2011-08-31 | 22:06:58
Nytt kapitel imorgon
Jag lovar... jag har haft så mycket att göra idag bara. Vi slutade skolan 15:10, sen gjorde jag läxor i minst två timmar, efter det läste jag igenom Teen Now-tidningen som jag köpte tidigare idag. Sen hade jag dans, och efter det gick jag hem, vilket tog ungefär en timme, och när jag kom hem lyssnade jag på en ny intervju med killarna. Så jag har verkligen haft fullt upp idag.. men kapitel 31 kommer imorgon, det lovar jag :) Jag har redan börjat på det.. men jag kommer hem klockan 18.00 imorgon, så det blir på kvällen
2011-08-27 | 19:41:12
Kapitel 30 - "And what way do you like me?"
Nytt kapitel! :)
Tidigare: Jag gick in på Harrys twitter och såg att han också hade skrivit “Rome tomorrow, are you ready?” Han hade också skrivit till några fans, inte så många, men några stycken. Jag tryckte på mina mentions, och precis som jag trodde så var det fullt med frågor om mig och Harry, och självklart om Liam också. Istället för att svara på var och en så skrev jag: “Just to clear things up, I’m not dating anyone right now”
Vi skulle snart lyfta från marken och åka iväg till Italien. Den här gången satt jag med Louis på flyget. Mimmi satt, rätt självklart, med Zayn. Niall hade med sig Amanda och satt därför med henne, medan Liam och Harry satt med varandra. Efter att vi hade gjort slut hade de blivit bra vänner igen, vilket jag verkligen var glad över. Jag satte i mina hörlurar i min iPod och lyssnade på musik. Resan gick rätt snabbt och vi landade snart i Rom. Som vanligt, så möttes vi av massor med fans. Jag, Mimmi och Amanda gick och ställde oss vid sidan av medan killarna pratade, tog kort och skrev autografer med alla fans.
Hotellet är i Italien påminde rätt mycket om det vi hade haft i Spanien. Om det nu var möjligt, så verkade det finnas ännu mer fans i Italien än i Spanien, vilket chockade mig lite. Just nu var vi iallafall på baksidan av hotellet vid poolen, utan några fans. Niall och Amanda var ute på stan på en dejt, men resten av oss badade. Till och med Zayn var i poolen. Han var ju egentligen inte rädd för vatten, det var bara det att han inte kunde simma. Jag hade pratat lite med Liam, inte alls mycket dock. Bara sagt några ord. Mimmi gick upp ur poolen och skulle hoppa i. Hon sprang, för att ta sats. Ni vet, man lär sig ju när man är liten att inte springa vid poolar, fast man gör det ändå, för inget händer ju? Det var precis vad Mimmi gjorde. Hon snubblade precis före hon skulle hoppa i poolen.
“Mimmi!” skrek både jag och Zayn samtidigt.
Vi skyndade oss ur poolen och sprang fram till henne.
“How are you babe?” frågade Zayn, men hon svarade inte.
Hennes ögon var slutna.
“Zayn, I think she has fainted”, sa jag.
De andra killarna kom fram till oss. Mimmi hade ett stort sår i pannan. Liam skyndade sig in och hämtade en person från personalen, som var läkaren på hotellet. Hon satte sig ned bredvid Mimmi och kollade på hennes sår. Sedan kollade hon upp på Zayn.
“You can stay here with her”, sa hon till honom och kollade sedan på mig, Liam, Louis och Harry, “And you can go to the drugstore and buy this”
Hon tog upp en penna och ett papper som hon hade i fickan. Hon skrev något läkemedel och gav lappen till mig. Jag nickade åt henne. Vi gick iväg in på hotellet och lånade några cyklar, som hörde till hotellet.
“Give me the note”, sa Louis till mig och sträckte fram sin hand.
“Why?” undrade jag
“I’ll be the first one to come to the drugstore”, sa han och log mot mig
“Yeah, right”, svarade jag och gav honom lappen.
Vi började cykla mot apoteket. Vi hade bara tröjor på oss, eller, vi hade ju badkläderna också. Jag hade min bikini-underdel och killarna hade sina badbyxor. Vi följde gps:en som var i Louis iPhone, eftersom att vi inte kunde vägen. När vi hade cyklat i ungefär tio minuter, så kollade Harry på Louis.
“You won’t be first to the drugstore, I will be”, sa han retsamt
“You wish”, sa Louis och började cykla snabbare.
Harry cyklade ikapp honom och de tävlade till apoteket. Det blev en pinsam stämning mellan mig och Liam. Vi sa inget till varandra. När vi såg Harry och Louis åka nedför en backe, så höjde Liam farten. Antagligen för att han inte vill cykla med mig. Han åkte inte så långt före mig, bara några meter. Vad Liam däremot inte visste var att det var en skarp högersväng direkt efter backen. Han bromsade precis före svängen och ramlade av cykeln. Jag bromsade snabbt och hoppade av min cykel. Jag sprang fram till honom.
“Oh my god, Liam!” utbrast jag medan jag satte mig bredvid honom, “Are you ok?”
“It hurts so bad”, sa han och man hörde på hans röst att det gjorde ont.
Jag kollade ner på hans ben. Han hade skrapat upp nästan hela smalbenet och det blödde kraftigt. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra, och fick lite smått panik.
“Should I get the boys?” frågade jag
“No”, sa han lågt
“So what should I do?” undrade jag och kollade oroligt på honom.
Jag var verkligen inte bra på sånt här.
“Just...” hans röst dog ut, han kollade mig i ögonen, “Just stay here with me, Becky. I’ll be ok”
Jag öppnade min handväska och tog fram min One Direction-tröja, som låg i den. Jag tog också fram tvättsprit, som jag hade med mig ifall något skulle hända. Jag tog på lite på tröjan.
“This will hurt a little”, sa jag och kollade sedan ner på Liams ben.
Jag tog tröjan och duttade tvättspriten på hans sår.
“Shit, that hurts!” utbrast han
“I know, I’m sorry”, sa jag, “But otherwise you’ll get an infection and you don’t want that, do you?”
“No”, svarade han
När jag tvättat såret, lindade jag tröjan runt hans ben. Efter det tog jag tag i hans ben och lyfte upp det lite. Jag hade läst någonstans att det blir bättre om man lyfter upp stället man har ont på.
“Rebecca?”
Jag kollade upp på Liam. Han brukade aldrig kalla mig för Rebecca, det var aldrig någon som gjorde det.
“Yes?” undrade jag och mötte hans ögon
“I just”, började han, “I just want to know what happend to-”
“To us?” avbröt jag honom
“Yeah, to us”, sa han
“I don’t know, Liam. The first day I was with you”, började jag, “and the next day I was with Harry. I have no idea what happened”
Jag kollade på Liam och väntade på att han skulle säga något. När han inte gjorde det, så fortsatte jag, “I don’t like him that way, Liam”
“What way?” undrade han
“The way I like you”, svarade jag
“And what way do you like me?”
Jag visste inte vad jag skulle svara på det. Det blev en pinsam tystnad mellan oss.
“I’ll call Louis”, sa jag efter ett tag och tog upp min mobil.
“Where are you?” var det första jag hörde när Louis svarade
“Liam fell, and he hurt his leg”, sa jag, “I don’t know what to do, but bring a bandage”
“Uhm... sure, where are you?” undrade han
“Just take the same way as before and you’ll see us”, svarade jag och lade sedan på.
Louis och Harry var snart tillbaka vid oss.
“Liam, man!” var det första Louis sa när han sett hans sår.
Vi tog hand om det, genom att ta ett bandage runt hans ben.
“Thanks guys”, sa Liam efteråt.
“I’ll call the Limousine”, sa Harry och tog upp sin mobil.
Limousinen var snart vid oss och Liam satte sig i den. Vi tryckte in cykeln i bilen, vilket verkade omöjligt, men det gick tillslut. Jag, Harry och Louis cyklade sedan tillbaka till hotellet.
Kommentera vad ni tycker nu! :)
Är ni team Lecky, eller team Harky?
2011-08-27 | 17:35:57
Karaktär Q&A..
Hej alla underbara läsare! :) Kapitel 30 kommer ikväll, det lovar jag.
Så, angående rubriken. Jag vet inte hur många av er som har hört om "Character Q&A"?
Så, angående rubriken. Jag vet inte hur många av er som har hört om "Character Q&A"?
Q&A betyder ju Frågor och svar..
Det är ungefär som en frågestund, fast med karaktärerna i novellen. Det går alltså till på det sättet att ni frågar frågor TILL karaktärerna i novellen, och jag svarar. Ni får fråga vad ni vill... hur de känner sig, om de gillar någon speciell, vad de tycker om en speciell sak, vad de tycker om en viss person/kändis... vad som helst helt enkelt.
Så om ni är intresserade skulle jag kunna göra ett sånt? :)
Om ni vill fråga en fråga så skriv till vilken av karaktärerna och sedan skriver ni frågan.
2011-08-21 | 20:04:50
Kapitel 29 - You think you're cooler than me.
Verkligen förlåt för den långa väntan, men det var sista veckan på sommarlovet. Kan också meddela att jag har slått mitt besöksrekord med mer än 20 läsare, underbart, tack så mycket! :)
Tidigare: Vi loggade både två in på twitter.
“Such an amazing night, thank you everyone!” skrev han
“@Harry_Styles Niall had some luck today too ;)” skrev jag till honom
“@BeckyBieber1D he sure did ;)” fick jag som svar
“@Harry_Styles and @BeckyBieber1D dont talk about it...” den här gången var det Niall.
Vi skrattade både två åt honom. När klockan var runt midnatt gick vi och la oss. Jag somnade i Harrys säng, fast jag hade en egen, med hans armar runt mig.
