2011-07-19 | 11:24:10
Kapitel 15 - Konsert i Tyskland
Hej, tack för alla kommentarer :) De gör mig verkligen jätteglad!
Här är kapitel 15!
Tidigare: “I told Liam”, började jag, Zayn höjde på ögonbrynen. Jag fortsatte prata, “He said the best thing was if you and me, both, told her, together”
Zayn förstod vad jag menade. Han höll med. Vi pratade ett tag och kom fram till att berätta före konserten imorgon.Vi sa godnatt och jag gick tillbaka till Liam.
“Thank you”, sa jag medan jag gav honom en kram.
“No problems, babe”, svarade han och kysste mina läppar.
Konserten skulle vara klockan sju ikväll med, precis som när vi varit i Norge. Jag tänkte tillbaka på det, det var ungefär två veckor sedan. Louis hade sjöng till mig, sa att jag var vacker, vilket han nog hade ändrat sig helt och hållet om. Jag hade vaknat vid niotiden av att Liam hade väckt mig. Han hade fått tjatat på mig ett tag, eftersom jag egentligen inte ville gå upp. Först försökte han med att säga att han aldrig mer skulle kyssa mig, det slutade med att jag gav honom en puss, och låg kvar i sängen. Jag gick tillslut med på det när han sa att han annars skulle tvinga mig och Louis att dela ett rum med varandra i Frankrike, vilket jag inte ville eftersom Louis var så sur på mig. Just nu var klockan runt två på eftermiddagen och vi skulle vara där borta om en timme. Där borta betyder då alltså på arenan. Jag och Mimmi skulle få vara backstage och jag och Zayn skulle berätta vad som hänt i köket för henne. Jag hoppades för allt i världen att hon inte skulle bli sur på mig. Jag stod och kollade ut genom ett av fönstren i hotellrummet, tänkte på hur allt skulle bli, hur allt kunde bli. Jag kände hur Liam kramade om mig bakifrån.
“What’s up, babe?”
Jag vände mig om och tänkte precis svara honom, men innan jag hann säga något kysste han mig. Jag log mot honom.
“Nothing, I’m just thinking”, svarade jag
“Of what?” undrade han
“Of you”, svarade jag och kysste honom igen
När klockan var kvart över tre var vi framme vid arenan. Jag letade upp Zayn, för att fråga honom om en sak. Jag hittade honom tillslut i logen, helt ensam. Jag gick fram till honom.
“Should we tell her before the meet&greet or after?” frågade jag
“After”, svarade Zayn efter att ha tänkt ett tag.
Vi gick ut ur logen och gick till de andra killarna, samt Mimmi. Vi pratade ett tag. De övade lite. Jag och Mimmi pratade om när vi hade varit i Norge på konserten. Snart var klockan runt fem och killarna skulle på meet&greet. Jag och Mimmi satt kvar backstage och väntade.
“Hur längesen var det, två veckor?” undrade Mimmi
“Jo, det var det”, svarade jag och log så riktigt jag kunde.
Två veckor sedan Mimmi träffade Zayn, två veckor sedan de började vara på gång. Två veckor sedan Louis sjöng till mig, två veckor sedan Louis sa att jag var veckor. Framför allt två veckor sedan jag träffade Liam. Det var som om Mimmi hade läst mina tankar på något sätt, hon kollade frågande på mig.
“Du, det där med Louis, vad var det?” undrade hon
“Eh...”, jag försökte komma på ett bra svar, “Jag kan berätta senare”
Det var det bästa jag kom på och det var ju faktiskt sant. Hon nickade, jag förstod inte riktigt vad hon menade med det, men jag sa ingenting.
Meet&Greet var slut och jag bestämde mig för att leta upp Zayn för att berätta. Jag gick igenom korridorerna bakom scenen. Jag öppnade deras loge, tänkte att han kanske var där inne. Men nej, där satt bara Louis. Han vände sig om när han hörde att dörren öppnades. Hans ögon mötte mina, när han såg att det var jag fick jag en hatblick. Snälla, Louis, varför var du så sur? Jag sa ingenting, utan stängde bara dörren. Jag såg sedan Niall och gick fram till honom.
