag gick jag in på min egna. Det första jag såg på min timeline var Liam.
“I believed you, but you proved me wrong”
stod det. 40 sekunder sedan. Jag visste att han menade mig. Jag visste också att han verkligen menade det, för han skrev inga stavfel. Jag bestämde mig för att inte svara på det. Istället skrev jag:
“Thanks for yesterday @Harry_Styles :) xx”
Till min förvåning svarade han.
“@BeckyBieber1D Yeah, and thanks for this morning! x”
Haha, han hade helt klart sett att jag hade skrivit på hans twitter.
“@Harry_Styles are you awake? ;)”
“@BeckyBieber1D I am :) x” svarade han snabbt, och precis när jag läst klart det kom han in i köket i bara kalsonger.
Helt normalt för att vara Harry Styles. Han hade faktiskt ett sexpack, och jag kunde inte hjälpa det, men jag kollade på det hela tiden.
“I can see what you’re looking at, miss”, sa han och blinkade med ena ögat.
Jag skrattade åt honom. Han gick fram till mig och gav mig en kyss. Allt jag kände var Liams kyss, hur det skulle ha varit om det var Liam. Jag log mot Harry när han avslutade kyssen och han log tillbaka. När vi hade ätit frukost och gjort oss iordning gick vi till Louis rum. När vi kom in höll han på att packa, eftersom vi skulle till Spanien imorgon.
“I should probably start pack too”, sa jag, när jag kom på att jag inte ens hade börjat.
Fast, nästan alla mina saker var fortfarande i Liams rum.
“Do you want me to come with you?” frågade Harry, precis som om han hade läst mina tankar
Jag skakade på huvudet. Det skulle bara ställa till mer problem om jag tog med Harry till Liams rum.
“I’ll just ask Niall”, svarade jag.
Han var ju inte indragen i det här överhuvudtaget, och jag kunde behöva någon som skulle följa med mig, ifall de av någon anledning inte skulle släppa in mig. Harry och Louis förstod. Jag gick ut ur Louis rum och gick sedan mot Nialls. Jag knackade på dörren och fick stå där ute ett tag, men tillslut öppnade han. Han såg rätt trött ut, som om han var nyvaken.
“Hi”, sa han och gäspade, “I just woke up”
“Haha, hello”, sa jag och skrattade åt honom
“Did you want anything special?” undrade han
“Could you follow me to Liams room?” frågade jag
“Why? Can’t Harry do that?” han såg lite förvirrad ut
“I don’t think he’d let me in if I took Harry with me”
Niall kom fram till att jag hade rätt och följde sedan med mig ner. Vi gick fram till Liams rum och knackade på.
“What do you want?” frågade han när han öppnat dörren
“Uhm...” han var arg på mig, det hördes på hans röst.
“She wants her things”, svarade Niall för mig
“So she can’t speak for herself?”
“Just give her, her things”, sa Niall bestämt.
Wow, jag trodde inte han kunde bli sån. Liam gick in igen och hämtade min väska.
“Yes, everything is in the bag”, sa han och gav väskan till mig.
Han stängde dörren, innan vi han säga något. Jag kollade på Niall och skakade på huvudet. Fan, varför hade det blivit såhär? Jag ville ha Liam, inte Harry. Vi gick fram till hissen och åkte upp till killarnas korridor. Med killarna menar jag ju då Niall, Louis och Harry. Resten av dagen hände inte så mycket. Vi packade, killarna gick ut och skrev lite autografer. Mimmi och jag pratade nästan ingenting, vi skickade bara några sms. När det var dags att lägga sig sov jag istället i Harrys soffa den här gången.
Nästa dag vaknade jag av att Harrys alarm på hans iPhone ringde. Klockan var sju och vi skulle åka till Spanien om tre timmar. Gud, vad jobbigt att gå upp så tidigt! Jag reste mig upp och tog sedan fram mjukiskläder. Jag gick in på badrummet och bytte om. När jag gick ut ur det låg Harry fortfarande i sängen. Jag gick fram till honom och buttade till honom.
“Wake up!” ropade jag och han vaknade.
Efter att jag tjatat på honom ett tag, så gick han tillslut upp och satte på sig kläder. När han var färdig tog vi våra resväskor och lämnade hotellrummet. Vi gick till hissen och åkte ner till våning ett, för att lämna in nyckeln. Alla andra var redan där och väntade på oss.
“Finally”, sa Louis, lite sarkastiskt.