Vi hade varit i Spanien i fyra dagar nu och det här var sista dagen. Tyvärr så regnade det idag, men vi hade haft tur med vädret annars.
“I don’t know, do you have something funny?” undrade Zayn
“Well, I have this singing game”, började Louis, “It’s kinda like singstar”
“Yeah, sure”, sa Zayn och kolladepå oss andra, “What do you guys think?”
Vi tyckte alla att det var en bra idé och Louis satte i spelet i teven. Vi sjöng lite olika låtar och fjantade runt. Till exempel så sjöng Niall och Zayn “Next to you” med Chris Brown och Justin Bieber, eftersom det är deras idoler. Vi kollade igenom några låtar. Precis när jag såg “Cooler than me” med Mike Posner, utbrast både jag och Harry
“Cooler than me!”
Vi kollade på varandra och skrattade. Vi tog sedan mikrofonerna från Zayn och Niall och började sjunga låtan.
“If I could write you a song to make you fall in love, I would already have you up under my arm”, började vi både två och sjunga. Vi var väl inte sådär jätte seriösa, utan hade bara roligt. Jag var verkligen inte världens bästa på att sjunga, men man måste ju bjuda på sig själv.
“You don’t say hey, or remember my name, but it’s probably cause you think you’re cooler than me”
Jag ska inte ljuga, jag kände hur Liams blick brände i min nacke hela tiden. När jag och Harry hade sjungit färdigt sjöng jag “One Time” av Justin Bieber med Niall. Sedan sjöng Mimmi och Zayn “Ours” av Taylor Swift tillsammans, det var rätt gulligt. Medan vi ändå var på bokstaven T, så hittade vi The Script. Harry sjöng “The man who can’t be moved” och Zayn sjöng “For the first time”, självklart tillägnad Mimmi.
“Liam, man”, började Zayn, “Going to sing anything?”
“Uhm”, han såg lite osäker ut, “Breakeven with The Script”
Först tänkte jag inte på det, men när han kom till den andra delen av första versen förstod jag.
“Her best day will be some of my worst. She finally met a men who’s gonna put her first. While I’m wide awake, she’s no trouble sleeping. Cause when a heart breaks, no it don’t break even, even, no”
Han sjöng till mig.
“What am I supposed to do when the best part of me was always you, and what am I supposed to say when I’m all choked up that your ok”
Fan, fan, fan. Vad skulle jag göra? Bara sitta där och låtsas som ingenting? Jag hade fortfarande känslor för Liam. Visst, Harry var helt underbar, men han var inte Liam. Han sjöng andra versen och kom sedan till den andra refrängen. Jag reste mig snabbt upp från Harrys knä, som jag suttit i, och skyndade mig ut ur rummet. Jag kom ut till hotellkorridoren. Gråt inte, Rebecca, gråt för i helvete inte. Men jag kunde inte stoppa det, tårarna rann nerför mina kinder. Inte floder direkt, men jag grät ändå. Dörren bakom mig öppnades och stängdes sedan igen. Harry tog tag i mig och jag kollade upp i hans ögon.
“What’s wrong?” frågade han
“Nothing”, ljög jag och torkade mig under ögonen
“Nothing?” sa Harry, “Of course something is wrong”
“I just don’t want to talk about”, svarade jag och kollade ner på golvet
“It’s Liam”, sa Harry, vilket fick mig att kolla upp på honom igen, “I know it is. You still love him”
“Harry, I’m sorry”, sa jag, eftersom det var det enda jag fick ur mig.
“It’s cool”, sa han, “We can still be friends”
Jag log mot honom och nickade.
“So, we’re over?”
“Yeah”, svarade Harry, “We are”
Jag kollade ner i golvet, eftersom att jag inte visste vad jag skulle säga.
“Should I go get Mimmi?” frågade Harry
“Sure”, svarade jag och nickade.
Han gick in i hotellrummet igen, och snart kom Mimmi ut. Hon gick fram till mig.
“Vad är det?” hon tog sina händer på mina axlar och jag kollade upp på henne, “Harry sa att det var viktigt”
“Vi gjorde slut”, sa jag rätt tyst
Mimmi kramade om mig.
“Jag är ledsen”, sa hon, “Varför gjorde ni slut?”
“För att”, började jag men min röst sprack, “För att jag fortfarande gillar Liam”
Hon släppte taget om mig.
“Va? Varför har du inte sagt något till mig?” hennes ögon blev större och lyste till lite, “Varför var du med Harry, förresten?”
“Jag har inte sagt något för att jag inte har haft chansen”, svarade jag på hennes första fråga, “Och jag var med Harry för att han... för att han kysste mig”
“Är det allt? Du var med honom för att han kysste dig?” hon slog mig lite löst på armen och började skratta
“Jag vet, det var dumt av mig”, sa jag och skrattade lite
“Men hur ska du berätta för Liam då?”
Jag suckade.
“Jag vet inte”, sa jag och kollade ner i golvet
“Det kommer bli bra, jag lovar”, sa Mimmi tröstande, “Men nu går vi tillbaka till killarna”
Vi gick tillbaka in i Louis hotellrum. De hade slutat sjunga och fjantade sig istället. Vi skrattade åt dem, men började sedan också att flamsa runt.
När det blev kväll gick jag och Harry till vårat rum. Vi sov ju trots allt i olika sängar, så det var inte så farligt.
“Did you tell anyone?” frågade jag Harry
“No”, svarade han, “But you told Mimmi, didn’t you?”
“I did”, sa jag, “You don’t have anything against that do you?”
“No”, svarade han kort.
“So, it’s Italy tomorrow then”
“Yay, Italy!” sa Harry och tog upp sin mobil ur fickan.
Jag tog upp min dator och satte mig i min säng, för att gå in på twitter.
“Harry_Styles I hope we can still be friends :) xx” skrev jag, han svarade rätt snabbt:
“BeckyBieber1D best friends, absolutely :) xx”
Jag gick in på hans twitter och såg att han också hade skrivit “Rome tomorrow, are you ready?” Han hade också skrivit till några fans, inte så många, men några stycken. Jag tryckte på mina mentions, och precis som jag trodde så var det fullt med frågor om mig och Harry, och självklart om Liam också. Istället för att svara på var och en så skrev jag: “Just to clear things up, I’m not dating anyone right now”
Kommentera nu vad ni tycker :)
Jag vet inte riktigt hur det blir med uppdateringen nu när skolan börjar, men jag ska helt klart göra mitt bästa!
2011-08-17 | 11:31:21
Förlåt för dålig uppdatering.
Förlåt för att jag inte har uppdaterat så bra den här veckan, men det är sista veckan på sommarlovet och då vill jag ju inte sitta vid datorn 24/7.. jag hoppas ni förstår :) Jag ska försöka få klart kapitel 29 så fort jag kan!
2011-08-15 | 20:34:24
Bring 1D to Sweden!
Ifall någon av er nu har missat detta.. så kolla in här:
för mer information så läs här: http://onedirectionswe.blogg.se/2011/august/mer-info-om-bring-1d-to-me.html#comment
Jag kände ju att jag var tvungen att informera er om detta :)
2011-08-15 | 00:23:54
Kapitel 28 - Amanda, igen
Förlåt för väntan!
Tidigare: “How are we going to sit on plane?” undrade jag
“You can sit with me”, sa Harry och log mot mig.
“Well, thank you”, sa jag och log tillbaka
Han gav mig en snabb kyss och jag kände hur Liams blick brände i nacken.
“I’ll just sit with Niall”, sa Louis och platserna var bestämda.
Zayn skulle ju självklart sitta med Mimmi, och så fick Liam sitta med dem.
Harry var bra, han var snäll och alla skulle vilja ha honom som pojkvän. Jag kunde inte säga emot det. Men han var inte Liam, det var det enda felet med honom. Nu var vi iallafall i Spanien, och den här gången fick jag dela rum med Harry. Som tur var så var det inte en dubbelsäng på det här hotellet, utan en våningsäng. Det var inte alls lika lyxigt som det förra, men det var ju inte heller ett hotell man sa nej till. Första dagen i Spanien gjorde vi inte alls mycket. Det regnade när vi kom fram så vi satt mest inne på hotellrummet och pratade, jag, Niall, Harry och Louis. Annars så gick vi runt i Madrid lite, inte så långt men bara för att kolla in staden. Vi hade stött på några fans. Vilket hade lett till lite kommentarer åt mig. “Why aren’t you with Liam?” “So the rumour about you two, Harry and Becky, is true!?” Jag antar att de sedan skrev det på twitter, tumblr och alla andra sådana sidor. Fast de flesta trodde säkert fortfarande att det bara var rykten. Senare på kvällen satt jag och Harry i vårat rum, utan någon annan. Vi satt i soffan som fanns i rummet.
“Do you think we should tell people?” frågade jag“Tell what?” Harry såg förvirrad ut
“That we’re dating, of course”, svarade jag, “You dumbhead”
Han kollade på mig och skrattade.
“Thanks for that”, sa han sedan
“I’m just kidding”, sa jag och skrattade.
Han kom närmare mig och gav mig en kyss. He kissed my lips, I taste your mouth. En Katy Perry låt som passar perfekt, Thinking Of You. Saken var den att jag bara tänkte på Liam, hela tiden. Jag ignorerade det.
“Do you want to?” frågade Harry
“What?” jag hade helt glömt bort vad jag frågat
“Tell people”, svarade han, “You dumbhead”
“Oh, how funny copying me”, skämtade jag, “But yeah, sure”
“Great, I’ll get my computer”, sa Harry och gick iväg till sin väska där han tog upp en macbook.
