2011-08-04 | 23:56:16
Kapitel 23 - #AskLiam
Hej :) Här är kapitel 23!
Tidigare: “Maybe we should get back to hotel”, sa Mimmi
“I think we should”, sa Zayn
Vi styrde våra steg mot hotellet, som inte låg så långt bort. Vi gick till hissen och åkte upp till våning två. Sedan sa vi hejdå till varandra och gick till våra rum.
“I don’t know, I think I’m gonna check my twitter”, svarade jag
“Yeah, me too”, sa han.
Jag var redan på väg mot min resväska för att ta ut datorn. Liam gick istället in i köket, eftersom hans dator låg där inne. Jag drog upp dragkedjan till väskan och tog fram min dator, sedan gick jag också in i köket. Jag satte på datorn och gick in på twitter.
“Thanks for today! :) xx” skrev jag.
Jag kollade mina mentions och svarade på lite frågor. Jag log när jag såg alla tweets om att jag och Liam är söta tillsammans. Självklart så fanns det också hatkommentarer om oss, men jag struntade i dem. Jag gick in på Liams twitter och läste det senaste tweetet.
“Hope u liked it xxx” stod det, han menade säkert halsbandet.
“@real_liam_payne i loved it :) x” svarade jag
Jag kollade upp på honom.
“I think I’m gonna do an ask Liam”, sa han
“Good idea”, sa jag till svar
Vi sa inget till varandra ett tag, vi bara satt vi våra datorer. Ingenting behövdes egentligen sägas, det räckte med att Liam satt bredvid mig, det var allt jag behövde. Jag kände hur mobilen vibrerade i fickan, så jag tog upp den. Det var ett sms från Mimmi.
“Vad stod det i ditt halsband? :) Jag läste mitt nu!”
Jag hade halsbandet runt halsen, så jag öppnade det och läste en gång till.
“I love you, Rebecca. I don’t want to ever leave you. You’re everything to me. Yours, Liam xx. :) Vad skrev Zayn till dig då?” svarade jag henne
Jag fick ett snabbt svar.
“Mimmi, I can’t live without you. You’re beautiful and I love you! Yours forever, Zayn xx”
Jag log åt texten.
“I’m just gonna go to toilet”, sa jag sedan till Liam, eftersom jag faktiskt behövde gå på toa.
Han kollade inte upp utan nickade bara. Jag gick iväg mot badrummet. Jag låste dörren och gjorde det jag behövde. När jag hade tvättat händerna gick jag ut igen.
Liam stod i dörröppningen till köket. Han kollade på mig på ett speciellt sätt, jag kunde inte riktigt läsa av hans blick.
“How could you do that me?” sa han med en bruten röst
“What?” vad pratade han om?
“How could you?” hans röst var starkare, den här gången
“What do you mean?” frågade jag förtvivlat.
Hade jag gjort någonting? Var han arg på mig, isåfall, varför?
“You know what I mean!” sa han argt, med en hög röst.
Mina ögon förstorades. Jag fick inte ut några ord, utan skakade bara på huvudet.
“I don’t”, sa jag till slut
Hans ögon var mörkare än vanligt.
“Don’t lie to me!” den här gången skrek han det.
Jag kände hur jag var på väg att börja gråta. Jag skyndade mig mot dörren ut till korridoren, jag ville bara bort. Varför var han så arg på mig? Vad hade jag gjort? Så fort jag stängt dörren började jag gråta. Jag hade inte gjort någonting och jag fattade inte alls varför han var sur. Jag hörde hur dörren till rummet bredvid öppnades. Jag kollade upp och min blick mötte Mimmis. Hon gick fram och kramade mig.
“Vad är det?” frågade hon oroligt
“Liam är arg på mig”, snyftade jag fram.
Jag grät kanske mer än vad jag egentligen behövde, men han var verkligen arg.
“Varför?” undrade Mimmi
“Jag vet inte”, svarade jag och ryckte svagt på axlarna
“Kom”, sa hon och tog min hand.
Vi gick in till hennes och Zayns rum.
“Sätt dig i soffan”, sa hon till mig och jag lydde henne.
Hon gick in i köket och pratade med någon, antagligen Zayn. Jag hörde inte vad hon sa, men jag brydde mig inte så mycket heller. Jag var helt bruten. Jag trodde inte Liam kunde bli så arg. Jag såg hur Zayn kom in i rummet, han gick direkt till dörren ut till korridoren. Mimmi kom och satte sig bredvid mig i soffan.
“Varför är han arg på dig?” frågade Mimmi
“Jag vet faktiskt inte”, sa jag och skakade på huvudet, “Jag var på toa, och när jag kom ut började han skrika på mig. Han frågade hur jag kunde göra så mot honom”
Mimmi kollade undrande på mig.
“Göra vadå?”
Jag ryckte på axlarna.
“Det är ju det jag inte vet!” jag kände hur ögonen brände till och jag började gråta igen.
Mimmi kramade om mig.
“Prata med honom”, sa hon till mig, samtidigt som hon höll om mig
“Nej, inte när han blir så sur för ingenting!” sa jag tillbaka till Mimmi
“Zayn är och pratar med honom, så jag kan prata med Zayn senare”, sa Mimmi
“Va?” frågade jag, som inte var helt säker på vad hon menade
“Liam kommer berätta för Zayn vad som hände så jag kan ju prata med Zayn sen”, förklarade Mimmi
“Visst”, sa jag
“Vi kanske ska gå till Harry, Louis och Niall? Så att du blir på bättre humör”, föreslog Mimmi
“Jo, men du behöver inte följa med om du inte vill”, svarade jag
“Är du säker?” undrade hon
“Helt säker”, sa jag och log svagt.
Jag fejklog inte, men jag hade precis gråtit och jag var fortfarande förstörd på insidan.
“Ok”, svarade hon och log tillbaka
Jag gick snabbt in på badrummet för att kolla mig i spegeln. Det syndes inte så mycket att jag hade gråtit. Jag var lite röd i ögonen bara. Jag gick ut ur badrummet och sa hejdå till Mimmi, sedan lämnade jag hotellrummet.
Jag kom ihåg att Harry hade något av de första rummen på våning tre, så jag gick mot hissen och åkte upp en våning. Jag gick sedan ut ur den, och hoppades på att Harry hade rum nummer ett. Jag knackade iallafall på. Dörren öppnades snart av en kille med lockigt hår, Harry.
“Hi Becky”, sa han glatt
“Hi”, sa jag tillbaka.
Hans leende försvann.
“Have you been crying?” undrade han
Hur kunde han se det, undrade jag.
“Yeah...” sa jag, lite osäkert
“What’s wrong”, frågade han och kollade mig i ögonen.
Jag skakade bara på huvudet.
“Let’s go inside”, sa han till mig och vi gick in i rummet.
Kommentera! :)
5 Kommentarer
Bella:
Så sjukt bra :D vill veta varför han är sur :) xx
Anonym:
Åh så himla bra!
Mer! :D
Adina <3:
Aaaah! SKYNDA SKYNDA SKYNDA! Jag vill veta nu nu nu nu nu nu nu!!!!! ;)
Anonym:
Jättebra x
L I N N:
Jättebra!! Men ja mååste veta vrf han är sur :/
Kommentera, ställ frågor och ge idéer!