Vi lämnade in nyckeln och gick sedan ut till Limousinen. Den här gången satt jag istället med Mimmi och pratade hela vägen till flygplatsen. När vi kom fram kom jag på att jag inte kunde sitta bredvid Liam den här gången, så hur skulle det bli då?
“How are we going to sit on plane?” undrade jag
“You can sit with me”, sa Harry och log mot mig.
“Well, thank you”, sa jag och log tillbaka
Han gav mig en snabb kyss och jag kände hur Liams blick brände i nacken.
“I’ll just sit with Niall”, sa Louis och platserna var bestämda.
Zayn skulle ju självklart sitta med Mimmi, och så fick Liam sitta med dem.
Gillar ni det? :)
Kommentera!
2011-08-10 | 17:59:51
Svar till Annie...
Ja, jag har sett din email. Jag kommer skicka ett när jag vill ha idéer :)
Jag kanske uppdaterar ikväll, men har inte börjat med kapitlet än...
Hur som helst, läs min andra novell What Makes You Beautiful
2011-08-09 | 21:11:33
Kapitel 26 - I guess I can give you a chance
Förlåt att det tog sådan tid, men jag kom verkligen inte på vad jag skulle skriva först. Här har ni iallafall kapitel 26 :)
Tidigare: “Förstår du varför Liam är sårad?” frågade Mimmi
Jag nickade.
“Men det är inget mellan mig och Harry”, sa jag, “Tror jag”
“Och det är just det där ‘tror jag’ som gör Liam så osäker”, sa hon.
Jag visste redan det. Jag hade förstått det för längesen, eller ja, sen jag gick smset.
“Woho!” sa jag, och lät väl inte sådär jätteglad.
“Kom igen nu, Becky”, sa hon, “Du kan ju inte fortsätta att deppa över Liam hela dagen!”
“Vad ska vi göra då?” undrade jag.
Vi hade suttit här inne i någon timme.
“Gå ut och ta kort”, föreslog Mimmi
“Bra idé” svarade jag och log.
Mimmi tog fram sin kamera och jag kom på att min fortfarande var kvar i Liams rum. Problemet med det var att jag inte hade någon nyckel dit.
“Min kamera är i Liams rum”, sa jag och kollade ner i golvet.
Det gjorde ont att säga hans namn.
“Ok, men jag kan säga till Zayn att han kommer med nyckeln”, sa Mimmi och försökte få mig på bättre humör.
Jag var verkligen glad att jag hade en kompis som henne. Hon tog upp sin mobil och skrev till honom. Några sekunder senare pep hennes mobil till.
“Ja, just det”, sa hon och kollade upp på mig, “De är på någon tidning och gör en intervju”
“Åh”, sa jag och nickade, “Men vi kan ju använda din kamera”
“Ja, det är klart”, svarade Mimmi och vi gick ut ur hotellrummet.
Hon låste dörren, medan jag gick fram till hissen. Mimmi var snart bredvid mig och hissdörrarna öppnades strax efter det. Vi åkte ner till entrén och gick sedan ut ur byggnaden. Vi tog massa korta på allt möjligt. Bland annat på oss själva, fast de korten behöver ju ingen se. När klockan var runt ett på dagen gick vi iväg för att äta på en restaurang, inte världens lyxigaste, men den räckte gott och väl för två tjejer som oss. Vi beställde våran mat och satte oss vid ett bord för två.
“Vi måste gå till Eiffeltornet sen!” utbrast Mimmi glatt
“Det måste vi”, svarade jag och log.
Egentligen ville jag inte alls dit, men jag visste att Mimmi ville det så himla mycket. Våran mat kom och vi åt upp den under tystnad, eftersom vi både två var väldigt hungriga. När vi var klara gick vi ut och vinkade åt en taxi. Det stannade en vid oss rätt snart. Vi gick in och satte oss både två i baksätet.
“The Eiffeltower”, sa jag till chauffören.
Han nickade mot mig och startade bilen. Efter Frankrike skulle vi till Spanien, och eftersom jag läste spanska i skolan, kanske jag skulle lära mig lite mer där? Det hade ju varit skönt att kunna franska nu. När vi var framme vid Eiffeltornet betalade vi chauffören och gick sedan ut ur taxin.
“Wow”, sa Mimmi med stora ögon, “Det är ju ännu finare i verkligheten!”
Jag log mot henne, men sa inget. Hon tog snabbt upp sin kamera och tog hur många kort som helst.