Han satte sig bredvid mig och startade datorn, för att sedan logga in på twitter.
“It’s true, me and @BeckyBieber1D are dating. I just wanted to sort things out, have a lovely evening everyone!” skrev han.
“I better not write anything else, ‘cause you’ll get hate”, förklarade han sedan.
Jag nickade förstående.
Nästa dag var det konsert. Precis som det hade varit i Norge, så var konserten redan andra dagen. Vi skulle som vanligt vara där vid tretiden. Till skillnad från igår så var det istället soligt och varmt idag. Jag och Harry gick ut till någon mysig restaurang här i Madrid och åt lunch, efter det mötte vi de andra fem vid Limousinen för att åka iväg till arenan. Wow, säger jag bara. Den här arenan var dubbelt så stor som de förra vi hade varit vid. Killarna tappade nästan hakan när de såg den. Sedan skyndade de sig in för att kolla bakom scenen, för att sedan komma på att de hade meet&greet. Jag och Mimmi skrattade åt de, men gick sedan in i våran egen loge. Ja, vi hade fått en egen. Varför? Helt enkelt för att det fanns så många att det blev en liten över.
“Så du och Harry är officiellt ett par nu då?” undrade Mimmi
“Japp”, svarade jag, “Du läste på twitter, eller hur?”
“Det gjorde jag”, svarade Mimmi.
Vi satt därinne tysta ett tag. Det fanns inget att prata om. Jag kollade på henne och vi fick ögonkontakt. Efter en, inte särskilt lång, stund, så brast vi både ut i skratt.
När meet&greet var färdigt så övade killarna på några låtar och sedan började konserten. Jag och Mimmi satt och fjantade oss backstage, tills vi hörde en röst bakom oss.
“Mimmi and Becky!” jag kände igen röst men kunde inte placera den, tills jag vände mig om.
Amanda. Tjejen från Tyskland. Hon skulle ju komma hit och träffa Niall, det hade jag helt glömt bort.
“Amanda!” utbrast jag och gick fram och kramade om henne.
Mimmi kom snart och gav henne en kram, även hon.
“We’ve missed you”, sa jag, “Especially Niall, I think”
“Aww, really?” Amanda log stort.
“Did you buy a backstage-pass, or how did you get in?” undrade Mimmi
Bra fråga, tänkte jag.
“I was going to buy a backstage-pass, but Niall fixed it so I came in for free”
Vi pratade med henne ett tag och sedan kom tjejerna som skulle upp på scenen. De var precis som vanligt, helt överlyckliga. När konserten var slut kom killarna bakom scenen. Det skulle bli roligt att se Nialls reaktion. Harry gick fram till mig, Zayn till Mimmi. Louis och Liam ställde sig bredvid oss, och sen till slut så kom Niall. Han såg Amanda på en gång, och gick snabbt fram till henne. Han slog sina armar runt henne och kysste henne. När de slutade kollade hon chockat på honom, men brast sedan ut i ett stort leende.
“I’ve missed you”, sa Niall
“I’ve missed you, too”, sa Amanda och kramade om honom.
“How cute”, sa jag och Mimmi samtidigt och log.
När vi var tillbaka vid hotellet så stod det massa fans utanför. Jag blev alltid lika chockad över hur stora de var utomlands. Även om jag själv inte var från England eller Irland. Killarna stannade ute och skrev autografer och vi tjejer stod vid kanten och väntade. Så fort någon var på väg att gå mot mig, så hann Harry före. Rätt gulligt av honom, att han inte ville att någon skulle vara elak mot mig, men jag ville fortfarande ha Liam. När de var färdiga med alla fans gick vi in igen. Jag följde med Harry upp till hans rum. Amanda var fortfarande med Niall. Jag tog upp min dator och Harry tog upp sin. Vi loggade både två in på twitter.
“Such an amazing night, thank you everyone!” skrev han
“@Harry_Styles Niall had some luck today too ;)” skrev jag till honom
“@BeckyBieber1D he sure did ;)” fick jag som svar
“@Harry_Styles and @BeckyBieber1D dont talk about it...” den här gången var det Niall.
Vi skrattade både två åt honom. När klockan var runt midnatt gick vi och la oss. Jag somnade i Harrys säng, fast jag hade en egen, med hans armar runt mig.
Kommentera! :)
2011-08-12 | 22:10:07
Kapitel 28 kommer på söndag.
Förlåt för att jag inte har uppdaterat. Jag ska bort över helgen, men jag ska göra mitt bästa med att få upp kapitel 28 på söndag.
Läs min andra novell så länge, om du inte redan har det: What Makes You Beautiful
2011-08-11 | 11:36:40
Kapitel 27 - Nialler
Blev inget kapitel igår, eftersom jag lyssnade på en och samma sång hela dagen och jag tror ni vet vilken jag menar ;)
Tidigare: Jag kände att han log när han kysste mig och det gjorde jag med. Jag hörde hur hissdörrarna bakom oss stängdes igen.
“Really Harry?” det var Zayns röst.
Jag hoppas för allt i världen att det bara var Zayn som var där. Jag och Harry gled ifrån varandra. Jag släppte taget om honom och han om mig. Jag vände mig om för att kolla om det var någon mer än Zayn där. Med min otur så stod det såklart en person bredvid honom, och den personen var Liam.
Liam kollade in i min i ögon, och vände sig sedan direkt om och gick tillbaka mot hissen.
“No, Liam!” sa jag med lite högre röst än vanligt, jag skrek det inte riktigt, men jag sa det ändå högre än vanligt. Det var försent, han var redan inne i hissen och dörrarna hade stängts. Zayn kollade på mig med en svart blick.
“And why are you mad at me? I didn’t do anything to you”, sa jag lite sårat och kollade ner i golvet
“No, but both you and Harry hurted my best friend”, med de orden gick han till hissen och väntade på att den skulle komma, vilket den snart gjorde.
När han hade åkt ned kollade jag på Harry.
“I’m sorry”, sa han och höll om mig, “Are you still willing to give me a chance?”
“Yes, for now”, svarade jag och kramade honom tillbaka.
Jag hade iallafall någon på min sida.
Nästa morgon vaknade jag för att inse att jag hade någons armar runt mig. Jag förstod rätt snart att det var Harry som höll om mig. Hans bröstkorg rörde sig sakta upp och ned, samtidigt som han snarkade lite lätt. Igår hade vi gått in till hans rummet och kollat på två filmer, jag antar att vi somnade under den andra, för dvdn var fortfarande på. Jag tog försiktigt bort Harrys händer och gick sedan fram för att stänga av den. Jag gick sedan in i köket och såg att hans dator stod framme. Jag satte mig ner och såg att han fortfarande var inloggad på twitter. Perfekt.
“Morning girls ;)”
skrev jag, jag orkade inte skriva nåt som skulle kunna få mig i trubbel. Jag var inne på Harrys twitter ett tag till och följde några fans, jag visste att de skulle älska det. Efter ett tag gick jag in på min egna. Det första jag såg på min timeline var Liam.
“I believed you, but you proved me wrong”
stod det. 40 sekunder sedan. Jag visste att han menade mig. Jag visste också att han verkligen menade det, för han skrev inga stavfel. Jag bestämde mig för att inte svara på det. Istället skrev jag:
“Thanks for yesterday @Harry_Styles :) xx”
Till min förvåning svarade han.
“@BeckyBieber1D Yeah, and thanks for this morning! x”
Haha, han hade helt klart sett att jag hade skrivit på hans twitter.
“@Harry_Styles are you awake? ;)”
“@BeckyBieber1D I am :) x” svarade han snabbt, och precis när jag läst klart det kom han in i köket i bara kalsonger.
Helt normalt för att vara Harry Styles. Han hade faktiskt ett sexpack, och jag kunde inte hjälpa det, men jag kollade på det hela tiden.
“I can see what you’re looking at, miss”, sa han och blinkade med ena ögat.
Jag skrattade åt honom. Han gick fram till mig och gav mig en kyss. Allt jag kände var Liams kyss, hur det skulle ha varit om det var Liam. Jag log mot Harry när han avslutade kyssen och han log tillbaka. När vi hade ätit frukost och gjort oss iordning gick vi till Louis rum. När vi kom in höll han på att packa, eftersom vi skulle till Spanien imorgon.
“I should probably start pack too”, sa jag, när jag kom på att jag inte ens hade börjat.
Fast, nästan alla mina saker var fortfarande i Liams rum.
“Do you want me to come with you?” frågade Harry, precis som om han hade läst mina tankar
Jag skakade på huvudet. Det skulle bara ställa till mer problem om jag tog med Harry till Liams rum.
“I’ll just ask Niall”, svarade jag.
Han var ju inte indragen i det här överhuvudtaget, och jag kunde behöva någon som skulle följa med mig, ifall de av någon anledning inte skulle släppa in mig. Harry och Louis förstod. Jag gick ut ur Louis rum och gick sedan mot Nialls. Jag knackade på dörren och fick stå där ute ett tag, men tillslut öppnade han. Han såg rätt trött ut, som om han var nyvaken.
“Hi”, sa han och gäspade, “I just woke up”
“Haha, hello”, sa jag och skrattade åt honom
“Did you want anything special?” undrade han
“Could you follow me to Liams room?” frågade jag
“Why? Can’t Harry do that?” han såg lite förvirrad ut
“I don’t think he’d let me in if I took Harry with me”
Niall kom fram till att jag hade rätt och följde sedan med mig ner. Vi gick fram till Liams rum och knackade på.
“What do you want?” frågade han när han öppnat dörren
“Uhm...” han var arg på mig, det hördes på hans röst.