“Niall, have you seen Zayn?” frågade jag
“Yeah, he went to toilet”, svarade han
“Thanks”, sa jag och gick iväg mot toaletten.
Det fanns bara en och dörren var låst. Jag knackade på.
“Zayn?” sa jag
“Yeah?” jag hörde att hans röst var annorlunda på något sätt, men jag visste inte riktigt hur
“I think we should tell her now”, förklarade jag
Jag såg hur dörren låstes upp, handtaget trycktes ner. Han kom ut.
“Zayn!” utbrast jag när jag såg att hans ögon var röda, “Have you been crying?”
“Yeah...” svarade han och kollade ner på golvet.
Han torkade bort några tårar och när han kollade upp igen syndes det inte att han hade gråtit.
“You ready?” frågade jag försiktigt
Han sa inget, bara nickade. Vi började gå för att leta upp Mimmi. Hon hade sagt att hon skulle sitta kvar bakom scenen, där vi satt förrut. Vi styrde stegen dit. Det första jag såg när vi närmade oss var Louis och Mimmi. När vi bara var några meter ifrån, såg jag att Mimmi var riktigt ledsen och sårad. Louis hade berättat. Hon gav mig en arg blick. Jag såg hur hon snabbt kom fram mot mig och ett tag trodde jag hon skulle slå till mig, men hon fortsatte bara gå i ett snabbt tempo förbi mig och Zayn. Jag hörde att hon hade börjat gråta. Louis gick förbi oss, med en riktig hatblick.
“See what you did!” sa han argt och följde sedan efter Mimmi.
Jag kollade på Zayn och väntade på att han skulle säga något, men istället såg jag att han var nära att börja gråta. Vilket han säkert inte skulle, men ni vet hur man ser i någons ögon om de är på väg att börja.
“I’m so sorry, Zayn!” sa jag, jag visste inte riktigt varför.
Jag kände hur tårarna även började tränga upp i mina ögon. Liam kom mot oss.
“How did it go?” undrade han
“Louis told her”, sa jag och lät mer ledsen än vad jag hade förväntat mig
Tårarna rann nedför mina kinder. Jag ville inte förlora Mimmi, för allt i världen! Liam gick fram till mig och höll om mig.
“It’s going to be ok”, sa han tröstande.
Jag skakade på huvudet, det skulle inte bli bra, inte den här gången. Liam stod kvar vid mig ett tag, men sedan gick han och gav även Zayn en stöttande kram. Jag såg i ögonvrån att Harry och Niall närmade sig oss. Jag torkade mina ögon, jag grät inte längre. Iallafall inte på utsidan.
“What’s going on?” undrade de
“It’s complicated”, svarade jag.
Fast det var inte så komplicerat egentligen, men jag orkade inte förklara. Jag visste att jag bara skulle börja gråta igen. Liam, som hade slutat krama Zayn, fick förklara istället. När han pratat färdigt gick Harry fram och gav mig en kram, sedan försvann han, han gick för att leta upp Louis. Jag trodde att Niall också skulle gå iväg, men det gjorde han inte. Han stannade kvar, gick fram till mig och gav mig en lång kram. Jag kramade tillbaka. När han släppte taget kollade han i mina ögon.
“So that’s what this thing with Louis was all about?” frågade han
“Yeah... it wasn’t really Louis, and nothing really happend” svarade jag, “It’s just that Louis thinks so, and now he told Mimmi!”
Det var det värsta med det här, Louis hade berättat för Mimmi och han trodde ju att vi hade kysst varandra och det hade han ju självklart berättat för Mimmi.
Klockan var lite efter sju och konserten hade precis börjat. Jag satt bakom scenen på en bänk. Mimmi satt i den andra änden av rummet. Det var en obekväm känsla där inne, iallafall tyckte jag det. Jag hörde hur killarna sjöng. Jag kollade runt i lite och såg att det stod fem stolar precis bakom scenen, antagligen stolarna de skulle hämta senare för att sjunga till fem lyckliga tjejer. Snart började Niall prata.