“Kom”, sa Mimmi, “Vi går upp i det”
Hon gick iväg och jag hade inget annat val än att följa med. Höjder var inte riktigt min starka sida, rättare sagt en av mina rädslor, men jag följde med för Mimmis skull. Hon tog kort på utsikten och sen några på mig när jag var där uppe.
“Jag måste ha kort på dig när du är på Eiffeltornet, Becky! Du är ju höjdrädd”, sa hon och log mot mig.
“Visst”, sa jag och suckade, det var ingen idé att ge upp.
Jag ställde mig med armarna på räcket, och kollade in i kameran.
När vi hade gått runt lite i Paris för att ta kort, blev vi trötta i benen och bestämde oss för att gå tillbaka till hotellet.
“Du får skicka bilderna till mig sen, eller föra in dem på min dator”, sa jag
“Det ska jag”, svarade Mimmi och log mot mig.
“Hey girls!” sa en röst som jag mycket väl kände igen, Louis.
“Hi”, hälsade jag och Mimmi tillbaka.
“Are you finished with the interview?” frågade hon
“Yes, we wouldn’t be here otherwise would we?” sa Harry och vi skrattade.
Vi gick iväg till hotellet alla sju, och jag ignorerade Liam hela vägen. Eller ja, han sa ju ingenting heller. När vi kom till hotellet följde jag istället med Louis, Niall och Harry till Louis rum. Det såg precis likadant ut som Harrys.
“Twitter-time”, sa Niall samtidigt som han tog upp sin iPhone, antagligen för att gå in på twitter.
“So, what should we do?” frågade Louis
“I don’t know”, svarade jag.
“Becky, I want to talk to you”, sa Harry och jag kollade på honom isället för på Louis
“Sure, talk”, sa jag och kollade in i hans ögon
“In private”, sa han menande.
Jag nickade. Han sa inget, men gick iväg mot dörren, så jag följde efter honom. Vi gick ut ur rummet och in till korridoren. Jag trodde vi skulle gå till Harrys rum men vi stannade här ute.
“I know it was wrong kissing you”, började han, “But I did it because I wanted to”
Jag visste inte vad jag skulle säga, så jag kollade istället ner i golvet.
“I really like you, Becky”, fortsatte han, “Can’t we...”
Hans röst dog bort, men sedan började han prata igen, “Can’t we... please, look up at me, Becky”
Jag kollade in i hans grönblåa ögon. De var fina, det fanns ingen jag kunde lura. Hela Harry var fin, men han var inte Liam.
“What?” frågade jag och kollade undrande på honom
“Can’t we try?”
“Try what?”
“Try to be a couple”, förklarade Harry, “You and me, you know”
Fan. Vad skulle jag svara på det här? Jag kollade återigen ner i golvet.
“Look, I know you like Liam”, sa Harry, “But can’t you give me a chance?”
Det var som en film eller något, men jag hade inget manus. Jag hade ingen aning om vad jag skulle svara på det här. Skulle jag ge Harry en chans, eller inte? Jag älskar Liam, men tänk om det aldrig mer skulle bli vi? Det kanske var lika bra att ge honom en chans ändå. Jag kollade upp på honom och nickade.
“I guess I could give you chance”, svarade jag och log mot honom
Han såg lättad ut.
“Really?”
Nu var den där blicken starkare än i vanliga fall.
“Really”, försäkrade jag honom och log.
Han tog sin ena hand på min höft och den andra på min kind, sedan kysste han mig. Jag kysste tillbaka och tog mina händer på hans axlar. Jag kände att han log när han kysste mig och det gjorde jag med. Jag hörde hur hissdörrarna bakom oss stängdes igen.
“Really Harry?” det var Zayns röst.
Jag hoppas för allt i världen att det bara var Zayn som var där. Jag och Harry gled ifrån varandra. Jag släppte taget om honom och han om mig. Jag vände mig om för att kolla om det var någon mer än Zayn där. Med min otur så stod det såklart en person bredvid honom, och den personen var Liam.
Kommentera vad ni tycker! :)
Och till dig som ville vara en sådan som ger idéer, kan jag få din email isåfall?
2011-08-08 | 00:33:06
Kapitel 25 - It's over.
Det blev inte riktigt så långt kapitel den här gången, men hoppas ni nöjer er ;)
Tidigare: Jag kollade framför mig. Eiffeltornet. Vi gick och ställde oss under det.
“It’s beautiful”, sa jag, “Just like I imagined”
Jag kollade på Harry. Han nickade. Vi hade djup ögonkontakt.