“She wants her things”, svarade Niall för mig
“So she can’t speak for herself?”
“Just give her, her things”, sa Niall bestämt.
Wow, jag trodde inte han kunde bli sån. Liam gick in igen och hämtade min väska.
“Yes, everything is in the bag”, sa han och gav väskan till mig.
Han stängde dörren, innan vi han säga något. Jag kollade på Niall och skakade på huvudet. Fan, varför hade det blivit såhär? Jag ville ha Liam, inte Harry. Vi gick fram till hissen och åkte upp till killarnas korridor. Med killarna menar jag ju då Niall, Louis och Harry. Resten av dagen hände inte så mycket. Vi packade, killarna gick ut och skrev lite autografer. Mimmi och jag pratade nästan ingenting, vi skickade bara några sms. När det var dags att lägga sig sov jag istället i Harrys soffa den här gången.
Nästa dag vaknade jag av att Harrys alarm på hans iPhone ringde. Klockan var sju och vi skulle åka till Spanien om tre timmar. Gud, vad jobbigt att gå upp så tidigt! Jag reste mig upp och tog sedan fram mjukiskläder. Jag gick in på badrummet och bytte om. När jag gick ut ur det låg Harry fortfarande i sängen. Jag gick fram till honom och buttade till honom.
“Wake up!” ropade jag och han vaknade.
Efter att jag tjatat på honom ett tag, så gick han tillslut upp och satte på sig kläder. När han var färdig tog vi våra resväskor och lämnade hotellrummet. Vi gick till hissen och åkte ner till våning ett, för att lämna in nyckeln. Alla andra var redan där och väntade på oss.
“Finally”, sa Louis, lite sarkastiskt.
Vi lämnade in nyckeln och gick sedan ut till Limousinen. Den här gången satt jag istället med Mimmi och pratade hela vägen till flygplatsen. När vi kom fram kom jag på att jag inte kunde sitta bredvid Liam den här gången, så hur skulle det bli då?
“How are we going to sit on plane?” undrade jag
“You can sit with me”, sa Harry och log mot mig.
“Well, thank you”, sa jag och log tillbaka
Han gav mig en snabb kyss och jag kände hur Liams blick brände i nacken.
“I’ll just sit with Niall”, sa Louis och platserna var bestämda.
Zayn skulle ju självklart sitta med Mimmi, och så fick Liam sitta med dem.
Gillar ni det? :)
Kommentera!
2011-08-10 | 17:59:51
Svar till Annie...
Ja, jag har sett din email. Jag kommer skicka ett när jag vill ha idéer :)
Jag kanske uppdaterar ikväll, men har inte börjat med kapitlet än...
Hur som helst, läs min andra novell What Makes You Beautiful
2011-08-09 | 21:11:33
Kapitel 26 - I guess I can give you a chance
Förlåt att det tog sådan tid, men jag kom verkligen inte på vad jag skulle skriva först. Här har ni iallafall kapitel 26 :)
Tidigare: “Förstår du varför Liam är sårad?” frågade Mimmi
Jag nickade.
“Men det är inget mellan mig och Harry”, sa jag, “Tror jag”
“Och det är just det där ‘tror jag’ som gör Liam så osäker”, sa hon.
Jag visste redan det. Jag hade förstått det för längesen, eller ja, sen jag gick smset.
“Woho!” sa jag, och lät väl inte sådär jätteglad.
“Kom igen nu, Becky”, sa hon, “Du kan ju inte fortsätta att deppa över Liam hela dagen!”
“Vad ska vi göra då?” undrade jag.
Vi hade suttit här inne i någon timme.
“Gå ut och ta kort”, föreslog Mimmi
“Bra idé” svarade jag och log.
Mimmi tog fram sin kamera och jag kom på att min fortfarande var kvar i Liams rum. Problemet med det var att jag inte hade någon nyckel dit.
“Min kamera är i Liams rum”, sa jag och kollade ner i golvet.
Det gjorde ont att säga hans namn.
“Ok, men jag kan säga till Zayn att han kommer med nyckeln”, sa Mimmi och försökte få mig på bättre humör.
Jag var verkligen glad att jag hade en kompis som henne. Hon tog upp sin mobil och skrev till honom. Några sekunder senare pep hennes mobil till.
“Ja, just det”, sa hon och kollade upp på mig, “De är på någon tidning och gör en intervju”
“Åh”, sa jag och nickade, “Men vi kan ju använda din kamera”
“Ja, det är klart”, svarade Mimmi och vi gick ut ur hotellrummet.
Hon låste dörren, medan jag gick fram till hissen. Mimmi var snart bredvid mig och hissdörrarna öppnades strax efter det. Vi åkte ner till entrén och gick sedan ut ur byggnaden. Vi tog massa korta på allt möjligt. Bland annat på oss själva, fast de korten behöver ju ingen se. När klockan var runt ett på dagen gick vi iväg för att äta på en restaurang, inte världens lyxigaste, men den räckte gott och väl för två tjejer som oss. Vi beställde våran mat och satte oss vid ett bord för två.
“Vi måste gå till Eiffeltornet sen!” utbrast Mimmi glatt
“Det måste vi”, svarade jag och log.
Egentligen ville jag inte alls dit, men jag visste att Mimmi ville det så himla mycket. Våran mat kom och vi åt upp den under tystnad, eftersom vi både två var väldigt hungriga. När vi var klara gick vi ut och vinkade åt en taxi. Det stannade en vid oss rätt snart. Vi gick in och satte oss både två i baksätet.
“The Eiffeltower”, sa jag till chauffören.
Han nickade mot mig och startade bilen. Efter Frankrike skulle vi till Spanien, och eftersom jag läste spanska i skolan, kanske jag skulle lära mig lite mer där? Det hade ju varit skönt att kunna franska nu. När vi var framme vid Eiffeltornet betalade vi chauffören och gick sedan ut ur taxin.
“Wow”, sa Mimmi med stora ögon, “Det är ju ännu finare i verkligheten!”
Jag log mot henne, men sa inget. Hon tog snabbt upp sin kamera och tog hur många kort som helst.
“Kom”, sa Mimmi, “Vi går upp i det”
Hon gick iväg och jag hade inget annat val än att följa med. Höjder var inte riktigt min starka sida, rättare sagt en av mina rädslor, men jag följde med för Mimmis skull. Hon tog kort på utsikten och sen några på mig när jag var där uppe.
“Jag måste ha kort på dig när du är på Eiffeltornet, Becky! Du är ju höjdrädd”, sa hon och log mot mig.
“Visst”, sa jag och suckade, det var ingen idé att ge upp.
Jag ställde mig med armarna på räcket, och kollade in i kameran.
När vi hade gått runt lite i Paris för att ta kort, blev vi trötta i benen och bestämde oss för att gå tillbaka till hotellet.
“Du får skicka bilderna till mig sen, eller föra in dem på min dator”, sa jag
“Det ska jag”, svarade Mimmi och log mot mig.
“Hey girls!” sa en röst som jag mycket väl kände igen, Louis.
“Hi”, hälsade jag och Mimmi tillbaka.
“Are you finished with the interview?” frågade hon
“Yes, we wouldn’t be here otherwise would we?” sa Harry och vi skrattade.
Vi gick iväg till hotellet alla sju, och jag ignorerade Liam hela vägen. Eller ja, han sa ju ingenting heller. När vi kom till hotellet följde jag istället med Louis, Niall och Harry till Louis rum. Det såg precis likadant ut som Harrys.
“Twitter-time”, sa Niall samtidigt som han tog upp sin iPhone, antagligen för att gå in på twitter.
“So, what should we do?” frågade Louis
“I don’t know”, svarade jag.
“Becky, I want to talk to you”, sa Harry och jag kollade på honom isället för på Louis
“Sure, talk”, sa jag och kollade in i hans ögon
“In private”, sa han menande.
Jag nickade. Han sa inget, men gick iväg mot dörren, så jag följde efter honom. Vi gick ut ur rummet och in till korridoren. Jag trodde vi skulle gå till Harrys rum men vi stannade här ute.
“I know it was wrong kissing you”, började han, “But I did it because I wanted to”
Jag visste inte vad jag skulle säga, så jag kollade istället ner i golvet.
“I really like you, Becky”, fortsatte han, “Can’t we...”
Hans röst dog bort, men sedan började han prata igen, “Can’t we... please, look up at me, Becky”
Jag kollade in i hans grönblåa ögon. De var fina, det fanns ingen jag kunde lura. Hela Harry var fin, men han var inte Liam.
“What?” frågade jag och kollade undrande på honom
“Can’t we try?”
“Try what?”
“Try to be a couple”, förklarade Harry, “You and me, you know”
Fan. Vad skulle jag svara på det här? Jag kollade återigen ner i golvet.
“Look, I know you like Liam”, sa Harry, “But can’t you give me a chance?”
Det var som en film eller något, men jag hade inget manus. Jag hade ingen aning om vad jag skulle svara på det här. Skulle jag ge Harry en chans, eller inte? Jag älskar Liam, men tänk om det aldrig mer skulle bli vi? Det kanske var lika bra att ge honom en chans ändå. Jag kollade upp på honom och nickade.
“I guess I could give you chance”, svarade jag och log mot honom
Han såg lättad ut.
“Really?”
Nu var den där blicken starkare än i vanliga fall.
“Really”, försäkrade jag honom och log.
Han tog sin ena hand på min höft och den andra på min kind, sedan kysste han mig. Jag kysste tillbaka och tog mina händer på hans axlar. Jag kände att han log när han kysste mig och det gjorde jag med. Jag hörde hur hissdörrarna bakom oss stängdes igen.
“Really Harry?” det var Zayns röst.