“I don’t know if you guys have seen it”, sa han, “In this song we pick five lucky girls to come up on the stage and sit on this five chairs”
Precis samma sak som för två veckor sedan. Jag hörde hur tjejerna skrek. Jag var också rätt säker på att Niall gjorde samma gest med handen. Sedan hörde jag Louis röst
“Niall, the chairs aren’t here yet!” sa han
“Oh, well guys go get the chairs”, sa Niall.
De kom från scenen. Liam skyndade sig fram till mig.
“Feeling better?” frågade han
“Yes, I heard your voice”, sa jag och gav honom en snabb puss, medan jag log.
Han gick och tog en av stolarna, precis som resten av killarna. De gick tillbaka på scenen. Jag såg i ögonvrån hur Mimmi kom närmare mig. Hon ställde sig bredvid mig.
“Hur?” sa hon, “Hur kan ni fortfarande vara tillsammans, du och Liam?”
“Därför att det aldrig hände något mellan mig och Zayn”, svarade jag utan att kolla på henne.
Hon suckade
“Och det ska jag tro på?”
“Jag hade hoppats på det”, svarade jag och kollade upp mot henne
Hon skakade på huvudet och gick därifrån. Jag hörde hur hon mumlade något i stil med “Vilken idiot!” Jag brydde mig inte om det. Jag såg att det kom in fem tjejer med stora leenden. En av de vinkade till mig och jag vinkade tillbaka. Hon kom fram till mig.
“Are you Liams girlfriend?” undrade hon, jag hörde att hon bröt på tyska
“I am”, svarade jag och log.
Jag var Liams flickvän, Liam var bara min.
“You’re so lucky!” sa hon glatt
Jag log mot henne och hon log tillbaka.
“He’s my favorite!” sa hon sedan
Jag såg att någon tjej hade gått fram till Mimmi, men Mimmi skakade bara ledsamt på huvudet. säkert samma fråga, om hon var Zayns flickvän. Jag reste mig upp och viskade till henne.
“Liams chair is the one to the left”, sa jag.
De hade tränat numret en gång tidigare och då hade Liam stått till vänster. Tjejen nickade glatt mot mig och gick sedan tillbaka till de andra tjejerna. Jag hörde att killarna hade börjat sjunga. Fansen gick snart ut. Jag tänkte än en gång tillbaka på när Louis hade sjungit till mig. Jag suckade ledsamt. Det var så synd att han var arg på mig! Men jag hade iallafall Liam och han var allt jag behövde
Kommentera vad ni tycker, ge gärna idéer och ställ frågor om ni undrar något! :) Minst 5 kommentarer från olika IP-adresser, så får ni kapitel 16 ikväll!
“What’s up, babe?”
Jag vände mig om och tänkte precis svara honom, men innan jag hann säga något kysste han mig. Jag log mot honom.
“Nothing, I’m just thinking”, svarade jag
“Of what?” undrade han
“Of you”, svarade jag och kysste honom igen
När klockan var kvart över tre var vi framme vid arenan. Jag letade upp Zayn, för att fråga honom om en sak. Jag hittade honom tillslut i logen, helt ensam. Jag gick fram till honom.
“Should we tell her before the meet&greet or after?” frågade jag
“After”, svarade Zayn efter att ha tänkt ett tag.
Vi gick ut ur logen och gick till de andra killarna, samt Mimmi. Vi pratade ett tag. De övade lite. Jag och Mimmi pratade om när vi hade varit i Norge på konserten. Snart var klockan runt fem och killarna skulle på meet&greet. Jag och Mimmi satt kvar backstage och väntade.
“Hur längesen var det, två veckor?” undrade Mimmi
“Jo, det var det”, svarade jag och log så riktigt jag kunde.
Två veckor sedan Mimmi träffade Zayn, två veckor sedan de började vara på gång. Två veckor sedan Louis sjöng till mig, två veckor sedan Louis sa att jag var veckor. Framför allt två veckor sedan jag träffade Liam. Det var som om Mimmi hade läst mina tankar på något sätt, hon kollade frågande på mig.