“Let’s make the rumours true”, sa han och jag visste vad som väntade.
Han tog sina armar runt min midja och kysste mig. Jag vet inte varför jag inte sa ifrån, jag kysste istället tillbaka. Vi gled ifrån varandra. Där var den igen, den där blicken. Jag visste vad den betydde nu. Mimmi hade haft rätt. Harry var kär i mig.
“No, I’m sorry. I shouldn’t have done that”
“It’s ok”, sa jag, “Let’s not tell anyone”
“Yeah, we’ll not tell anyone”, sa Harry, “It’ll be our little secret”
Nu försvann den där blicken igen. Han kollade fortfarande på mig, men på ett annat sätt.
“Yeah, right”, sa jag, “We should probably be heading back to the hotel now”
Harry nickade. Vi gick iväg mot hotellet. Hela vägen dit sjöng han tyst på Dirty Little Secret av The All-American Rejects. Jag ignorerade det. Vi sa nästan ingenting på vägen tillbaka till hotellet. Jag tog upp min mobil och smsade till Mimmi
“Kan jag sova hos dig i natt eller är du med Zayn? :) xx”
Jag kände snart att mobilen vibrerade.
“Zayn ville sova här... men du kan väl stanna med Harry i natt? :)”
“Jo visst”, svarade jag.
Fast nej, nej, nej, ville jag egentligen skriva.
“Harry?” tilltalade jag
“Yes, Becky?” han kollade undrade på mig
“Can I stay with you tonight?” frågade jag, “I mean, I could sleep on the couch”
“Sure”, svarade Harry och log mot mig.
Blicken. Den var där igen. Gud, vad jag störde mig på den. Jag visste verkligen inte vad jag skulle göra. Harry gillade mig, jag gillade Liam. Allting hade helt plötsligt blivit så krångligt. Vi kom tillslut fram till hotellet och åkte upp till Harrys rum. Det var runt midnatt, så vi gick och la oss på nästan en gång.
Jag vaknade av att mobilen vibrerade på golvet. Jag öppnade ögon och sträckte ner handen från soffan. Jag tog upp mobilen. Klockan var tio. Jag läste det nya smset, som var från Liam
“It’s officially over”
Jag reagerade inte på det först, eftersom jag fortfarande var så trött. Jag läste texten om och om igen. Jag kände efter ett tag hur mina ögon började bränna till. Liam hade gjort slut med mig. Jag satte mig upp i soffan.
“Can’t we talk about it?” skickade jag som svar
Jag hörde hur dörren till köket öppnades och Harry kom ut.
“Morning! I’ve-” började han men avbröt sedan sig själv.
Han stod och kollade på mig ett tag.
“What’s wrong?” undrade han samtidigt som han satte sig ner bredvid mig.
“Liam, he...” började jag, men min röst bröts, “It’s over”
“Why?” frågade Harry
“I don’t-” jag blev avrbuten av att min mobil vibrerade igen.
Jag tog upp den och läste.
“I saw that picture of you and Harry, by the Eiffel tower”
Nej! Paparazzis, igen. Såklart, de var överallt. Jag visade smset för Harry.
“Hey, I’m sorry”, sa han när han såg att jag hade börjat gråta. Jag grät inte så mycket, men det rann tårar nedför mina kinder, “I shouldn’t have done it. I don’t know what was going through my mind”
“It’s ok. It has already happened”, sa jag.
Fast det var såklart inte ok, inte alls. Varför hade han varit tvungen att kyssa mig? Och varför precis under Eiffeltornet? Och varför var det alltid paparazzis där? Harry tog fram sin hand och torkade mina tårar.
“Are you sure?” frågade han sedan
“Yeah”, ljög jag, “I think I just need to go over and talk to Mimmi right now”
Harry nickade mot mig. Vi sa hejdå till varandra och jag gick ut ur hotellrummet. Jag gick mot hissen och väntade på att den skulle komma. Det tog inte så lång stund för den att komma. Dörrarna öppnades och det första jag såg var Liams ögon. De såg rätt in i mina. Hurra! Precis den personen jag hade hoppats på, eller inte. Zayn var också i hissen. Jag kollade på honom.
“Where’s Mimmi?” frågade jag
“In her room”, svarade Zayn
Jag nickade. De gick ut ur hissen.
“Please, don’t hurt Harry”, sa jag snabbt.
Jag visste inte varför jag sa det. De skulle ju självklart inte göra Harry något, men det kom bara ut ur mig. Liam vände sig om och kollade på mig.