Jag hoppas för allt i världen att det bara var Zayn som var där. Jag och Harry gled ifrån varandra. Jag släppte taget om honom och han om mig. Jag vände mig om för att kolla om det var någon mer än Zayn där. Med min otur så stod det såklart en person bredvid honom, och den personen var Liam.
Kommentera vad ni tycker! :)
Och till dig som ville vara en sådan som ger idéer, kan jag få din email isåfall?
2011-08-09 | 13:57:33
Har du en novellblogg? Läs det här då!
Jag har bestämt mig för att inte länka till någon mer, men jag har fått en liten idé.
Som om ni har en novellblogg, så kan ni kommentera med eran email. Skriv den i kommentaren, eller i fältet "E-postadress"
Det kommer inte att påverka din novell eller något sådant, utan istället kanske ge den mer läsare.
Jag förklarar vad jag vill i ett mail till er, om ni är intresserade.
Kapitel 26 kommer upp idag, det lovar jag!
Och glöm inte att läs min andra novell, här.
2011-08-08 | 19:36:00
Svar på kommentar:
jaa, självklart :)
What Makes You Beautiful är en helt annan, och jag kommer skriva både två.
What Makes You Beautiful är en helt annan, och jag kommer skriva både två.
2011-08-08 | 18:56:03
What Makes You Beautiful...
Hejsan kära bloggläsare.
Jag tänkte bara meddela er om att jag ska försöka få upp nästa kapitel ikväll, annars kommer det absolut upp imorgon.
Jag tänkte bara meddela er om att jag ska försöka få upp nästa kapitel ikväll, annars kommer det absolut upp imorgon.
Och då undrar ni kanske över rubriken?
Den har inget att göra med singeln
Jo, det är så här att jag fick en idé förut om att skriva en till novell.
Jag har startat en som heter What Makes You Beautiful :)
Jag har startat en som heter What Makes You Beautiful :)
Inget kapitel är uppe än, men jag ska göra ett inlägg med handlingen, så ni kan ju gå in och läsa och se om ni tror det kommer bli bra? Om ingen är intresserad av att läsa, så skriver jag den kanske inte. Men gå in och kika!
2011-08-08 | 00:33:06
Kapitel 25 - It's over.
Det blev inte riktigt så långt kapitel den här gången, men hoppas ni nöjer er ;)
Tidigare: Jag kollade framför mig. Eiffeltornet. Vi gick och ställde oss under det.
“It’s beautiful”, sa jag, “Just like I imagined”
Jag kollade på Harry. Han nickade. Vi hade djup ögonkontakt.
“Let’s make the rumours true”, sa han och jag visste vad som väntade.
Han tog sina armar runt min midja och kysste mig. Jag vet inte varför jag inte sa ifrån, jag kysste istället tillbaka. Vi gled ifrån varandra. Där var den igen, den där blicken. Jag visste vad den betydde nu. Mimmi hade haft rätt. Harry var kär i mig.
“No, I’m sorry. I shouldn’t have done that”
“It’s ok”, sa jag, “Let’s not tell anyone”
“Yeah, we’ll not tell anyone”, sa Harry, “It’ll be our little secret”
Nu försvann den där blicken igen. Han kollade fortfarande på mig, men på ett annat sätt.
“Yeah, right”, sa jag, “We should probably be heading back to the hotel now”
Harry nickade. Vi gick iväg mot hotellet. Hela vägen dit sjöng han tyst på Dirty Little Secret av The All-American Rejects. Jag ignorerade det. Vi sa nästan ingenting på vägen tillbaka till hotellet. Jag tog upp min mobil och smsade till Mimmi
“Kan jag sova hos dig i natt eller är du med Zayn? :) xx”
Jag kände snart att mobilen vibrerade.
“Zayn ville sova här... men du kan väl stanna med Harry i natt? :)”
“Jo visst”, svarade jag.
Fast nej, nej, nej, ville jag egentligen skriva.
“Harry?” tilltalade jag
“Yes, Becky?” han kollade undrade på mig
“Can I stay with you tonight?” frågade jag, “I mean, I could sleep on the couch”
“Sure”, svarade Harry och log mot mig.
Blicken. Den var där igen. Gud, vad jag störde mig på den. Jag visste verkligen inte vad jag skulle göra. Harry gillade mig, jag gillade Liam. Allting hade helt plötsligt blivit så krångligt. Vi kom tillslut fram till hotellet och åkte upp till Harrys rum. Det var runt midnatt, så vi gick och la oss på nästan en gång.
Jag vaknade av att mobilen vibrerade på golvet. Jag öppnade ögon och sträckte ner handen från soffan. Jag tog upp mobilen. Klockan var tio. Jag läste det nya smset, som var från Liam
“It’s officially over”
Jag reagerade inte på det först, eftersom jag fortfarande var så trött. Jag läste texten om och om igen. Jag kände efter ett tag hur mina ögon började bränna till. Liam hade gjort slut med mig. Jag satte mig upp i soffan.
“Can’t we talk about it?” skickade jag som svar
Jag hörde hur dörren till köket öppnades och Harry kom ut.
“Morning! I’ve-” började han men avbröt sedan sig själv.
Han stod och kollade på mig ett tag.
“What’s wrong?” undrade han samtidigt som han satte sig ner bredvid mig.
“Liam, he...” började jag, men min röst bröts, “It’s over”
“Why?” frågade Harry
“I don’t-” jag blev avrbuten av att min mobil vibrerade igen.
Jag tog upp den och läste.
“I saw that picture of you and Harry, by the Eiffel tower”
Nej! Paparazzis, igen. Såklart, de var överallt. Jag visade smset för Harry.
“Hey, I’m sorry”, sa han när han såg att jag hade börjat gråta. Jag grät inte så mycket, men det rann tårar nedför mina kinder, “I shouldn’t have done it. I don’t know what was going through my mind”
“It’s ok. It has already happened”, sa jag.
Fast det var såklart inte ok, inte alls. Varför hade han varit tvungen att kyssa mig? Och varför precis under Eiffeltornet? Och varför var det alltid paparazzis där? Harry tog fram sin hand och torkade mina tårar.
“Are you sure?” frågade han sedan
“Yeah”, ljög jag, “I think I just need to go over and talk to Mimmi right now”
Harry nickade mot mig. Vi sa hejdå till varandra och jag gick ut ur hotellrummet. Jag gick mot hissen och väntade på att den skulle komma. Det tog inte så lång stund för den att komma. Dörrarna öppnades och det första jag såg var Liams ögon. De såg rätt in i mina. Hurra! Precis den personen jag hade hoppats på, eller inte. Zayn var också i hissen. Jag kollade på honom.
“Where’s Mimmi?” frågade jag
“In her room”, svarade Zayn
Jag nickade. De gick ut ur hissen.
“Please, don’t hurt Harry”, sa jag snabbt.
Jag visste inte varför jag sa det. De skulle ju självklart inte göra Harry något, men det kom bara ut ur mig. Liam vände sig om och kollade på mig.
“Cause you care so much about your new hot boyfriend?” sa han och jag hörde på hans röst att han var svartsjuk. Dörrarna till hissen åkte igen och jag tryckte på våning två. Jag kände hur tårarna kom tillbaka. Så fort dörrarna öppnades sprang jag in i Mimmis rum. Hon mötte mig på en gång.
“Han gjorde slut”, sa jag ledsamt.
“Ja, vad tror du?” sa Mimmi och kollade menande på mig, “Du kan ju inte bara gå och kyssa en av hans bästa kompisar sådär”
“Men det var ju Harry som kysste mig!” sa jag
“Har du ens sätt bilden, Becky?” frågade hon
Jag kollade ner i golvet. Det hade jag faktiskt inte. Jag skakade sakta på huvudet.
“Kom”, sa hon och jag gick efter henne.
Hon satte på sin dator och gick in på tumblr. Hon sökte på Harky. Bilden var det första som kom upp. Det var när Harry höll om min midja och jag höll honom runt nacken. Jag ångrade verkligen att jag hade kysst honom tillbaka. Jag läste vad några hade skrivit till bilden.
“I hate her”
“I like her better with Liam”
“Team Harky here!”
“She belongs to Harry”
“Lol guys, she belongs to nobody. I hate her!”
“Förstår du varför Liam är sårad?” frågade Mimmi
Jag nickade.
“Men det är inget mellan mig och Harry”, sa jag, “Tror jag”
“Och det är just det där tror jag som gör Liam så osäker”, sa hon.
Jag visste redan det. Jag hade förstått det för längesen, eller ja, sen jag gick smset.
Glöm inte att slänga in en kommentar! :) Ni får mer än gärna ge idéer också. Vad tror ni kommer hända?
Vad vill ni ska hända?
2011-08-05 | 23:56:33
Kapitel 24 - Konsert och Eiffeltornet
Här är kapitel 24 :) Kapitel 25 kommer antingen på söndag eller måndag, för imorgon har jag inte så mycket tillgång till internet.
Tidigare: Dörren öppnades snart av en kille med lockigt hår, Harry.
“Hi Becky”, sa han glatt
“Hi”, sa jag tillbaka.
Hans leende försvann.
“Have you been crying?” undrade han
Hur kunde han se det, undrade jag.
“Yeah...” sa jag, lite osäkert
“What’s wrong”, frågade han och kollade mig i ögonen.
Jag skakade bara på huvudet.
“Let’s go inside”, sa han till mig och vi gick in i rummet.
Harrys rum var lite mindre än vårat, men såg ändå ungefär likadant ut. Det var samma rum, de var bara lite mindre och så var det ju bara en enkelsäng. Jag gick efter Harry till köket.