“Du, det där med Louis, vad var det?” undrade hon
“Eh...”, jag försökte komma på ett bra svar, “Jag kan berätta senare”
Det var det bästa jag kom på och det var ju faktiskt sant. Hon nickade, jag förstod inte riktigt vad hon menade med det, men jag sa ingenting.
Meet&Greet var slut och jag bestämde mig för att leta upp Zayn för att berätta. Jag gick igenom korridorerna bakom scenen. Jag öppnade deras loge, tänkte att han kanske var där inne. Men nej, där satt bara Louis. Han vände sig om när han hörde att dörren öppnades. Hans ögon mötte mina, när han såg att det var jag fick jag en hatblick. Snälla, Louis, varför var du så sur? Jag sa ingenting, utan stängde bara dörren. Jag såg sedan Niall och gick fram till honom.
“Niall, have you seen Zayn?” frågade jag
“Yeah, he went to toilet”, svarade han
“Thanks”, sa jag och gick iväg mot toaletten.
Det fanns bara en och dörren var låst. Jag knackade på.
“Zayn?” sa jag
“Yeah?” jag hörde att hans röst var annorlunda på något sätt, men jag visste inte riktigt hur
“I think we should tell her now”, förklarade jag
Jag såg hur dörren låstes upp, handtaget trycktes ner. Han kom ut.
“Zayn!” utbrast jag när jag såg att hans ögon var röda, “Have you been crying?”
“Yeah...” svarade han och kollade ner på golvet.
Han torkade bort några tårar och när han kollade upp igen syndes det inte att han hade gråtit.
“You ready?” frågade jag försiktigt
Han sa inget, bara nickade. Vi började gå för att leta upp Mimmi. Hon hade sagt att hon skulle sitta kvar bakom scenen, där vi satt förrut. Vi styrde stegen dit. Det första jag såg när vi närmade oss var Louis och Mimmi. När vi bara var några meter ifrån, såg jag att Mimmi var riktigt ledsen och sårad. Louis hade berättat. Hon gav mig en arg blick. Jag såg hur hon snabbt kom fram mot mig och ett tag trodde jag hon skulle slå till mig, men hon fortsatte bara gå i ett snabbt tempo förbi mig och Zayn. Jag hörde att hon hade börjat gråta. Louis gick förbi oss, med en riktig hatblick.
“See what you did!” sa han argt och följde sedan efter Mimmi.
Jag kollade på Zayn och väntade på att han skulle säga något, men istället såg jag att han var nära att börja gråta. Vilket han säkert inte skulle, men ni vet hur man ser i någons ögon om de är på väg att börja.
“I’m so sorry, Zayn!” sa jag, jag visste inte riktigt varför.
Jag kände hur tårarna även började tränga upp i mina ögon. Liam kom mot oss.
“How did it go?” undrade han
“Louis told her”, sa jag och lät mer ledsen än vad jag hade förväntat mig
Tårarna rann nedför mina kinder. Jag ville inte förlora Mimmi, för allt i världen! Liam gick fram till mig och höll om mig.
“It’s going to be ok”, sa han tröstande.
Jag skakade på huvudet, det skulle inte bli bra, inte den här gången. Liam stod kvar vid mig ett tag, men sedan gick han och gav även Zayn en stöttande kram. Jag såg i ögonvrån att Harry och Niall närmade sig oss. Jag torkade mina ögon, jag grät inte längre. Iallafall inte på utsidan.
“What’s going on?” undrade de
“It’s complicated”, svarade jag.
Fast det var inte så komplicerat egentligen, men jag orkade inte förklara. Jag visste att jag bara skulle börja gråta igen. Liam, som hade slutat krama Zayn, fick förklara istället. När han pratat färdigt gick Harry fram och gav mig en kram, sedan försvann han, han gick för att leta upp Louis. Jag trodde att Niall också skulle gå iväg, men det gjorde han inte. Han stannade kvar, gick fram till mig och gav mig en lång kram. Jag kramade tillbaka. När han släppte taget kollade han i mina ögon.