“Cause you care so much about your new hot boyfriend?” sa han och jag hörde på hans röst att han var svartsjuk. Dörrarna till hissen åkte igen och jag tryckte på våning två. Jag kände hur tårarna kom tillbaka. Så fort dörrarna öppnades sprang jag in i Mimmis rum. Hon mötte mig på en gång.
“Han gjorde slut”, sa jag ledsamt.
“Ja, vad tror du?” sa Mimmi och kollade menande på mig, “Du kan ju inte bara gå och kyssa en av hans bästa kompisar sådär”
“Men det var ju Harry som kysste mig!” sa jag
“Har du ens sätt bilden, Becky?” frågade hon
Jag kollade ner i golvet. Det hade jag faktiskt inte. Jag skakade sakta på huvudet.
“Kom”, sa hon och jag gick efter henne.
Hon satte på sin dator och gick in på tumblr. Hon sökte på Harky. Bilden var det första som kom upp. Det var när Harry höll om min midja och jag höll honom runt nacken. Jag ångrade verkligen att jag hade kysst honom tillbaka. Jag läste vad några hade skrivit till bilden.
“I hate her”
“I like her better with Liam”
“Team Harky here!”
“She belongs to Harry”
“Lol guys, she belongs to nobody. I hate her!”
“Förstår du varför Liam är sårad?” frågade Mimmi
Jag nickade.
“Men det är inget mellan mig och Harry”, sa jag, “Tror jag”
“Och det är just det där tror jag som gör Liam så osäker”, sa hon.
Jag visste redan det. Jag hade förstått det för längesen, eller ja, sen jag gick smset.
Glöm inte att slänga in en kommentar! :) Ni får mer än gärna ge idéer också. Vad tror ni kommer hända?
Vad vill ni ska hända?
2011-08-05 | 23:56:33
Kapitel 24 - Konsert och Eiffeltornet
Här är kapitel 24 :) Kapitel 25 kommer antingen på söndag eller måndag, för imorgon har jag inte så mycket tillgång till internet.
Tidigare: Dörren öppnades snart av en kille med lockigt hår, Harry.
“Hi Becky”, sa han glatt
“Hi”, sa jag tillbaka.
Hans leende försvann.
“Have you been crying?” undrade han
Hur kunde han se det, undrade jag.
“Yeah...” sa jag, lite osäkert
“What’s wrong”, frågade han och kollade mig i ögonen.
Jag skakade bara på huvudet.
“Let’s go inside”, sa han till mig och vi gick in i rummet.
Harrys rum var lite mindre än vårat, men såg ändå ungefär likadant ut. Det var samma rum, de var bara lite mindre och så var det ju bara en enkelsäng. Jag gick efter Harry till köket.
“Sit”, sa han och nickade mot en av köksstolarna.Jag gick och satte mig på stolen, som stod vi bordet. Det var till skillnad från mitt och Liams rum, bara två stolar här. Harry satte sig mittemot mig.
“So, what’s wrong?” frågade han och kollade mig i ögonen
“It’s Liam”, svarade jag och suckade förtvivlat
“What did he do?” undrade Harry
Han kollade på mig som om han hade all tid i världen att lyssna på mig.
“He’s angry at me”, sa jag och svalde, “We had a fight”
Harrys ögon lyste på något sätt till, det var den där blicken jag inte kunde tyda.
“What about?” han rynkade på pannan
Det kändes bra att ha någon som ville lyssna på mig, men jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
“Well, that’s the thing”, svarade jag, “I don’t know”
“What did he say then?” frågade Harry lite förvirrat
“He yelled ‘How could you do this to me’”, svarade jag, “But I don’t know why”
“And what did he do before he got angry?” undrade Harry
“Oh, Harry, you’re the man of many questions”, skämtade jag, “Well, he had an ask Liam-session”
“Let’s check twitter then!” sa Harry och tog fram sin mobil.
Såklart! Twitter, varför hade jag inte tänkt på det? Jag reste mig upp och ställde mig bredvid Harry, som fortfarande satt ner. Han loggade in på twitter.
“Harky? What’s Harky?” frågade jag när jag såg att det var en av trenderna i England
“I don’t know”, svarade Harry och tryckte på det.
Jag läste några tweet.
“@Harry_Styles and @BeckyBieber1D are so cute together! I love Harky!”
“Harky is the cutest couple ever! :)”
“Harky? I thought it was Lecky for Liam and Becky?”