“Sit”, sa han och nickade mot en av köksstolarna.Jag gick och satte mig på stolen, som stod vi bordet. Det var till skillnad från mitt och Liams rum, bara två stolar här. Harry satte sig mittemot mig.
“So, what’s wrong?” frågade han och kollade mig i ögonen
“It’s Liam”, svarade jag och suckade förtvivlat
“What did he do?” undrade Harry
Han kollade på mig som om han hade all tid i världen att lyssna på mig.
“He’s angry at me”, sa jag och svalde, “We had a fight”
Harrys ögon lyste på något sätt till, det var den där blicken jag inte kunde tyda.
“What about?” han rynkade på pannan
Det kändes bra att ha någon som ville lyssna på mig, men jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
“Well, that’s the thing”, svarade jag, “I don’t know”
“What did he say then?” frågade Harry lite förvirrat
“He yelled ‘How could you do this to me’”, svarade jag, “But I don’t know why”
“And what did he do before he got angry?” undrade Harry
“Oh, Harry, you’re the man of many questions”, skämtade jag, “Well, he had an ask Liam-session”
“Let’s check twitter then!” sa Harry och tog fram sin mobil.
Såklart! Twitter, varför hade jag inte tänkt på det? Jag reste mig upp och ställde mig bredvid Harry, som fortfarande satt ner. Han loggade in på twitter.
“Harky? What’s Harky?” frågade jag när jag såg att det var en av trenderna i England
“I don’t know”, svarade Harry och tryckte på det.
Jag läste några tweet.
“@Harry_Styles and @BeckyBieber1D are so cute together! I love Harky!”
“Harky is the cutest couple ever! :)”
“Harky? I thought it was Lecky for Liam and Becky?”
“Have you seen the pictures of Harky!? Check them out here: twitpic.com/2463549”
Harry tryckte på länken. Det var en bild på mig och han från när vi var på bio i Norge. Någon hade tagit kort på när vi höll hand! Harry kollade upp på mig och jag mötte hans ögon. Det var den där blicken igen.
“I think I should go”, sa jag snabbt, “Thank you for everything, really. But I need to go. It’s the concert tomorrow and I should probably go to sleep”
“Yeah, you’re right”, sa Harry, “Bye!”
Jag sa hejdå till honom och gick ut från rummet. Jag fattade varför Liam var sur, men ingenting hade ju hänt. Jag ville prata med honom, men om jag gjorde det nu skulle det kännas som om jag pratade om det för tidigt. Det var nog bättre att vänta till efter konserten imorgon. Jag gick till Mimmis rum. Hon var fortfarande kvar där inne.
“Du ser gladare ut!” sa hon till mig, “Vad gjorde du?”
“Jag pratade med Harry”, svarade jag, “Jag vet varför Liam är sur”
“Varför?” undrade Mimmi
“Några paparazzis tog kort på mig och Harry i Norge, och nu pratar alla om ‘Harky’ som är mitt och Harrys namn”, sa jag och var nog inte riktigt så glad som Mimmi trott.
Visst, det var skönt att få veta varför Liam var arg, och också att kunna prata med någon, men jag var fortfarande förstörd på insidan. Liam trodde att jag hade varit otrogen mot honom med Harry!
Jag fick sova hos Mimmi, medan Zayn sov hos Liam.
Dagen efter gick rätt snabbt. Det regnade ut, så jag och Mimmi var inne och kollade på lite olika filmer hela dagen. Killarna skulle, som vanligt, ha konserten klockan sju på kvällen och vi skulle vara där vid tretiden. Eftersom klockan idag gick rätt fort så var den snart halv tre. Jag och Mimmi gjorde oss iordning och gick sedan ut ur hotellrummet. Zayn och Liam kom mot oss. Mimmi gick fram till Zayn, medan jag stod kvar vid dörren till vårat rum. Jag kollade mot hissen, där Harry kom ut. Bra, precis vad jag behövde. Jag kände att Liam kollade på mig. Harry kom fram till mig.
“You ready?” frågade han
“For the show?” undrade jag, men väntade inte på svar, “Of course!”
Hissdörrarna öppnades en gång till och Louis och Niall kom ut.
“Let’s go!” sa de och vi gick alla ut till Limousinen.
Jag satte mig på ena sidan med Niall, Louis och Harry, medan Liam satt på andra sidan med Mimmi och Zayn. Vi var som två sidor igen, Zayn var säkert på Liams sida. Mimmi var på bådes. Däremot hade jag den här gången Louis på min sida. Så fort vi var framme vid arenan gick vi ut ur Limousinen och möttes av fans. Som tur var så var det stängsel runt oss, så de kunde inte komma in till oss. Killarna gick fram och skrev lite autografer, medan jag och Mimmi gick in i arenan och bakom scenen. Killarna kom så snart de var färdiga. De gjorde meet&greet och övade sedan på några låtar. Klockan närmade sig sju och jag hörde hur arenan fylldes med folk. Killarna gick iväg, för att gå ut på scenen. Det var några tjejer här bakom, som hade backstagepass. När killarna hade kommit till ungefär tredje låten, så kom två brunetter fram till mig.
“Hi!” sa de glatt
“Are you Liams girlfriend!?” frågade den ena, “Or are you Harrys?”
“Uhm... Hello”, sa jag tillbaka, “I... I’m Liams girlfriend”
Vad skulle jag svara då? Jag visste inte om jag och Liam hade gjort slut, vi bråkade ju faktiskt bara. Och han trodde visserligen att jag hade varit otrogen, kanske var det slut ändå?
“My name is Jennifer”, sa den andra tjejen, “Excuse my friend, Sara, she’s always like this”
“It’s ok”, sa jag, “I’m-”
“You’re Becky”, avbröt Sara mig.
Jag log mot henne och nickade. De stannade vid mig och pratade ett tag. De var verkligen jättesnälla. De gick iväg efter ett tag, eftersom de hade sett Savan, och ville prata med honom. Jag hörde hur Niall pratade om att de skulle ta upp fem lyckliga tjejer på scenen. Snart kom de in och hämtade stolarna, men de var snabbt ute på scenen igen. Jag såg hur några tjejer kom in, lika glada som vanligt. Lika glad som jag hade varit när jag stått där. De gick ut på scenen och kom sedan tillbaka och var ännu gladare. Konserten var snart slut.
“Thank you for coming!” hörde jag Liams röst säga
“We love you!” hörde jag Harrys röst
De gick av scenen och träffade backstagepass-tjejerna.
Efter ett tag kom Harry fram till mig.
“Want to go for a walk?” frågade han och log mot mig
“Yeah, sure”, svarade jag och log tillbaka.
Han sträckte ner sin hand till mig och jag tog emot den, men jag släppte den så fort jag rest mig upp. Vi gick ut ur arenan och började gå.
“How was tonight?” undrade jag
“It was incredible”, svarade Harry, “I didn’t think we had this much fans in France”
“Me neither actually”, sa jag och log mot hon.
Himlen var lilablå, och solen hade precis gått ner.
“How do you feel?” frågade Harry
“I’m ok”, svarade jag, “It was so nice of you to listen to me”
“That’s what friends are for”, sa han
“But your a friend of Liams too”, sa jag.
Det gjorde ont i mig när jag sa hans namn, men jag ignorerade det.
“Yeah”, sa Harry, “But you knocked on my door, crying. I couldn’t just go over to Liam and be like ‘Hey mate, what’s up? Becky’s depressed what happend?’”
“Haha, yeah”, svarade jag, “I guess your right”
“Look where we are”, sa Harry.
Jag kollade framför mig. Eiffeltornet. Vi gick och ställde oss under det.
“It’s beautiful”, sa jag, “Just like I imagined”
Jag kollade på Harry. Han nickade. Vi hade djup ögonkontakt.
“Let’s make the rumours true”, sa han och jag visste vad som väntade.
Han tog sina armar runt min midja och kysste mig. Jag vet inte varför jag inte sa ifrån, jag kysste istället tillbaka. Jag hade fått en kyss under Eiffeltornet, precis som jag velat, men av fel person. Vi gled ifrån varandra. Där var den igen, den där blicken. Jag visste vad den betydde nu. Mimmi hade haft rätt. Harry var kär i mig.
Kommentera :) Era kommentarer gör det roligare att skriva!
2011-08-05 | 19:50:32
What Makes You Beautiful :) - Kapitel 24 kommer senare!
Jag är snart färdig med nästa kapitel! :)
Här har ni något att lyssna på så länge ;)
2011-08-04 | 23:56:16
Kapitel 23 - #AskLiam
Hej :) Här är kapitel 23!
Tidigare: “Maybe we should get back to hotel”, sa Mimmi
“I think we should”, sa Zayn
Vi styrde våra steg mot hotellet, som inte låg så långt bort. Vi gick till hissen och åkte upp till våning två. Sedan sa vi hejdå till varandra och gick till våra rum.
“I don’t know, I think I’m gonna check my twitter”, svarade jag
“Yeah, me too”, sa han.
Jag var redan på väg mot min resväska för att ta ut datorn. Liam gick istället in i köket, eftersom hans dator låg där inne. Jag drog upp dragkedjan till väskan och tog fram min dator, sedan gick jag också in i köket. Jag satte på datorn och gick in på twitter.
“Thanks for today! :) xx” skrev jag.
Jag kollade mina mentions och svarade på lite frågor. Jag log när jag såg alla tweets om att jag och Liam är söta tillsammans. Självklart så fanns det också hatkommentarer om oss, men jag struntade i dem. Jag gick in på Liams twitter och läste det senaste tweetet.
“Hope u liked it xxx” stod det, han menade säkert halsbandet.
“@real_liam_payne i loved it :) x” svarade jag
Jag kollade upp på honom.