“So that’s what this thing with Louis was all about?” frågade han
“Yeah... it wasn’t really Louis, and nothing really happend” svarade jag, “It’s just that Louis thinks so, and now he told Mimmi!”
Det var det värsta med det här, Louis hade berättat för Mimmi och han trodde ju att vi hade kysst varandra och det hade han ju självklart berättat för Mimmi.
Klockan var lite efter sju och konserten hade precis börjat. Jag satt bakom scenen på en bänk. Mimmi satt i den andra änden av rummet. Det var en obekväm känsla där inne, iallafall tyckte jag det. Jag hörde hur killarna sjöng. Jag kollade runt i lite och såg att det stod fem stolar precis bakom scenen, antagligen stolarna de skulle hämta senare för att sjunga till fem lyckliga tjejer. Snart började Niall prata.
“I don’t know if you guys have seen it”, sa han, “In this song we pick five lucky girls to come up on the stage and sit on this five chairs”
Precis samma sak som för två veckor sedan. Jag hörde hur tjejerna skrek. Jag var också rätt säker på att Niall gjorde samma gest med handen. Sedan hörde jag Louis röst
“Niall, the chairs aren’t here yet!” sa han
“Oh, well guys go get the chairs”, sa Niall.
De kom från scenen. Liam skyndade sig fram till mig.
“Feeling better?” frågade han
“Yes, I heard your voice”, sa jag och gav honom en snabb puss, medan jag log.
Han gick och tog en av stolarna, precis som resten av killarna. De gick tillbaka på scenen. Jag såg i ögonvrån hur Mimmi kom närmare mig. Hon ställde sig bredvid mig.
“Hur?” sa hon, “Hur kan ni fortfarande vara tillsammans, du och Liam?”
“Därför att det aldrig hände något mellan mig och Zayn”, svarade jag utan att kolla på henne.
Hon suckade
“Och det ska jag tro på?”
“Jag hade hoppats på det”, svarade jag och kollade upp mot henne
Hon skakade på huvudet och gick därifrån. Jag hörde hur hon mumlade något i stil med “Vilken idiot!” Jag brydde mig inte om det. Jag såg att det kom in fem tjejer med stora leenden. En av de vinkade till mig och jag vinkade tillbaka. Hon kom fram till mig.
“Are you Liams girlfriend?” undrade hon, jag hörde att hon bröt på tyska
“I am”, svarade jag och log.
Jag var Liams flickvän, Liam var bara min.
“You’re so lucky!” sa hon glatt
Jag log mot henne och hon log tillbaka.
“He’s my favorite!” sa hon sedan
Jag såg att någon tjej hade gått fram till Mimmi, men Mimmi skakade bara ledsamt på huvudet. säkert samma fråga, om hon var Zayns flickvän. Jag reste mig upp och viskade till henne.
“Liams chair is the one to the left”, sa jag.
De hade tränat numret en gång tidigare och då hade Liam stått till vänster. Tjejen nickade glatt mot mig och gick sedan tillbaka till de andra tjejerna. Jag hörde att killarna hade börjat sjunga. Fansen gick snart ut. Jag tänkte än en gång tillbaka på när Louis hade sjungit till mig. Jag suckade ledsamt. Det var så synd att han var arg på mig! Men jag hade iallafall Liam och han var allt jag behövde
Kommentera vad ni tycker, ge gärna idéer och ställ frågor om ni undrar något! :) Minst 5 kommentarer från olika IP-adresser, så får ni kapitel 16 ikväll!
Jag har mycket planerat, men ni får gärna ge idéer om små saker som kan hända också!
5 Kommentarer
jennifer:
så sjukt bra!! :D
Linnea:
Den är såååå bra! :D :D
Anonym:
braaa
Erika:
Så bra!! :D
ellen:
ästa bloggen ever !! <3
Kommentera, ställ frågor och ge idéer!