“Have you seen the pictures of Harky!? Check them out here: twitpic.com/2463549”
Harry tryckte på länken. Det var en bild på mig och han från när vi var på bio i Norge. Någon hade tagit kort på när vi höll hand! Harry kollade upp på mig och jag mötte hans ögon. Det var den där blicken igen.
“I think I should go”, sa jag snabbt, “Thank you for everything, really. But I need to go. It’s the concert tomorrow and I should probably go to sleep”
“Yeah, you’re right”, sa Harry, “Bye!”
Jag sa hejdå till honom och gick ut från rummet. Jag fattade varför Liam var sur, men ingenting hade ju hänt. Jag ville prata med honom, men om jag gjorde det nu skulle det kännas som om jag pratade om det för tidigt. Det var nog bättre att vänta till efter konserten imorgon. Jag gick till Mimmis rum. Hon var fortfarande kvar där inne.
“Du ser gladare ut!” sa hon till mig, “Vad gjorde du?”
“Jag pratade med Harry”, svarade jag, “Jag vet varför Liam är sur”
“Varför?” undrade Mimmi
“Några paparazzis tog kort på mig och Harry i Norge, och nu pratar alla om ‘Harky’ som är mitt och Harrys namn”, sa jag och var nog inte riktigt så glad som Mimmi trott.
Visst, det var skönt att få veta varför Liam var arg, och också att kunna prata med någon, men jag var fortfarande förstörd på insidan. Liam trodde att jag hade varit otrogen mot honom med Harry!
Jag fick sova hos Mimmi, medan Zayn sov hos Liam.
Dagen efter gick rätt snabbt. Det regnade ut, så jag och Mimmi var inne och kollade på lite olika filmer hela dagen. Killarna skulle, som vanligt, ha konserten klockan sju på kvällen och vi skulle vara där vid tretiden. Eftersom klockan idag gick rätt fort så var den snart halv tre. Jag och Mimmi gjorde oss iordning och gick sedan ut ur hotellrummet. Zayn och Liam kom mot oss. Mimmi gick fram till Zayn, medan jag stod kvar vid dörren till vårat rum. Jag kollade mot hissen, där Harry kom ut. Bra, precis vad jag behövde. Jag kände att Liam kollade på mig. Harry kom fram till mig.
“You ready?” frågade han
“For the show?” undrade jag, men väntade inte på svar, “Of course!”
Hissdörrarna öppnades en gång till och Louis och Niall kom ut.
“Let’s go!” sa de och vi gick alla ut till Limousinen.
Jag satte mig på ena sidan med Niall, Louis och Harry, medan Liam satt på andra sidan med Mimmi och Zayn. Vi var som två sidor igen, Zayn var säkert på Liams sida. Mimmi var på bådes. Däremot hade jag den här gången Louis på min sida. Så fort vi var framme vid arenan gick vi ut ur Limousinen och möttes av fans. Som tur var så var det stängsel runt oss, så de kunde inte komma in till oss. Killarna gick fram och skrev lite autografer, medan jag och Mimmi gick in i arenan och bakom scenen. Killarna kom så snart de var färdiga. De gjorde meet&greet och övade sedan på några låtar. Klockan närmade sig sju och jag hörde hur arenan fylldes med folk. Killarna gick iväg, för att gå ut på scenen. Det var några tjejer här bakom, som hade backstagepass. När killarna hade kommit till ungefär tredje låten, så kom två brunetter fram till mig.
“Hi!” sa de glatt
“Are you Liams girlfriend!?” frågade den ena, “Or are you Harrys?”
“Uhm... Hello”, sa jag tillbaka, “I... I’m Liams girlfriend”
Vad skulle jag svara då? Jag visste inte om jag och Liam hade gjort slut, vi bråkade ju faktiskt bara. Och han trodde visserligen att jag hade varit otrogen, kanske var det slut ändå?
“My name is Jennifer”, sa den andra tjejen, “Excuse my friend, Sara, she’s always like this”
“It’s ok”, sa jag, “I’m-”
“You’re Becky”, avbröt Sara mig.
Jag log mot henne och nickade. De stannade vid mig och pratade ett tag. De var verkligen jättesnälla. De gick iväg efter ett tag, eftersom de hade sett Savan, och ville prata med honom. Jag hörde hur Niall pratade om att de skulle ta upp fem lyckliga tjejer på scenen. Snart kom de in och hämtade stolarna, men de var snabbt ute på scenen igen. Jag såg hur några tjejer kom in, lika glada som vanligt. Lika glad som jag hade varit när jag stått där. De gick ut på scenen och kom sedan tillbaka och var ännu gladare. Konserten var snart slut.