“I think I’m gonna do an ask Liam”, sa han
“Good idea”, sa jag till svar
Vi sa inget till varandra ett tag, vi bara satt vi våra datorer. Ingenting behövdes egentligen sägas, det räckte med att Liam satt bredvid mig, det var allt jag behövde. Jag kände hur mobilen vibrerade i fickan, så jag tog upp den. Det var ett sms från Mimmi.
“Vad stod det i ditt halsband? :) Jag läste mitt nu!”
Jag hade halsbandet runt halsen, så jag öppnade det och läste en gång till.
“I love you, Rebecca. I don’t want to ever leave you. You’re everything to me. Yours, Liam xx. :) Vad skrev Zayn till dig då?” svarade jag henne
Jag fick ett snabbt svar.
“Mimmi, I can’t live without you. You’re beautiful and I love you! Yours forever, Zayn xx”
Jag log åt texten.
“I’m just gonna go to toilet”, sa jag sedan till Liam, eftersom jag faktiskt behövde gå på toa.
Han kollade inte upp utan nickade bara. Jag gick iväg mot badrummet. Jag låste dörren och gjorde det jag behövde. När jag hade tvättat händerna gick jag ut igen.
Liam stod i dörröppningen till köket. Han kollade på mig på ett speciellt sätt, jag kunde inte riktigt läsa av hans blick.
“How could you do that me?” sa han med en bruten röst
“What?” vad pratade han om?
“How could you?” hans röst var starkare, den här gången
“What do you mean?” frågade jag förtvivlat.
Hade jag gjort någonting? Var han arg på mig, isåfall, varför?
“You know what I mean!” sa han argt, med en hög röst.
Mina ögon förstorades. Jag fick inte ut några ord, utan skakade bara på huvudet.
“I don’t”, sa jag till slut
Hans ögon var mörkare än vanligt.
“Don’t lie to me!” den här gången skrek han det.
Jag kände hur jag var på väg att börja gråta. Jag skyndade mig mot dörren ut till korridoren, jag ville bara bort. Varför var han så arg på mig? Vad hade jag gjort? Så fort jag stängt dörren började jag gråta. Jag hade inte gjort någonting och jag fattade inte alls varför han var sur. Jag hörde hur dörren till rummet bredvid öppnades. Jag kollade upp och min blick mötte Mimmis. Hon gick fram och kramade mig.
“Vad är det?” frågade hon oroligt
“Liam är arg på mig”, snyftade jag fram.
Jag grät kanske mer än vad jag egentligen behövde, men han var verkligen arg.
“Varför?” undrade Mimmi
“Jag vet inte”, svarade jag och ryckte svagt på axlarna
“Kom”, sa hon och tog min hand.
Vi gick in till hennes och Zayns rum.
“Sätt dig i soffan”, sa hon till mig och jag lydde henne.
Hon gick in i köket och pratade med någon, antagligen Zayn. Jag hörde inte vad hon sa, men jag brydde mig inte så mycket heller. Jag var helt bruten. Jag trodde inte Liam kunde bli så arg. Jag såg hur Zayn kom in i rummet, han gick direkt till dörren ut till korridoren. Mimmi kom och satte sig bredvid mig i soffan.
“Varför är han arg på dig?” frågade Mimmi
“Jag vet faktiskt inte”, sa jag och skakade på huvudet, “Jag var på toa, och när jag kom ut började han skrika på mig. Han frågade hur jag kunde göra så mot honom”
Mimmi kollade undrande på mig.
“Göra vadå?”
Jag ryckte på axlarna.
“Det är ju det jag inte vet!” jag kände hur ögonen brände till och jag började gråta igen.
Mimmi kramade om mig.
“Prata med honom”, sa hon till mig, samtidigt som hon höll om mig
“Nej, inte när han blir så sur för ingenting!” sa jag tillbaka till Mimmi
“Zayn är och pratar med honom, så jag kan prata med Zayn senare”, sa Mimmi
“Va?” frågade jag, som inte var helt säker på vad hon menade
“Liam kommer berätta för Zayn vad som hände så jag kan ju prata med Zayn sen”, förklarade Mimmi
“Visst”, sa jag
“Vi kanske ska gå till Harry, Louis och Niall? Så att du blir på bättre humör”, föreslog Mimmi
“Jo, men du behöver inte följa med om du inte vill”, svarade jag
“Är du säker?” undrade hon
“Helt säker”, sa jag och log svagt.
Jag fejklog inte, men jag hade precis gråtit och jag var fortfarande förstörd på insidan.
“Ok”, svarade hon och log tillbaka
Jag gick snabbt in på badrummet för att kolla mig i spegeln. Det syndes inte så mycket att jag hade gråtit. Jag var lite röd i ögonen bara. Jag gick ut ur badrummet och sa hejdå till Mimmi, sedan lämnade jag hotellrummet.
Jag kom ihåg att Harry hade något av de första rummen på våning tre, så jag gick mot hissen och åkte upp en våning. Jag gick sedan ut ur den, och hoppades på att Harry hade rum nummer ett. Jag knackade iallafall på. Dörren öppnades snart av en kille med lockigt hår, Harry.
“Hi Becky”, sa han glatt
“Hi”, sa jag tillbaka.
Hans leende försvann.
“Have you been crying?” undrade han
Hur kunde han se det, undrade jag.
“Yeah...” sa jag, lite osäkert
“What’s wrong”, frågade han och kollade mig i ögonen.
Jag skakade bara på huvudet.
“Let’s go inside”, sa han till mig och vi gick in i rummet.
Kommentera! :)
2011-08-02 | 22:08:55
Kapitel 22 - I love you, Rebecca. I don't want to ever leave you
Hej! :) Jag försöker uppdatera så ofta jag kan! Så det blir ungefär varje/varannan dag. Här är kapitel 22!
Tidigare: “So what do you think of France?” frågade Liam
“Let’s see, I haven’t done that much yet”, svarade jag, “Taxi and this hotel”
“What do you think of the hotel, then?”
“It’s beautiful”, sa jag
“Just like you then”, sa Liam och kysste mig
“Let’s see, I haven’t done that much yet”, svarade jag, “Taxi and this hotel”
“What do you think of the hotel, then?”
“It’s beautiful”, sa jag
“Just like you then”, sa Liam och kysste mig
Jag och Liam satt i köket någon timme senare, när jag hörde att dörren till hotellrummet öppnades.
“Becky?” det var Mimmi
Jag reste mig upp från stolen och gick iväg till hallen.
“Mimmi”, sa jag, “Vad är det?”
“Vill du följa med och shoppa?” frågade Mimmi och log stort
“Såklart jag vill!” svarade jag.
Man sa ju inte nej till att shoppa i Paris.
“Zayn följer med om Liam gör det”, fortsatte Mimmi
“Haha, så ska de bara våra saker eller?” undrade jag, fast svaret var självklart, “Jag ska fråga Liam, vänta här”
Jag gick tillbaka till köket. Liam satt fortfarande vid bordet. Han grejade med sin mobil, han var antagligen inne på twitter. Han kollade upp på mig när han hörde att jag kom in i rummet.
“What did she say?” undrade han
“She asked if we’d like to go shopping with her and Zayn”, förklarade jag
“Well, do you want to?” frågade Liam
“Of course”, svarade jag, “But do you?”
“Anything for you, babe”, sa han och reste på sig
“Aw, you’re so sweet”, sa jag och gick fram till honom.
Jag gav honom en lång kram. Det kändes så rätt, att vara i Liams armar.
“I love you”, viskade jag till honom och log
“I love you more, Becky”, sa han.
Jag hörde på hans röst att han också log. Jag gick och hämtade min kamera och min handväska, medan Liam gick till Mimmi. När jag hade tagit med allt jag behövde, gick vi bort till Zayn. Mimmi och Zayns rum såg ut precis likadant som mitt och Liams. Mimmi gick in och hämtade sin väska.
“Let’s go”, sa hon sedan när hon var tillbaka.
Vi gick till hissen och åkte ner en våning. Så fort vi gick ut ur hissen såg vi att det stod ett tiotal fans utanför, eftersom väggen var av glas.
“Are you sure you want to go out?” frågade Liam mig och Mimmi
“Yeah”, svarade jag, “They’re just fans, I know how they feel”
Mimmi höll med mig. Vi gick mot dörren och tjejerna utanför såg att Liam och Zayn kom ut. Vi fick stanna i kanske en halvtimme för att de skulle ta kort och få autografer. När de var klara gick vi iväg mot stan. Vi gick in i den första gallerian vi såg. Jag och Mimmi sprang i den första klädaffären vi hittade. Vi skyndade oss till damavdelningen. Liam och Zayn kom efter oss, och tog det mycket lugnare. De gick sedan iväg till herravdelningen. Jag kollade igenom några t-shirtar, och såg en på One Direction. Jag började skratta, jag vet inte riktigt varför, men det gjorde jag.
“Mimmi, den här måste vi köpa”, sa jag och hörde hur hennes fotsteg närmade sig.
“Vadå för nåt?” frågade hon.
Jag visade henne t-shirten. Mimmi log mot mig och nickade.
“Ja, det måste vi absolut”, sa hon
Vi tog två stycken och fortsatte sedan kolla runt. Jag köpte inget mer i den affären, men Mimmi köpte ett par shorts också. Vi gick iväg till kassan och betalade. Efter det gick vill herravdelningen för att leta upp Zayn och Liam. Det var inte så svårt att hitta dem, efter som det stod några tjejer runt dem. One Direction var nog rätt stora i Frankrike. Tillslut fick Zayn och Liam syn på oss och sa hejdå till fansen. Liam tog tag i min hand och vi gick ut ur affären.
“What did you buy?” undrade han
Jag tog upp t-shirten på killarna, som jag köpt.
“This”, sa jag och skrattade
“Nice”, sa han och blinkade med ena ögat mot mig.
Han drog mig närmare honom och gav mig en kyss. Vi gick in i några mer affärer och tillslut tröttnade killarna. Jag och Mimmi fortsatte kolla runt i några affärer, medan Liam och Zayn satte sig på en bänk utanför. Jag köpte rätt mycket kläder och det gjorde även Mimmi. När vi hade gått en timme utan killarna gick vi ut till bänken där de hade suttit, men de var inte där längre.
“Vart tror du de är?” frågade jag Mimmi och suckade
“Där”, sa Mimmi och pekade.
Jag följde hennes finger med blicken. Det var fullt med tjejer på ett ställe, men jag såg varken Zayn eller Liam. De var säkert där, någonstans. Jag och Mimmi styrde dit stegen. Vi försökte tränga oss igenom tjejhorden, men vi kunde fortfarande inte se dem. Jag kände hur två armar tog tag runt min midja och drog sig till mig.
“I’m here”, det var Liams röst.
“Where’s Zayn?” frågade Mimmi oroligt
“There”, sa Liam och nickade mot Zayn
Vi gick fram till honom. De sa hejdå till fansen, och vi gick ut från gallerian. Bredvid den låg ett litet mysigt café, som vi bestämde oss för att gå in på.
“Order something for me and Mimmi and we’ll find a table”, sa jag till Liam
“Sure”, svarade han
Jag och Mimmi gick iväg för att leta upp ett bord. Vi tog ett som stod bredvid ett fönster i ett hörn. Det var ett mysigt café med svarta vägger och mörkt trägolv. På alla bord stod minst ett stearinljus, det berodde på hur stort bordet var. Det var också några lyktor som satt på väggen på några ställen. Liam och Zayn var snart tillbaka. De hade köpt fyra chokladbakelser.
“Is this good enough?” frågade Liam, lite osäkert
“It’s perfect”, sa jag och log mot honom.
Han och Zayn satte sig ned och gav oss våra bakelser.
“Before you eat, I want to give you something”, sa Liam och jag hörde att Zayn sa samma sak till Mimmi
“What?” undrade jag och log fortfarande mot honom
Han tog upp en ask ur sin ficka.
“This”, sa han och gav den till mig.
Jag öppnade den. Det var ett berlockhalsband som var format som ett hjärta.
“Open it”, bad han mig
Jag öppnade hjärtat. Det låg en lapp där inne.
“I love you, Rebecca. I don’t want to ever leave you. You’re everything to me. Yours, Liam xx”
Jag log åt texten och kollade sen upp i Liams bruna ögon. Jag kramade om honom.
“I love you, too, Liam”, sa jag glatt och gav honom en snabb kyss.
Vi åt upp våra bakelser och lämnade sedan cafét.
“Maybe we should get back to hotel”, sa Mimmi
“I think we should”, sa Zayn
Vi styrde våra steg mot hotellet, som inte låg så långt bort. Vi gick till hissen och åkte upp till våning två. Sedan sa vi hejdå till varandra och gick till våra rum.
Jag reste mig upp från stolen och gick iväg till hallen.
“Mimmi”, sa jag, “Vad är det?”
“Vill du följa med och shoppa?” frågade Mimmi och log stort
“Såklart jag vill!” svarade jag.
Man sa ju inte nej till att shoppa i Paris.
“Zayn följer med om Liam gör det”, fortsatte Mimmi
“Haha, så ska de bara våra saker eller?” undrade jag, fast svaret var självklart, “Jag ska fråga Liam, vänta här”
Jag gick tillbaka till köket. Liam satt fortfarande vid bordet. Han grejade med sin mobil, han var antagligen inne på twitter. Han kollade upp på mig när han hörde att jag kom in i rummet.
“What did she say?” undrade han
“She asked if we’d like to go shopping with her and Zayn”, förklarade jag
“Well, do you want to?” frågade Liam
“Of course”, svarade jag, “But do you?”
“Anything for you, babe”, sa han och reste på sig
“Aw, you’re so sweet”, sa jag och gick fram till honom.
Jag gav honom en lång kram. Det kändes så rätt, att vara i Liams armar.
“I love you”, viskade jag till honom och log
“I love you more, Becky”, sa han.
Jag hörde på hans röst att han också log. Jag gick och hämtade min kamera och min handväska, medan Liam gick till Mimmi. När jag hade tagit med allt jag behövde, gick vi bort till Zayn. Mimmi och Zayns rum såg ut precis likadant som mitt och Liams. Mimmi gick in och hämtade sin väska.
“Let’s go”, sa hon sedan när hon var tillbaka.
Vi gick till hissen och åkte ner en våning. Så fort vi gick ut ur hissen såg vi att det stod ett tiotal fans utanför, eftersom väggen var av glas.
“Are you sure you want to go out?” frågade Liam mig och Mimmi
“Yeah”, svarade jag, “They’re just fans, I know how they feel”
Mimmi höll med mig. Vi gick mot dörren och tjejerna utanför såg att Liam och Zayn kom ut. Vi fick stanna i kanske en halvtimme för att de skulle ta kort och få autografer. När de var klara gick vi iväg mot stan. Vi gick in i den första gallerian vi såg. Jag och Mimmi sprang i den första klädaffären vi hittade. Vi skyndade oss till damavdelningen. Liam och Zayn kom efter oss, och tog det mycket lugnare. De gick sedan iväg till herravdelningen. Jag kollade igenom några t-shirtar, och såg en på One Direction. Jag började skratta, jag vet inte riktigt varför, men det gjorde jag.
“Mimmi, den här måste vi köpa”, sa jag och hörde hur hennes fotsteg närmade sig.
“Vadå för nåt?” frågade hon.
Jag visade henne t-shirten. Mimmi log mot mig och nickade.
“Ja, det måste vi absolut”, sa hon
Vi tog två stycken och fortsatte sedan kolla runt. Jag köpte inget mer i den affären, men Mimmi köpte ett par shorts också. Vi gick iväg till kassan och betalade. Efter det gick vill herravdelningen för att leta upp Zayn och Liam. Det var inte så svårt att hitta dem, efter som det stod några tjejer runt dem. One Direction var nog rätt stora i Frankrike. Tillslut fick Zayn och Liam syn på oss och sa hejdå till fansen. Liam tog tag i min hand och vi gick ut ur affären.
“What did you buy?” undrade han
Jag tog upp t-shirten på killarna, som jag köpt.
“This”, sa jag och skrattade
“Nice”, sa han och blinkade med ena ögat mot mig.
Han drog mig närmare honom och gav mig en kyss. Vi gick in i några mer affärer och tillslut tröttnade killarna. Jag och Mimmi fortsatte kolla runt i några affärer, medan Liam och Zayn satte sig på en bänk utanför. Jag köpte rätt mycket kläder och det gjorde även Mimmi. När vi hade gått en timme utan killarna gick vi ut till bänken där de hade suttit, men de var inte där längre.
“Vart tror du de är?” frågade jag Mimmi och suckade
“Där”, sa Mimmi och pekade.
Jag följde hennes finger med blicken. Det var fullt med tjejer på ett ställe, men jag såg varken Zayn eller Liam. De var säkert där, någonstans. Jag och Mimmi styrde dit stegen. Vi försökte tränga oss igenom tjejhorden, men vi kunde fortfarande inte se dem. Jag kände hur två armar tog tag runt min midja och drog sig till mig.
“I’m here”, det var Liams röst.
“Where’s Zayn?” frågade Mimmi oroligt
“There”, sa Liam och nickade mot Zayn
Vi gick fram till honom. De sa hejdå till fansen, och vi gick ut från gallerian. Bredvid den låg ett litet mysigt café, som vi bestämde oss för att gå in på.
“Order something for me and Mimmi and we’ll find a table”, sa jag till Liam
“Sure”, svarade han
Jag och Mimmi gick iväg för att leta upp ett bord. Vi tog ett som stod bredvid ett fönster i ett hörn. Det var ett mysigt café med svarta vägger och mörkt trägolv. På alla bord stod minst ett stearinljus, det berodde på hur stort bordet var. Det var också några lyktor som satt på väggen på några ställen. Liam och Zayn var snart tillbaka. De hade köpt fyra chokladbakelser.
“Is this good enough?” frågade Liam, lite osäkert
“It’s perfect”, sa jag och log mot honom.
Han och Zayn satte sig ned och gav oss våra bakelser.
“Before you eat, I want to give you something”, sa Liam och jag hörde att Zayn sa samma sak till Mimmi
“What?” undrade jag och log fortfarande mot honom
Han tog upp en ask ur sin ficka.
“This”, sa han och gav den till mig.
Jag öppnade den. Det var ett berlockhalsband som var format som ett hjärta.
“Open it”, bad han mig
Jag öppnade hjärtat. Det låg en lapp där inne.
“I love you, Rebecca. I don’t want to ever leave you. You’re everything to me. Yours, Liam xx”
Jag log åt texten och kollade sen upp i Liams bruna ögon. Jag kramade om honom.
“I love you, too, Liam”, sa jag glatt och gav honom en snabb kyss.
Vi åt upp våra bakelser och lämnade sedan cafét.
“Maybe we should get back to hotel”, sa Mimmi
“I think we should”, sa Zayn
Vi styrde våra steg mot hotellet, som inte låg så långt bort. Vi gick till hissen och åkte upp till våning två. Sedan sa vi hejdå till varandra och gick till våra rum.
Glöm inte att lämna en kommentar! :)