“Thank you for coming!” hörde jag Liams röst säga
“We love you!” hörde jag Harrys röst
De gick av scenen och träffade backstagepass-tjejerna.
Efter ett tag kom Harry fram till mig.
“Want to go for a walk?” frågade han och log mot mig
“Yeah, sure”, svarade jag och log tillbaka.
Han sträckte ner sin hand till mig och jag tog emot den, men jag släppte den så fort jag rest mig upp. Vi gick ut ur arenan och började gå.
“How was tonight?” undrade jag
“It was incredible”, svarade Harry, “I didn’t think we had this much fans in France”
“Me neither actually”, sa jag och log mot hon.
Himlen var lilablå, och solen hade precis gått ner.
“How do you feel?” frågade Harry
“I’m ok”, svarade jag, “It was so nice of you to listen to me”
“That’s what friends are for”, sa han
“But your a friend of Liams too”, sa jag.
Det gjorde ont i mig när jag sa hans namn, men jag ignorerade det.
“Yeah”, sa Harry, “But you knocked on my door, crying. I couldn’t just go over to Liam and be like ‘Hey mate, what’s up? Becky’s depressed what happend?’”
“Haha, yeah”, svarade jag, “I guess your right”
“Look where we are”, sa Harry.
Jag kollade framför mig. Eiffeltornet. Vi gick och ställde oss under det.
“It’s beautiful”, sa jag, “Just like I imagined”
Jag kollade på Harry. Han nickade. Vi hade djup ögonkontakt.
“Let’s make the rumours true”, sa han och jag visste vad som väntade.
Han tog sina armar runt min midja och kysste mig. Jag vet inte varför jag inte sa ifrån, jag kysste istället tillbaka. Jag hade fått en kyss under Eiffeltornet, precis som jag velat, men av fel person. Vi gled ifrån varandra. Där var den igen, den där blicken. Jag visste vad den betydde nu. Mimmi hade haft rätt. Harry var kär i mig.
Kommentera :) Era kommentarer gör det roligare att skriva!
2011-08-04 | 23:56:16
Kapitel 23 - #AskLiam
Hej :) Här är kapitel 23!
Tidigare: “Maybe we should get back to hotel”, sa Mimmi
“I think we should”, sa Zayn
Vi styrde våra steg mot hotellet, som inte låg så långt bort. Vi gick till hissen och åkte upp till våning två. Sedan sa vi hejdå till varandra och gick till våra rum.
“I don’t know, I think I’m gonna check my twitter”, svarade jag
“Yeah, me too”, sa han.
Jag var redan på väg mot min resväska för att ta ut datorn. Liam gick istället in i köket, eftersom hans dator låg där inne. Jag drog upp dragkedjan till väskan och tog fram min dator, sedan gick jag också in i köket. Jag satte på datorn och gick in på twitter.
“Thanks for today! :) xx” skrev jag.
Jag kollade mina mentions och svarade på lite frågor. Jag log när jag såg alla tweets om att jag och Liam är söta tillsammans. Självklart så fanns det också hatkommentarer om oss, men jag struntade i dem. Jag gick in på Liams twitter och läste det senaste tweetet.
“Hope u liked it xxx” stod det, han menade säkert halsbandet.
“@real_liam_payne i loved it :) x” svarade jag
Jag kollade upp på honom.
“I think I’m gonna do an ask Liam”, sa han
“Good idea”, sa jag till svar
Vi sa inget till varandra ett tag, vi bara satt vi våra datorer. Ingenting behövdes egentligen sägas, det räckte med att Liam satt bredvid mig, det var allt jag behövde. Jag kände hur mobilen vibrerade i fickan, så jag tog upp den. Det var ett sms från Mimmi.
“Vad stod det i ditt halsband? :) Jag läste mitt nu!”
Jag hade halsbandet runt halsen, så jag öppnade det och läste en gång till.
“I love you, Rebecca. I don’t want to ever leave you. You’re everything to me. Yours, Liam xx. :) Vad skrev Zayn till dig då?” svarade jag henne
Jag fick ett snabbt svar.
“Mimmi, I can’t live without you. You’re beautiful and I love you! Yours forever, Zayn xx”
Jag log åt texten.
“I’m just gonna go to toilet”, sa jag sedan till Liam, eftersom jag faktiskt behövde gå på toa.
Han kollade inte upp utan nickade bara. Jag gick iväg mot badrummet. Jag låste dörren och gjorde det jag behövde. När jag hade tvättat händerna gick jag ut igen.
Liam stod i dörröppningen till köket. Han kollade på mig på ett speciellt sätt, jag kunde inte riktigt läsa av hans blick.
“How could you do that me?” sa han med en bruten röst
“What?” vad pratade han om?
“How could you?” hans röst var starkare, den här gången
“What do you mean?” frågade jag förtvivlat.
Hade jag gjort någonting? Var han arg på mig, isåfall, varför?
“You know what I mean!” sa han argt, med en hög röst.
Mina ögon förstorades. Jag fick inte ut några ord, utan skakade bara på huvudet.
“I don’t”, sa jag till slut
Hans ögon var mörkare än vanligt.
“Don’t lie to me!” den här gången skrek han det.
Jag kände hur jag var på väg att börja gråta. Jag skyndade mig mot dörren ut till korridoren, jag ville bara bort. Varför var han så arg på mig? Vad hade jag gjort? Så fort jag stängt dörren började jag gråta. Jag hade inte gjort någonting och jag fattade inte alls varför han var sur. Jag hörde hur dörren till rummet bredvid öppnades. Jag kollade upp och min blick mötte Mimmis. Hon gick fram och kramade mig.
“Vad är det?” frågade hon oroligt
“Liam är arg på mig”, snyftade jag fram.
Jag grät kanske mer än vad jag egentligen behövde, men han var verkligen arg.
“Varför?” undrade Mimmi
“Jag vet inte”, svarade jag och ryckte svagt på axlarna
“Kom”, sa hon och tog min hand.
Vi gick in till hennes och Zayns rum.
“Sätt dig i soffan”, sa hon till mig och jag lydde henne.
Hon gick in i köket och pratade med någon, antagligen Zayn. Jag hörde inte vad hon sa, men jag brydde mig inte så mycket heller. Jag var helt bruten. Jag trodde inte Liam kunde bli så arg. Jag såg hur Zayn kom in i rummet, han gick direkt till dörren ut till korridoren. Mimmi kom och satte sig bredvid mig i soffan.
“Varför är han arg på dig?” frågade Mimmi
“Jag vet faktiskt inte”, sa jag och skakade på huvudet, “Jag var på toa, och när jag kom ut började han skrika på mig. Han frågade hur jag kunde göra så mot honom”
Mimmi kollade undrande på mig.
“Göra vadå?”
Jag ryckte på axlarna.
“Det är ju det jag inte vet!” jag kände hur ögonen brände till och jag började gråta igen.
Mimmi kramade om mig.
“Prata med honom”, sa hon till mig, samtidigt som hon höll om mig
“Nej, inte när han blir så sur för ingenting!” sa jag tillbaka till Mimmi
“Zayn är och pratar med honom, så jag kan prata med Zayn senare”, sa Mimmi
“Va?” frågade jag, som inte var helt säker på vad hon menade
“Liam kommer berätta för Zayn vad som hände så jag kan ju prata med Zayn sen”, förklarade Mimmi
“Visst”, sa jag
“Vi kanske ska gå till Harry, Louis och Niall? Så att du blir på bättre humör”, föreslog Mimmi
“Jo, men du behöver inte följa med om du inte vill”, svarade jag
“Är du säker?” undrade hon
“Helt säker”, sa jag och log svagt.
Jag fejklog inte, men jag hade precis gråtit och jag var fortfarande förstörd på insidan.
“Ok”, svarade hon och log tillbaka
Jag gick snabbt in på badrummet för att kolla mig i spegeln. Det syndes inte så mycket att jag hade gråtit. Jag var lite röd i ögonen bara. Jag gick ut ur badrummet och sa hejdå till Mimmi, sedan lämnade jag hotellrummet.
Jag kom ihåg att Harry hade något av de första rummen på våning tre, så jag gick mot hissen och åkte upp en våning. Jag gick sedan ut ur den, och hoppades på att Harry hade rum nummer ett. Jag knackade iallafall på. Dörren öppnades snart av en kille med lockigt hår, Harry.
“Hi Becky”, sa han glatt
“Hi”, sa jag tillbaka.
Hans leende försvann.
“Have you been crying?” undrade han
Hur kunde han se det, undrade jag.
“Yeah...” sa jag, lite osäkert
“What’s wrong”, frågade han och kollade mig i ögonen.
Jag skakade bara på huvudet.
“Let’s go inside”, sa han till mig och vi gick in i rummet.
Kommentera! :)